onsdag, april 18, 2012

När det spökar!

Jag har ett litet orosspöke som bor hos mig. Rätt som det är fladdrar det till och gör sig påmint. Nu tror jag väl inte direkt på spöken men oro slår klorna i mig då och då och det är rätt påfrestande när det händer. För det mesta håller jag det i schack. Jag menar, det mesta ordnar sig på ett eller annat sätt, kanske inte precis som jag tänkt, men ändå.Vad gör jag då, när det där spöket fladdar?
Ja. Att det är livslång träning har jag redan förstått. Att det gäller att hitta strategier har jag också förstått. Bena upp och analysera. Göra någonting åt, avvakta eller försöka fatta att somligt rår jag inte över.
Mitt i brukar jag möblera om eller göra om något.
Flyttar möbler, bär hit, bär dit, flyttar grejer, sorterar, rensar och slänger. Så håller jag på tills jag känner att nu, så här ska det stå.
Då händer det även att det där jag oroade mig för inte känns lika oroligt längre. Som att själva fysiska flyttandet och rensandet även nått huvudet och själen. Omgrupperat liksom.
Det är en strategi som funkar för mig. Även om the familia då och då tycker det är väl omväxlande och de helst vill ha det som det alltid varit.
Men jag tror att omväxling förnöjer och även om man har en diagnos som gör att man avskyr förändringar, så är det ju precis själva life är, omväxlande, oavsett. Får man träna sig lite hemmavid att saker och ting byter plats rätt som det är, kanske man fixar det ute i verkliga verkligheten också. Om man inte provat eller övat kan man ju inte veta!



Morgon.... spöket har fladdrat ett tag.............


......  mitt i omgörningen. Rensar, slänger, bär, flyttar om.........


.... kväll. Klart. Lite tavelfix bara....... spöket har gått och lagt sig. Tillfälligtvis.

Förutom ett minne från pappa, i den här kvarnen malde kidsen allt de kom över. Kaffebönor, russin, barbieskor...... .

Mormors grå skåp fick en ny lampa......

De här raringarna ser jag nu varje gång jag går in i vardagsrummet eller nedför trappan.
Inte ett spöke så långt ögat når!


En ny tvättkorg kan skrämma bort vilket spöke som helst! Säkert!

9 kommentarer:

  1. det blev jättefint! längtar tills jag får komma hem och stöka ner! haha. hjärta dig mammsen<3

    SvaraRadera
  2. Vad fint du har. Både före och efter du spökat ;)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att du hittar strategier för hur du ska hantera spöken. Själv plockar jag med tyger när mina spöken fladdrar till. Fast idag var ett ett gladspöke som visade sig. Såna kan man ha många av. Kram

    SvaraRadera
  4. Fint! Jag har ett ledsetspöke som jag försöker mota med allsköns händelser. Och jag har inte ens koll på varför det hemsöker. Våren?

    Jag tycker att det är så mysigt hos dig att en inflyttning är nära!

    SvaraRadera
  5. alla har vi olika sätt att hålla spökena i schack, du har ett fint hem, och skönt att spökena lagt sig till ro

    SvaraRadera
  6. Och du vet vartåt du ska hojta om spökena stör för mycket va?

    SvaraRadera
  7. Du tänker så klokt, kvinna! :-) Tycker dina strategier för att hålla spökena på avstånd är otroligt vettiga. Fint har du hemma också!

    Läste förra inlägget om persiennhelvetet och kan konstatera att jag nog har tur som har en mamma som jobbat som persiennmontör. Behöver liksom inte ens försöka ge mig på att fixa dem själv, hon är där i ett nafs och trixar dit nya snören lätt som en plätt. Bodde vi på närmare håll skulle du få låna henne. ;-)

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Skönt att det är fler som har ett sånt spöke hos sig. Mannen har svårt att förstå alla dessa ryck som drabbar mig.
    Kram Mona

    SvaraRadera