tisdag, november 16, 2010

Balans

Igår, när jag tillfälligtvis tappade sugen ett tag efter ännu ett av de otaliga möten med skolan som vi har, mötte jag en person som bara med en kram, ett leende och ett par väl valda ord gjorde att jag blev lite glad igen. Att den här oron som bor som en lågt flygande helikopter i mitt bröst, lyfte ett slag och det blev uthärdligt att andas en hel eftermiddag. Man tackar, bugar och bockar för det och fortsätter. Det bara SKA gå att gå i skolan även om man har det lite svårt! Så det så!
Sen,
hemma, hemma i radhuset igen, där det blev samling kring köksbordet och åts hemmagjorda hamburgare, prat och skratt av tonåringar, egna som lånade, lättar oron tillfälligtvis igen och byts ut mot lite lyckokänsla. Man behöver det. Balans!

4 kommentarer:

  1. Tänk vad ett rätt valt ord och en kram kan få en att må bra!
    Kram till dej!

    SvaraRadera
  2. Susanne: Och kramen från dig! Tack!

    Spader Madame: Tack kära, kära Spader!

    SvaraRadera
  3. Det behöver man verkligen. Vilken tur att det finns fina människor och härliga barn! Kram

    SvaraRadera