Jag har en underbar sjukgymnast som leder mig i Basal Kroppskännedom, BK. Enkelt förklarat handlar det om att lära känna kroppen, bli kroppsmedveten och finna styrkan inuti för att orka bära det som kommer utifrån, att ha bra hållning med balans. Andning, rörelsemönster, att vara här och nu. Det kan kännas mycket på en gång men nu längtar jag efter timmen med Sjukgymnasten.
När jag först kom i kontakt med BK var jag i dåligt skick. Sönderstressad, pressad, sömnproblem, deprimerad, min kropp lydde mig inte och jag var rädd.
Sjukgymnasten gjorde klart för mig att det var jag som skulle göra jobbet med vägledning av henne och jag tog chansen.
Det har inte varit lätt, jag har misströstat och haft lust att skrika åt alla som sagt: "du måste vara här och nu", "mental närvaro".
"Far åt fanders" har jag haft lust att skrika.
Fast det har jag ju inte gjort. Jag har envetet tragglat vidare, tränat hemma, andats, känt och framför allt: Jag har haft viljan att förändras och trott att det ska gå.
Idag fick jag en belöning. Månader av träning gav utdelning och under tränings-timmen idag kände jag ett lugn inombords. Det finns där, jag blev nyfiken och när Sjukgymnasten frågade mig och jag ville fortsätta terminen ut, svarade jag som Kronprinsessan till sin Daniel: "JA, ja, ja"!
Så jag fortsätter. Och trivs med det. Längtar redan till nästa BK-timme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar