Tävling pågår

Idag håller vi alla tummar och tår för Lilla Systern som är i Stockholm och tävlar i frisör-DM. Det haver fönats, kammats och fönats igen hemma i radhuset på hårdocka. Den har hon släpat fram och tillbaka mellan skolan och radhuset tills jag kom på att jag nog hellre skjutsar "dem". Det ser lite illa ut på bussen med ett huvud i en påse och hår som sticker upp…….
 

Gott och blandat!

Midsommar kan ju vara hur trevligt som helst! Lugnt, fint, gott och varmt. Lite sill, lite nubbe, en promenix, lite spel, lite grill, lite korsord. Sen så! Sover man hur gott som helst, vaknar till regnvädersmidsommardag, fikar på jordgubbstårtan vi inte orkade med på aftonen och bara är resten av helgen. Inte ett knas så långt ögat når! Hur härligt som helst!

Så fint det är så här mitt i sommraren..........

Mitt i promenixvägen kan man ta sig en sväng runt fyren.
Passade ju bra eftersom vi inte hittade någon midsommarstång.

Här ska det växa fina rosor. Och skyltas!

Trädgårdsyatzy satt som en smäck när "Vinnarskallarnas idrottsförening"
hade lite galej på aftonen. Hur kul som helst!

Ja. Och så en bild på en tårta till. Ni kanske tror att jag inte gör något annat än att baka tårtor och det gör jag inte. I i juni. Då är jag helt enkelt en tårtfixare. Den här gången kanske mer gubbar än tårta. Men gott!

Närvarokoll

Den här hösten verkar gå i djurens tecken. Det började med Svininfluensa för att nu gått över i Anna Anka-feber. Allvarligt talat vet jag inte vilken av åkommorna jag tycker är värst. Anna Anka-febern går ju att undvika genom knapptryckningar och blundningar men, ja. Visst är jag konfunderad över hur kvinnan lyckas ta så stort utrymme i media men hon säljer uppenbarligen. Även sig själv men det ingår kanske i den "amerikanska drömmen". Hon får hållas med sitt. Over there. Helst.

Nåväl,
själv har jag den här helgen varit envis som en åsna och minsann känt mig lite dum som en gås.
Igår var familjen matchvärdar vid en handbollmatch. Jag satt i kassan, Älskade Sambon var biljettkontrollant, Store Bror sålde lotter och Lilla Syster, hon var på annat håll. Rester av förkylningen gjorde att jag verkligen inte var på topp, lite fel i kassan blev det titt som tätt men vad tusan?! Det gick ju att rätta till.
Formsvackan kändes redan på morgonen men jag ignorerade signalerna, envis som nämnda åsna och framåt kvällen kom priset för det: Migrän. Som jag fick skylla mig själv för.

I morse ringde klockan halv sju. Handboll och fotboll stod på programmet. I tidigt morgontimme med packad matsäck gav vi oss iväg mot Västerås. Och oj, vad vi hejade på Store Bror. Inte klokt vad medryckande det kan vara. I handboll får man INTE röra bollen med fötterna. Absolutely not. Så om nu någon, helst i motståndarlaget, får bollen på fötterna så skriker man följdaktligen: "FOT". (Det gååååååååååår nästan inte att låta bli. Fast man ska).
Eller som jag gjorde:
"Fot. Jättefot".
Man måste ju hjälpa domaren. Lite?!

På eftermiddagen var det dags för fotboll. Stora Systers lag gjorde upp om seriesegern på hemmaplan. Högst upp på läktaren parkerade vi oss. Här skulle ses ordentligt. Och oj, vad vi hejade på Stora Syster. Jättespännande ju! I fotboll får man INTE röra bollen med händerna, å nej. Fotkontakt är vad som gäller. Vet jag ju. Men rätt som det är går min hjärna ner på sparläge, arbetsminnet tar slut, morgonens handbollmatch träder fram i skallen och vid en väldigt fin nedtagning med vänster fot av en motståndare skriker jag upprört:
"Fot, jättefot!"
Förvånad publik på läktaren tittar på mig och jag, ja, jag kommer ju till sans och kommer på att det är just FOTboll vi tittar på. Japps. Lite dum kände jag mig. Men dum som en gås??? Nej. Egentligen inte. Mest trött.
Nu reser jag mig inte ur soffan mer ikväll. Jag behöver verkligen vila lite och ta nya tag.

Gränsaktivitet

Ikväll har jag varit på kurs. En funktionärskurs för handboll. Tanken var att jag ska kunna sköta sekretariatet under en handbollmatch. Ja. F-kassan är informerad. Fattas bara. Här gäller det att få egna initiativ sanktionerade annars ryker ersättningen som löv i höststorm.
Så mycket eget initiativ var inte den här kursen egentligen. Jag föll för påtryckningar att gå den då klubben tycker att det är bra att en i varje familj går kursen. Sen skall det göras ett rullande schema för killarnas matcher där vi ska utöva våra förvärvade kunskaper. Inte mycket att yvas över egentligen men jag gillar inte att bli kommenderad under täckmantel "frivilligt". Definitivt inte av idrottsfanatiker som ser det som "en skam för idrotten" om man inte engagerar sig.
Jag engagerar mig visst! Ser till att barnet ifråga kommer i rätt tid till rätt ställe. Rätt utrustad. Jag köper alla lotter som barnet förväntas sälja i omgivningen eftersom lotter är svårsålda nu för tiden. ALLA säljer ju! Och hallå!!??? Det FINNS en gräns för hur många pepparsalami, havrebollar, strumpor och småkakor som släkten mäktar med!
Jag bakar. Jag säljer fika vid matcherna. Jag brer mackor. Jag skjutsar på helger genom tomma gator till hålor som inte ens ger utslag på GPS.en och hejar mig blå.
Men, det räcker inte. Här ska vändas siffror, skrivas namn, hållas reda på domslut och mycket mer. Not! För stressigt för mig! Efter en halvtimma på kursen kände jag tydligt att min stresslevel kommer att vara på en mycket ohälsosam nivå om jag försöker mig på detta. Nu har jag gått kursen. Jag inser mina begränsningar. Vi passar för olika saker även om våra barn idrottar. Det är bara så.
Om jag är idrottshatare??? Nej. Inte alls. Jag gillar idrott. När jag själv får välja aktivitet.

En tävling!

För tävlingssugna: Tävla om detta armband hos Miss M fram till söndag kväll! (24 maj). Klicka HÄR så kommer du till tävlingsinlägget och kan motivera i kommentaren där varför just du ska vinna!