När jag ska åka någonstans kvällstid brukar det tjorva ihop sig lite om ingen kan vara hemma med Lilla Syster och Store Bror. Nu har jag dock bestämt att nu ska det bli andra bullar. "Ensamma-hemma-bullar". Det är dags nu!
Sagt och gjort.
I god tid förbereds Store Bror på en kväll hemma utan mamman. Jag skriver det på schemat och han läser. Och tycker det verkar helt ok.
"Tror du inte att vi klarar oss"?
"Jo, det är klart jag gör! Men..."
Lilla Syster ilar förbi och säger bara:
"Ok. När är du hemma tror du"?
"Senast nio men jag har mobilen på ljudlöst och OM det skulle vara nå......".
Ja, ni hör själva. Det är ju JAG som är själva proppen.
När jag ska gå och står på trappan frågar Store Bror som vill ha ordning och reda:
"Men tänk om vi börjar bråka"?
Jag är stressad och hör mig själv säga:
"Ska ni bråka så akta fina lampan och tv.n. Gå ut på altanen och gör upp".....
Sen vänder jag mig om.
Och där står grannen för att fråga mig om något. Han ler lite försiktigt och frågar om jag behöver hjälp?
"Närå. Vi tränar bara" säger jag.
Tränar på vad? Att slåss? Att göra upp?
Det blir för krångligt att förklara för honom så jag ler bara fånigt.
Jag tränar på att lita på mina barn. Så är det. Att släppa lite tag. DET tränar jag på!
Hahaa vilken underbart komisk situation där din granne hör dig säga något om att göra upp, helt taget ur sin kontext!
SvaraRaderaDet kräver mod att släppa taget, men som den fenomenala mamma du är så kommer det att bli jättebra :-)
Svar: Jättefina foton och målningar!!! Kul att du hittade till min blogg, och att jag hittade så till din:)
SvaraRaderaLäste litegrann på din profil etc och kan konstatera att vi har mycket gemensamt: min son har också AS. Jag hade också dep. efter att diagnosen kom. Det är rätt så vanligt att man reagerar med dep., har jag fått lära mig. Jag har varit med i styrelsen i FA lokalförening samt repr. i landstingets länsbrukarråd ett tag.
Ganska konstigt att man reagerar så egentligen, för sedan efter ett par år ser man att det inte är så "farligt" med AS.
Ha en skön dag, jag SKA städa;)
Kramkram!!!
Åååå det är ju så svårt och härligt!!! Men man måste ju...
SvaraRaderaVisst är det svårt att släppa taget. Men jag har förstått att man måste:-(
SvaraRaderaNu är inte mina barn så stora än, men storasyster snart 6 år klarar ju mer än man tror, egentligen bara för att man inte vågar släppa dom.
Tack för kommentaren hos mig, du är sååå välkommen tillbaka!
Kram, kram
Katti
Ja, vad ska man säga... GRANNAR! *skratt...* Men vet du, han har ju inte alls med det att göra. Om han va vettig skulle du kunna säga till ungarna att de kan ringa honom eller gå över till honom om de undrar ngt. Hur gamla är dina barn? Loppan och Lillfisen får inte vara själva hemma, däremot Lillfisen får men vill inte. ;-)
SvaraRadera