Tack alla för alla härliga o uppmuntrande kommenterar om Herr Dysterkvist-bekämpningen! Det värmer!
Sen är det ju fredagskväll. Thank God!
Tror att jag idag har varit rätt nära att bli tagen i örat av både Prussiluskan, Kling och Klang. Har nämligen haft ett gigantiskt utbrott a´ la "det-värsta-utbrottet-på-himla-länge-slaget". Så där så det svartnar för ögonen och allt förnuft raskt tar hissen 34 år i rakt nedstigande led och man hamnar på ..... räknaräknaräkna ... sisådär en fjortonårings nivå. När man har med en fjortonåring att göra!
Inte smart. Inte smart alls. Och så ekar det väldigt i ett tättbebyggt industriområde när man tar i med lungornas fulla kraft att om inte fjortonåringen gör som man säger i rödaste, glödheta rappet kommer bilen att vältas så att fjortonåringen MINSANN kommer ur bilen.
Nä men hörrni!
"Vaffö gö man på detta viset"?
Jag kom på det till slut när jag stillat mig och blivit en normal mamma igen. (tog inte lång stund alls, långsint är INTE mitt middlename).
Jag kom på att jag helt enkelt är mänsklig och tappar fattningen ibland. Det är Herr Dysterkvistar, bokstavsdiagnoser, tonårsliv, särboliv, jävla depression, tappade sugar och en rädsla för att inte räcka till så klart som våldsamt slungar mitt, i alldeles vanliga fall, normala mammaförstånd rakt ner i helvetesgapet.
Nu är ju föremålet i fråga, den tonåring som råkade ut för utbrottet, en mycket förståndig ung man och när han samlat sig och kommit ur bilen för egen maskin och jag och systrarna fungerade igen så, ja, då kom ju frågan:
"Morsan, hade du verkligen tänkt välta bilen"?
DET! Min unge man! Förblir min hemlighet!
I morgon är en annan dag. Gudskelov!
Vet du Cina? Jag tror allvarligt att vi gör våra ungar en tjänst när vi blir så där glödhett förbannade och visar det. Att vi visar att det är ok, bra och normalt att visa sina känslor för att sen bli sams igen. Fast det tar bokstavligt talat på krafterna så man är ju rätt mör efteråt :-)
SvaraRaderaOch varför är verifieringsordet polis???? Jag har inte gjort nåt!
Det är väldigt mänskligt att få sådana utbrott när man har med tonåringar att göra. Så mycket minns jag i alla fall fortfarande....:-)
SvaraRaderaÅh gud vad skönt att vi är fler... Kvällskram!
SvaraRaderaDen unge mannen kom i alla fall med en cool kommentar.
SvaraRaderaJa du...varför frångår man sitt normala mamma tillstånd ibland...
SvaraRaderajo helt enkelt för att man är mänsklig :)
Kram och go lördag!
*ler* igenkännande och kramar om denna högst normala och mänskliga mamma! =) ---> KRAM! Ny dag - nya tag! =)
SvaraRaderaHjärnsläpp kan även mammor drabbas av och vi kan som tur är också skylla på våra hormoner.
SvaraRaderaTycker nog att du reagerar ganska sunt och som du skriver själv är du inte långsint, och så pratade ni om det efteråt. Låter som en helt vanlig men mysig familj, tycker jag...
Hjärnsläpp kan även mammor drabbas av och vi kan som tur är också skylla på våra hormoner.
SvaraRaderaTycker nog att du reagerar ganska sunt och som du skriver själv är du inte långsint, och så pratade ni om det efteråt. Låter som en helt vanlig men mysig familj, tycker jag...
Ledsen att det blev två inlägg. Ibland är det svårt att få till en kommentar inne på blogspot, ibland blir det dubbelt... ;)
SvaraRadera