måndag, mars 30, 2009

Skämmes, ta mig tusan!

När jag läste vid en folkhögskola i början på -80-talet, fanns där en lärare som hade så förskräckligt många barn. Tror han hade fyra! (eftersom jag INTE hade mina fyra barn då tyckte jag att det var.......jättemånga!). Då och då drog han lite roliga historier om de här barnen som befann sig i olika åldrar, tonår, nästan tonår och lite mindre. (Som mina är nu)! En historia jag minns var när Läraren och hans fru gick på stan med alla de här barnen och barnen skämdes för sina föräldrar vad de än sa och gjorde. (Känt fenomen, säger jag nu såhär 25 år efteråt). Läraren ryckte dock på axlarna och sa "var och en skäms för sig".
Det uttrycket har stannat kvar hos mig och det används flitigt i vår familj om nu någon tycker att någon är pinsam någongång. Vilket händer ganska ofta kan jag säga.

Men det är nu en sak att skämmas för sina föräldrar, än att behöva skämmas för vad andra utsätter en för, och varför SKA man behöva skämmas? Eller, BEHÖVER man skämmas?
Nåväl,
igår var vi på cykelinköpsrunda och hamnade på blåvita affären i stan. Lilla Syster skulle föräras med en cykel och vi hittade en som passade som hand i handske. Betalningen kunde man så käckt dela upp på 4, 6 eller 12 gånger visade stora kampanjskyltar runt om i butiken.
"Perfekt" tänkte jag, inte den rikaste mamman i stan.
"Det grejar jag och Lilla Syster får sin cykel".
Viss oreda rådde dock vid disken där alla papper ordnades, tre expediter var involverade i kunden innan mig, han ville minsann köpa en tv och dela upp betalningen. Till råga på allt hade han rabattkupong och medlemskort som skulle användas.
"Hur gör vi nu" undrade expediterna och rev sig i långt, kort och lockigt hår. Viss osäkerhet rådde om vilka knappar som det skulle tryckas på för att det skulle bli rätt och de gjorde om försöken flera, flera gånger innan de hittade rätt.
Mannen höll sig lugn medan frun började trampa otåligt och kön bakom oss växte stadigt.
Till slut blev det min tur.
Jag förklarade hur jag ville ha betalningen uppdelad och langade fram körkort, medlemskort och rabattkupong.
Inom fem sekunder skämdes JAG när "min" expedit ropade tvärs över hela disken att
"nä, det här GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅRRRR inte".
"Va"? frågade jag,
"vad är det som inte går"?????????
"Ja, asså, du får inte dela upp betalningen"
"Nehej, varför inte det då"?
"Kan inte jag svara på"
"Det lyser bara rött i apparaten, men ja, asså, jag kan ju prova igen asså, om du vill men det är ju inget jag kan göra om det nu lyser rött för dig"...............
Svettig, ja, jag blev svettig!
Och expediten, ja hon slog på tangenterna på datorn och visst, jag såg ju att det lyste rött: "Ansökan kan ej hanteras".
Men vad ända in i glödheta...................
"Ja", skrek hon igen tvärs över disken,
"du ser ju liksom själv nurå´att det lyser rött igen",
"du får inte handla så här"...............
Och ja, jag visste minsann att jag ÄR kreditvärdig och kunde inte den lilla hoppan hålla tyst då, men nej då! Hon basunerade ut för mig, för TV-mannen och de andra kunderna i kön att
"nej, vet du, du får ringa kundtjänst på måndag för o höra liksom, det är IIIIIIIIINNNNNNNNNNGGGGGGEEEEETTTTTT vi kan göra något åt idag".
"förutom att trycka på rätt förbannade knappar" tänkte jag svettig och röd i ansiktet och halade upp ett kort för att betala cykeln, rubb och stubb.
Och det gick ju bra. Kort hade varken expediten eller datorn något emot så Lilla Syster fick sin cykel. Och jag försökte låta bli att skämmas.
Idag har kundtjänst fått ett samtal. Den lilla expediten hade tryckt på fel knappar. Det fanns ingen kreditprövning gjord på mig och för säkerhets skull kollades t o m datatrafiken samt expeditens signatur. Men, nada!
Lite trassel blev det allt men expediten då?
Tja, var och en skäms för sig.................................................

4 kommentarer:

  1. Hejsan!
    Du hade kikat in på min hemsida/blogg så nu kikar jag tillbaka och jag fastnade i din blogg.. Vilken knasig kassörka du stötte på, hoppas dom kan lösa det hela efteråt..du borde gå tillbaka och begära kompensation..
    Ha det gott mvh Eva/ myfamilylife

    SvaraRadera
  2. De finns folk som inte ska jobba i butik. På Fakta handlade jag en gång i tiden då de fanns. Då fick de som vart på soc en rekvisita att handla för. Kvinnan innan mig hade en sådan. Så ropar kassörskan rakt över butiken till nästa kassa"Vad slår man in när folk ska handla på rek från soc. Usch så ajg tyckte synd om kvinnan :(

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Hittade hit genom en kommentar du lämnat på Jennys blogg, började läsa och blev fast! Du skriver väldigt bra!

    Jag har själv en 11-årig son med adhd, tourettes syndrom och han ska troligtvis utredas för AS. Jag själv har fibromyalgi och depression med ångest och allt vad det innebär. Jag bloggar för att jag märkt att jag mår bra av att skriva.

    Kommer att fortsätta läsa din blogg!

    Ha´det bra!
    /Ann-Sofie

    SvaraRadera
  4. Tack för de fina orden om mitt bloggskrivande! och välkommen tillbaka!!!!
    Ja, för mig är det också så att jag mår bra av att skriva. Ibland kan vissa tankar reda ut sig under själva skrivandet och så får man "lämna det av sig" genom orden.
    Har märkt att det är ganska många mammor faktiskt, till barn med funktionshinder som mår dåligt själva, t ex depression, ångest, fibromyalgi m mkt mer. Det sätter sina spår om man säger så, att leva under press. Jag tycker därför att det är roligt att vi är en del som bloggar om det, vi kan hämta kraft, stöd och bara vara för varandra. OCH så gör det ju inget om vi skrattar tillsammans då och då! Vi ses!

    SvaraRadera