Summa summarum 2013

Nyårsafton. Den allra sista skälvande dagen på året 2013. Om ett par timmar ska en nybliven 50-åring, min svåger, firas, samtidigt som det ska hållas koll på tonåringars hit och dit i nyårsnatten och så Hjärtats önskning om att få stå och hålla om mig på kyrkbron i natten när nyårsraketer firas av och vi går rakt in i 2014. Tillsammans.
Mitt år har bjudit på både ups and downs, precis som det är i livet.
Vi började med att slåss mot ett Ätstörningsmonster och ett Depp-Trol, jag har fortsatt fajtats för en vettig skolgång för Store Brorn och jag har kämpat för att kunna jobba heltid. Att bilen ska gå bra och att Radhuset ska vara ett trivsamt radhus att bo i och det är det.
Hur gör man?
Uppriktigt sagt. Jag vet inte alltid. Jag bara gör. Säkert inte rätt alla gånger men rätt med de förutsättningar jag har precis då. Att året började trist för oss var bara en förlängning på 2012 som var ett riktigt skitår men någonstans har man ju hoppet och förvissningen om att en dag. En dag måste det ju för tusan bli bra?!
Å andra sidan kan det ju inte vara bra och solskensskimmer hela tiden. Hur skulle det se ut? Sitta där och sola sig var eviga dag……. Ånej. Här fajtas vi för liv och lem emellanåt och så har vi vett att njuta av de där solskenstunderna och då verkligen: Njuta!
För det har vi gjort!
Det har bäddats runt ungdom som vägrat gå upp när skolan och livet skruttat sig, persienner har dragits upp och frukost serverats. Det har införts matschema och vila för annan ungdom och det har tvättats, lagats mat och städats, varits på skolmöten, LSS-handläggarmöten, BUP-möten och läkarbesök in masse. Ibland har det känts som jag gått runt i ruiner, rykande högar och sirener runtomkring men så skingras dimmorna och vardagen rullar på igen.
Vi har ändå haft förmånen att kunna resa till Spanien för att vara med när Store Bror och laget vann guld i cupen, vi har besökt Stora Systern på Cypern och mamman, moi, har varit en tur till Lubeck.
Sen glömmer vi INTE bort att 2013 varit ett år i kärlekens tecken.
I april gick jag en vanlig tur till ICA och efter det har ingenting varit sig likt för jag mötte Hjärtat. Han bara stod där, en ungdomskärlek ……. mitt frusna hjärta tinade och fortfarande slår det banne mig extraslag när jag ser honom! När man minst anar det heter det ju!
I juni var det bröllop mellan Spader Madame och Esset! En finfin dag som jag och många med mig kommer att bära med oss, alltid! Tack för att jag fick vara med.
Ett bröllop kommer sällan ensamt?????? Största Systern gifte sig med kärleken i hennes liv, 7 september sa de unga tu JA till varandra och jag blev Svärmor på riktigt! En helt underbar, sagolik dag att tänka på om och om igen! Vilken dag!
I lördags kom Stora Systern hem efter ett halvår på Cypern och ska nu stanna i Sverige. I alla fall ett slag!
Nu, precis nu, när jag skriver de här raderna så tänker jag ju på allt vi gjort, varit med om och upplevt och känner hur trött jag är. Trött men glad för det har blivit så bra ändå!
Så.
Med det önskar jag mig själv och er alla fina bloggvänner ett riktigt Gott Nytt År!
Vi ses och hörs 2014!

Året började med snö. MASSOR med snö!

Bröllopsdagen 8 juni! Spader och Esset fick varandra!

Store Bror har fiskat in masse! Här en ål!

Möhippa för Största Systern! 

Midsommarfirande som sig bör! Den här gången med Hjärtat!

Det har spelats handboll! Mycket!

En tur till Lubeck för mamman och Hjärtat!

Vi har badat i Medelhavet! 

Åkt motorcykel!

Mitt Hjärta och jag! Plötsligt händer det!

Största Systern och Pojkvännen blev man och fru! Jag blev Svärmor. På riktigt!

Ett år då jag och vi har sett hjärtan överallt! Här på en brygga!

Jag och tre av kidsen på Cypern! 

Dirigera mera!

Dan före nyårsafton. Alltså. Föräldrarkurser när barnen är nyfödda I ALL ÄRA. Hur i himlens namn kunde jag tycka det var några konstigheter med grönt eller brunt bajs i blöjan? För mycket eller för litet kläder på litet barn? Röda prickar? Koliknätter? Majspuré eller jordärtskockspuré att börja med? Smakportioner?????
Fly mig en föräldrakurs i hur hantera tonåring(ar) inför nyårsnatt. Har gjort det två gånger förut, I know, men varje unge är en ny unge med alldeles egna trix och idéer. Så det så. Och jag har två. På en gång. Ännu en ekvation i ekvationen jullov/lediga tonåringar/ledig mamma.

Trött, trött o jättetrött

Store Bror åkte till träningen tidigt i går morse, 07.10. 

08.16 ringde han desperat sin ömma moder då han drabbats av magsjuka de luxe. På gymet. Jor´å. Jag fick hem honom. Till slut.

Han parkerades på övervåningen och jag ägnade resten av dagen åt att äta vitpepparkorn och klorina radhuset. Det har lyckats så här långt. Alldeles strax får han komma ner igen……..

Annars går dagarna sin gilla gång. Jag är trött. Supertrött. Höstens livtag med depp-troll och advokatbråk har satt sina spår och ja, jag är trött. En vecka kvar på ledigheten. Jag njuter!

En annan dag

Den här blogginnehaverskan haver firat jul. Som man ju gör så här års. Jobbade ända in i kaklet till klockan 1700 dagen före julafton. På kvällen kom kidsen, vi åt inte julmat utan god fläskfilé med potatisgratäng med massor av mozzarella. Vi åt, myste och delade ut paket. Tänkte massor på Stora Systern som ju är på Cypern.
Julaftonen tillbringade kidsen med sin pappa och jag var med Hjärtat som introducerades i vår tradition att gå till kyrkan klockan 12 på julafton. En skön stund med fin sång och gulliga ungar som alltid spelar upp ett julspel. Ja, och så grät mamman en skvätt som sig bör. Every julafton där i kyrkbänken.
Dagen fortsatte i lugnets tecken, vi fixade lite massor med mat, Hjärtats kids dök upp kring julbordet, paketutdelning, längtade efter mina barn, och så var det julaftons kväll……
Juldagen vaknade vi till ösregn. Det var mysigt att ligga och lyssna på regnet men så värst juligt är det ju inte……juldagsmiddag hos Bästa Mamman……..titta på nya svenska serien på tv……... och så blev det annandagen. Som ju är idag.
Hasar runt i pyjamas fortfarande och njuter av tanken att jag är ledig till 7 januari. Det är jag och mina leder och muskler jäkligt glada över.
Kidsen är här igen! Hurra! Sen kom jag på: Två tonårskids, en ledig mamma och jullov. Få ihop den ekvationen den som kan!

Men bilen går bra!

Rapport från en däckad radhusinnehaverska. Ledont från hell och migrän på lut. Jamendetärväletthimlabrasättattladdatilljul. Eller inte. Det blir således inga klenäter fixade idag heller och hoppsastegen får vänta till en annan dag.
Katten är i alla fall glad över att ha sällskap i soffan och vi har nu hunnit prova lite olika platser. Nära fönstret, med överblick över kök och hall är bäst. Till vänster har man då breda armstödet där jag kan ha kaffekoppen, telefonen och pralinasken fruktfatet lätt tillgängligt. Katten gillar visst också armstödet så precis där kan man ana en viss trängsel. Annars är huset för tillfället ett ganska stilla och lugnt radhus.
Bästa mamman har telefonerat ett antal gånger, en juldagstillställning ska planeras och jag har fått rabbla recept och komma med förslag till julklappsbyte. Sen blir hon lite bekymrad över mina krångliga leder men jag lugnar henne och säger att det går över. Och att bilen åtminstone går bra! Det är bra! På riktigt!

I televisionens underbara värld

Det ska inhandlas en ny tv. Den gamla har flyttat. Blev föremål för en tvist och vem f-n orkar fajtas om en tv? Inte jag. Jag har andra matcher jag måste vinna.
Så.
I tv-affären. Det är finesser hit, finesser dit, bild som hänger med i snabba sekvenser.
"Mmmmm". Säger jag.
"Bild som hänger med låter bra".
Tänker att det blir konstigt annars. Mer förvirrande i tillvaron än vanligt om inte bilden hänger med. Om en häst springer med en ryttare så är det ju bra om både hästen och ryttaren kommer fram samtidigt.
Att allt är där det ska på skärmen. En modest önskan.
"Du kanske är intresserad av en Smart-tv"????
Alltså. Min tv behöver inte vara smart. Den ska definitivt inte vara smartare än jag.
Att spola fram tv-program, spela in 17 kanaler samtidigt, använda tv.n som dator skärm, HD hit och Led dit impar inte på mig.
Fly mig en enkel tv, helst en platt, en fjärrkontroll med färre knappar än cockpit på ett flygplan, en kanal där Tommy Körberg sjunger emellanåt och jag är nöjd. Supernöjd.

Pausvila…….

Visst kom hon, Stora Systern! Och så var hela barnaskaran med pojkvänner och kompisar samlade i radhuset och allt kändes som vanligt och väldigt, väldigt bra!
Idag är det måndag och radhuset är tyst, tomt och stilla. Det blir inga löprundor i spåret, det blir ett bad, te och ligga i sängen och se några avsnitt av Homeland. Det är pausvila som gäller!

En Stora Syster i sikte!

Det blev inga ostgördlar eller klenäter fixade i radhuset idag. Jag tänker att julen kommer oavsett. Det vore i och för sig trevligt med en mistel, pussar vill jag ju inte gå miste om! Den senaste tidens stress och press har dock tagit ut sin rätt och jag har tillbringat dagen mycket stilla. En och annan lussebulle gubevars, har slunkit ned. Lilla Systern har bakat, i övrigt väldigt lugnt. Här ska drivas ledont from hell på flykten. Knepigt, i onsdags kunde jag dansa zumba, idag kommer jag knappt nerför trappan här hemma, inga hoppsasteg i sikte, bara att knäppa knappar i jeansen är ett helt företag. Jag gillar det inte men det är bara att låta tiden ha sin gilla gång. Igen.

I morgon, mina vänner, kommer min andra julklapp! Stora Systern är hemma i Sverige på blixtvisit och säkra källor har viskat i mitt öra att hon kommer till radhuset i morgon! Hon gillar inte klenäter så de kommer inte vara saknade.

Det är däremot hon! Längtansvärk är bara förnamnet!

Life. Mitt i.

Store Bror har fått en praktikplats! Efter jullovet är det dags och det firas i radhuset minsann. Veckor av letande, frågande, besökande och ringandes hit och dit är över. Mamman, moi, pustar ut och kanske kan dagarna återgå till något slags normaltillstånd???? 

Att leta praktikplats till en ungdom är nämligen, egentligen, ett heltidsjobb i sig och när man äntligen får napp och allt faller på plats är det himla skönt. Att den ungen mannen ifråga dessutom ser ganska nöjd ut och själv säger

"det ska bli skönt att komma igång" gör ju att det känns mödan värt. So to speak!

En julklapp minsann! Vi är glada idag!

Julkänning!

Det tar en vecka och fyra dagar för ett paket att komma fram från radhuset till Paphos på Cypern.
"11 dagar alltså" konstaterade Hjärtat när jag presenterade den nyheten.
Ja. Man räknar olika. Fast samma. Som varannan-vecka-ha-barnen-hos-mig är det veckoräkning som gäller.
Just idag räknar vi också dagar. Tills kidsen blir friska och krya.
En är förkyld och är nedbäddad. En har spelat handboll och stukat foten. Men de vann matchen!
En något kvaddad skara i radhuset alltså. Det lättade upp stämningen något igår när jag fick en chokladask för min gärning som sekreterare och vips, bums, bas så var Paradispraliner ett hett byte. Praliner, clementiner, pepparkakor med ädelost på!
Det lackar mot jul!

Filosofisk stund över strumpbyxors hållbarhet och en oanad talang

Jag har hunnit med en jullunch och en julfest också plus julshoppat i Barkaby outlet och Kista. Inte klokt vad man hinner med. Egentligen. Julfesten var med jobbet, efter jobbet och bortsett från att strumpbyxorna gick sönder efter en sisådär 4,35 sekunder så var det en lyckad tillställning. Jag och två kollegor drack till exempel tre öl med sugrör på 40 sekunder. Ja. Det var tävling och jag har alltså oanade dricka-öl-fort-som-satan-talanger. Om jag nu behöver just den talangen någonsin mer…..?????
Man skulle väl annars helt enkelt vara i strumpbyxebranschen???? Har jag någonsin haft strumpbyxor som hållit en hel dag, kväll eller what so evver? Jo. Det har jag nog. Men de tillfällena är i alla fall för mig ämnen för FÖRVÅNING.
"Har du haft en bra dag idag, Cina"?
"Yes. Och mina strumpbyxor har hållit en hel dag".
W.O.W.
Jag vet inte vad jag gör för fel. Inga vassa naglar, inga ringar eller raspiga hälar, ansade tånaglar. Kort sagt. Banan är sopad. Men det slår aldrig fel. Rätt som det är kryper det iväg en maska och sen är det kört. Förbenat.
Men. Luttrad dam i gamet. Har alltid ett extra par i väskan. Har hänt att jag fått ge bort dem, skänkt dem till någon annan med trasiga strumpbyxor.
Eller så ska jag helst hålla mig till jeans, arbetsbyxor eller termo-dito.
Idag kommer jag mest hålla mig i skrivbordet. Jag är trött, trött och jättetrött. Har haft en utomordentligt trevlig helg på alla sätt och vis och varit avslappnad som aldrig förr, första gången på mycket, mycket länge. Kanske därför jag är trött??
Det är i alla fall måndag. Om det nu undvikt någon?
Ha en bra dag! Over änd out!

Punkt och P och fred på jorden

Mötet i onsdags gick finfint. Om en stund ska jag försöka sammanställa hela klabbet och skicka ut protokollet för justering. Det var ett bra möte och hör och häpna, de som gapat mest, talat om att de minsann ska göra livet besvärligt för oss i styrelsen, de dök inte ens upp.

Näe. Nu blev det visserligen diskussioner men bra sådana. Vi kunde bemöta argument med sakliga svar och visade helt enkelt sanningen. Jag tror på den! Nämligen.

Vi fick till och med beröm för att vi tagit tag i saker och ting och de fåtal gnällspikar som var där, blev tämligen snabbt övertygade från resten av församlingen.

Så bor och lever vi lyckliga tillsammans för resten av våra liv…. I alla fall tillfälligtvis ända tills plogbilen inte kommer i tid, någon av tvättmaskinerna går sönder och en och annan garageport har hakat upp sig. Men men. Var sak har sin tid. Nu är det lugn tid.

Sanningen.

Ja. Jag tror på den. Även om den gör ont som satan ibland och river upp sår. Sår läker ihop, visserligen kan det bli ett och annat ärr men även de bleknar med tiden. En sanning blev alldeles, alldeles uppenbar för den radhusinnehaverskan för en sisådär två-tre år sedan. Saker och ting behövdes ändras på och jag började bo själv i radhuset med kidsen. Vissa saker har ändå en tendens att bli jäkligt segdragna och ett visst efterspel har spelats i kulisserna men igår sattes äntligen Punkt och P definitivt för en tid i mitt liv. Kulisserna är nedrivna och ensemblen är entlediga. Trolltider är över. 

Det är skönt och jag känner mig fri idag. En för tidig julklapp så god som någon.

Att jag sen ska träffa Hjärtat i eftermiddag och adventsfika känns inte heller helt fel. Det är helt enkelt Cina-tider!

Stormy weather

Decembertåget tuffar rusar på. Födelsedagstårtan är nu uppäten och jag har inga småbarn längre. Inte ens ungar på grundskolan. Gymnasiet minsann. Konstig känsla. Men skön. Faktiskt.
Ikväll väntar en extrastämma i Samfällighetsföreningen där jag är sekreterare. Wish me luck! Är ganska ny på det här med "sekretärskap" och det är inte helt enkelt. Paragrafer hit och dit som ska komma i rätt ordning.
Extrastämmor brukar heller inte locka fram de bästa sidorna hos folk, absolut inte när det ska, helst, klubbas igenom en avgiftsthöjning.
Tada!
Det är då folk inser vad de bortglömda städdagarna, blundandet för gemensamma ansvaret för området, byggnader, lekparker och tvättstugor faktiskt innebär. Att de som är valda i styrelsen tvingats att anlita folk utifrån för att få saker och ting gjorda och de firmorna ville ha betalt?! Att pengar därför inte räcker till och man behöver höja avgiften för att området inte ska ramla sönder och samman.
Så.
Jag räknar med att det blir stormigt ikväll.
Å andra sidan tänker jag att folk får bli och vara så arga de vill. Det är lätt att vara efterklok och ångra att man inte hjälpt till mer. Det är att vara förklok som är grejen! Men ack så svårt!

Hip hip hurra del II

December ÄR verkligen en speciell månad! Här står födelsedagar som spön i backen och precis just idag har jag varit mamma till Lilla Systern i 16 år! Hip hip hurra för världen bästa Lilla Syster idag! Tiden går minsann och saker och ting ändrar sig. Till exempel storleken på födelsedagskören. I morse bestod den av bara mig jag skötte tonarten strålande och ungen vaknade således som sig bör på en födelsedag till skönsång. Fattas bara annat!
Grattis på födelsedagen fina Lilla Syster!

Favvobild i repris: Syskonen träffar Lilla Systern för första gången på BB. 

Sen växer de upp och står på egna ben. Frisörben minsann! 

Hip hip hurra!

Idag har jag varit mamma i 22 år till raringen höger i bild, Stora Systern. På bilden introduceras hon i julsångers underbara värld av Största Systern. Just den här födelsedagen befinner sig Stora Systern på Cypern men hon var med oss igår via Skype när vi firade henne och Lilla Systern. Mormor, moster, kusiner och kusinbarn, många var på plats kring datorn vid fikabordet när hon dök upp i bild.

Fantastisk uppfinning det där Skype! 

En telefonuppringning i arla morgonstund med skönsång födelsedagssång för jubilaren till ära har vi hunnit med! Fattas bara annat!

Hip hip hurra för Stora Systern idag!!!! Hoppas du har en finfin dag! Snart får vi kramas på riktigt! Man längtar!

Favoritbild i repris: Julsångssjungning av en syster till en annan.

Liten blir stor, far ut i världen och bor! 

Dan före första advent

Hjärtklappning kan man få av mycket. Av att se Hjärtat komma med röda bilen till exempel. Då känns det bra.
Av stress. Då känns det mindre bra. Och av att ha druckit för mycket kaffe redan klockan 10 på morgonen just på grund av stress. Oskönt och inte alls bra. Ett tecken på att jag behöver ta det lugnt. Igen.

Julmarknad står på agendan. Trassla fram lite adventsstjärnor och skicka Store Broren till Stockholm för att spela handboll. Alla andra "måsten" har jag lagt i en korg i köket och tänker att jag gör det en annan dag……… 

Ett litet rött paket……...

Mitt i startgroparna för julstafett, julrace, provtagningsmaraton, inbokade röntgenundersökningar in masse, ultraljudsundersökningar in masse (nä, jag är inte gravid….) och lite annat som ska klaras av i december kläcker Hjärtat en strålande idé.
En resa.
För two.
To Wien.
I julklapp.
Till oss från oss.
Because we´re så jäkla worth it!
När december är över så är jag vi faktiskt det!
Fredag på det.
Lovely!

Vedermödor del IMXLV

För att vara torsdag känns det ovanligt mycket kvar av den här jobbveckan. Om någon frågar mig. Jag skulle hellre, förlåt arbetsgivaren, gräva fram mina julkartonger och pynta radhuset just nu. Jag älskar julen! Nämligen. Baka lussekatter till ett kalas i helgen står också på agendan. Handla presenter till en blivande 16-åring likaså. Och så klart, få kontakt med Store Brorn´s kontaktpersoner i ungdomsprojektet som han ska tillhöra. Men det, mina vänner, verkar lika svårt som att äta munkar utan att slicka sig om munnen. Stört när omöjligt. Så jag anar att om det varit snårigt i skolvärlden är det ingenting mot att ratta i ungdomsprojektvärlden. Jag hoppas att jag har fel. Att deras telefonsvarare bara tillfälligt är ur funktion, för när ungdomar som har det lite trassligt i tillvaron väl bestämmer sig för något gäller det att vara på tå och smida medans järnet är varmt. Eller nåt sånt. Då har man INTE tid med långa handläggningstider, svammel om tillhöra ena eller andra gruppen eller kanske skulle man…….. NEJ. Det ska man inte. Man ska ta tag i ungdomen omedelbums, sen svamlar man, mumlar och hummar utom räckhåll för den unge. Att det ska vara så svårt! Men att forcera telefontider, få tag på rätt personer och rådda runt har vi gjort förut. Börjar liksom bara om. Suck och håhåjaja. 

Kommunens växel är ju ett nytt område för den här donnan men jag blir snart bundis med telefonnissan om det ska fortsätta så här. Nya kompisar är ju alltid trevligt!

För jag minglar så bra……..

En tid på världen var jag en blyg, tyst och ytterst skötsam ung dam. Nu är jag bara skötsam. I alla fall för det mesta.
Det värsta jag visste var att prata inför folk, högt i klassen, i telefon och det absolut värsta: MINGLA. Jag blev världsbäst på att undvika mingel av alla de slag och när jag ändå blev "tvungen", diverse jobb krävde till exempel kundkontakt på mässor, utställningar och dylikt så ja. Tunghäfta, you name it, jag vet vad det är.
Jag har tränat bort det. Det har inte varit enkelt men ikväll var det värt det.
Smygpremiärsvimmel på Största Systerns nya restaurangjobb. 300 inbjudna, trångt, varmt och mingligt och med Lilla Syster i släptåg, här ska minglas i tid, och vad säger man till folk?
Man beundrar inredningen, menyn, baren, håller med om att fotografierna på väggarna är fantastiska och när sen någon undrar vem som fotat dem säger man lite i förbifarten så där att
"det är min svärson, Richie, som tagit dem".
Så kan man prata om det en liten stund. Och vara stolt som tusan.
När så en av kockarna. Största Systern kliver ut ur köket och vimlar med, letar upp sin mamma och syster för att kramas mitt i restaurangen, ja då kan man prata lite om det med sen. Och vara stolt som tusan. Så får vi göra studiebesök i köket också. Det är det inte många som får för Hälsoinspektionen ska ha sitt ord med i mingelvärlden men för kockmammor göres undantag. Fattas bara annat.
Sen åkte vi hem till Store Broren som undviker dylika situationer allt han orkar men gärna vill se foton på hur det var, vilka som var där och vad vi åt. Såklart.
Så har haft vi eftermingel hemma med julmust, tomtegröt, knäckemackor, tända ljus och det är minsann bra träning inför framtiden. Man får ta minglet till sig liksom.

Gardinkollstroll

I kväll är kidsen kommenderade kökstjänst. Middagsfix på helt egen hand. Mamman, moi, ska äta middag ute med Bästa Resursläraren. Så förgyller man en tisdag i november. Innan stora julracet sätter igång och man knappt hinner andas förrän det är annandagen. Nu stressar ju inte jag (host harkel…) men om man jobbar ända in i kaklet 17.00 dagen före julafton så kanske det känns som lite julrace ändå. Ifall jag nu får för mig att byta till julgardiner, stöpa ljus och brodera ostgördlar…. Byta julgardiner kommer i alla fall gå som en dans för nu har jag nämligen koll på var de är. Hela året. Nytt grepp kan jag säga. Har hänt att de skakats fram lagom till påsk något år. Lite vuxenpoäng på det kanske? Gardinkoll!

En sån måndag?

Näe. Tristess ska med ont fördrivas och därför passade det ju bra att Största Systern ringde alldeles nyss och bjöd in till premiärvimmel på onsdag vid pass 1700 spik. Tada!
Dylika upptåg går före zumban…….
Ah. Jag som lovade mig själv att….. men.
När kidsen är med på olika upptåg runt om i världen hakar mamman på. Och premiärvimmel på ny restaurang vill man ju absolut inte missa. Alls. Nu är det alldeles på hemmaplan och Lilla Systern och Store Bror´n ska följa med. Här ska vimlas. Måndagstråket fick precis en guldkant. Gillar´t!

Ny vecka i sikte.

Efter veckor av stress, press och jobb som satan överallt var jag igår morse lite missmodig. Vilket var en underdrift: Jag var totalt vilsen i pannkakan, ledsen, trött och tänkte väl emigrera till Bahamas eller något.
Men si det gick inte kidsen, Hjärtat eller Bästa Väninnan med på.
De gav sig attan på att få den donnan på banan igen och därför befann jag mig efter ett litet tag i Västerås i ett shoppingcenter med Hjärtat. Kanske inte den rätta platsen för en hjärna med övertryck men jag gav det en chans. Det funkade! Bubblan sprack och jag kände mig som en "vanlig" människa efter en stund. Tyckte att det var riktigt trevligt och fyra små rätter på en kina-restaurang satt sen som en smäck.
På vägen dit och hem spelades det musik i bilen. Nogsamt utvald relaxmusik. Jorr´å! Jag somnade nog till på både dit- och hemvägen. Kul resesällskap…..
På hemvägen blev det ett stopp hos Bästa Väninnan och Fästmannen, kaffe och pepparkakor. Lite skratt, lite prat, lite tårar igen men mest pepp. Hemma i radhuset huserade Lilla Syster med kompisar, taccokväll med sovaöverplaner så mamman dirigerades hem till Hjärtat.
Det är så jag orkar!
Mina barn, mina vänner och Hjärtat. Som ser till, fast jag vacklar som tusan och ibland inte vet åt vilket håll jag ska vända mig, att jag orkar. För de låter mig inte ramla omkull utan finns där hela tiden. Man behöver inte alltid säga något, ha en lösning, för vissa saker finns det ingen lösning på, man måste bara förhålla sig. Det räcker att de finns. Och min blogg. Jag gillar min lilla låda och er som läser som peppar, hejar och finns!

F.R.E.D.A.G!!!!!!!

Om en strax ska den här donnan till provtagningscentralen. På fastande mage. Eeeeeeeeeh. En Cina utan morgonkaffe?

Just präcis. 

Inte kul alls. 

Men det är kul att det är fredag och fredagsmyset är inom räckhåll. Finally!

Jorå´så att…….

Ett gäng bostadsrättsgubbar har nu således fått rucka på sin tradition med onsdagsmöten till att bli torsdagsmöten. Det glunkades rätt så bra på mötet ikväll kan jag säga, för onsdagsmöten har de haft i 27 år…
Men jag har stått på mig. Går man på zumbalektioner så gör man! OCH man känner "sina" gubbar. Lite hembakat och lite fixade uppdrag kan få vilken "rutin-lasse" som helst att ändra sig.
Jobbar man så gör man det också. In masse. Heltid är en hel massa tid om någon frågar mig och för tillfället är den här donnan lite ur balans så kan hända att jobbet snurrar en del i skallen även nattetid. Inte bra. Inte bra alls.
Kan hända att det snurrar lite tankar om skolan också. Snart färdigsnurrat om det kan jag säga för det fungerar inte och en praktikplats ska vaskas fram istället. Nu är det inte gjort i brådrasket men att snoka reda på saker, undersöka, fixa och trixa råkar vara en av mina bästa grenar så. Vem vet? Kanske ungen har något att göra om en liten strax?
Det vore ganska trevligt och skönt, både för honom och den här mamman. Factually.
Med det skulle också Depp-trollet få sig en ordentlig snoksmäll och kanske släppa taget helt och hållet? Gör ingenting alls. Är oerhört efterlängtat. Faktiskt. Är inte så mycket för våld egentligen men när det gäller Depp-troll får man slåss med det man kan.
Någon undrar om det är jobbigt?!
Ja. Skitjobbigt. Men man har inte så mycket att välja på, det finns bara en väg, framåt, och jag måste ju tro på att det ska bli bra. För hur skulle det annars bli???
"Ja. Men. Det här med skolan då. Att det inte fungerar. Det måste ju vara jobbigt"?!
Eeeeeh.
Ja.
Skitjobbigt.
Som att slåss mot väderkvarnar kanske? Eller att åka Vasaloppet otränad. Simma Vansbrosimmet utan våtdräkt. Vansinnigt jobbigt.
Man får träningsvärk. Mjölksyra. Som ett brev på posten.
Och så bestämmer man sig. Det finns annat än skolan. Faktiskt. Man kan plugga närsomhelst i livet. Det behöver nödvändigtvis inte vara precis just nu och det finns annat att göra än att försöka trycka runda bollar genom fyrkantiga hål. Spela handboll till exempel. Laga mat. Bara göra sånt man är bäst på ett slag och bli glad igen. DET är grejen!
Sen ska tant sova.

Heligt

Den här veckan är "bara" två möten inbokade. Bestämde förra veckan att Zumban är helig och har därför fått ett gäng bostadsrättsgubs att flytta ett styrelsemöte från onsdag till torsdag. Tycker jag är bra jobbat!

Gott och blandat en söndag i november

Japps. Lördagen blev precis så lugn som jag tänkt mig. Radhusets samtliga invånare hasade runt i myskläder till pass 13.00 då vi drog på oss kläderna och åkte till ett frilutfsområde nära oss. Store Bror fiskade, Lilla Syster och jag lufsade runt i skogen och provade att fota med nya ajjfånen. Vansinnigt skönt.
Sen for Lilla Syster till pojkvännen, Store Bror spelade dator och jag åkte och firade Hjärtats bror som fyllde år. 51 år. Lika ung som jag alltså och vi hängde i samma tonårsgäng när det begav sig. Det var ju också så jag träffade Hjärtat en gång för 35 år sen…….
Nu satt vi där igen, in da house, åt mandelkubb, precis som då, och fnissade runt runda bordet.
Idag har orospöket slagit klorna i mig. Det där som kommer när tillvaron svajar som den gör när det är för mycket. Too much. Det gillar jag inte och den här dagen kommer att ägnas åt att försöka sortera tillvaron lite mer.
Sorteringen ska avslutas med glöggmingel hos Bästa fd Kollegan. I nya huset. På landet. Den här donnan ska andas skogsluft även idag och det kan ju bara bli bra!

Fiskevattnet.

Lugnare inne i skogen.

Där man trivs bäst. Store Bror i fiskartagen……..

En Lilla Syster på skogspromenad.

Ledig

Skönlördag. Inget planerat, inga måsten. Förutom att hålla tummarna för Hjärtat som spelar matcher idag. Pingis. Igår höll vi tummarna för Store Bror som spelade handbollsmatch och det räckte till oavgjort.
Jag har en latlördag. Beacaus I´m worth it! Drömmer mig bort till det här pläjset där jag satt för tre veckor sen……………….

En liten lista

Veckans fart: Raketfart.

Veckans möten: In alles med jobbmöten inräknade: 7. På tre dagar.

Veckans lugna stund: När jag svischade hem till Hjärtat i tisdags kväll. Räkmacka, bastubad och sen somnaisoffanpåtvåsekunder. Då var jag lugn.

Veckans middag: När jag kom hem sent i går kväll och Lilla Syster hade dukat, gjort ugnspannkaka, tänt ljus och jag och kidsen satt länge vid middagsbordet. Mat och prat. Det gillade mamman.

Veckans utbrott: I måndags kväll. Tror det gick att mäta på Richterskalan faktiskt. Men jag är inte långsint jag. Det gick över. Thank God! Orsaken har jag glömt. Eller så känns den fjuttig så här i efterhand. Kan vara så…… (det är jobbigt med hormonsvängningar. Faktiskt. Särskilt när tonåringarna har det också och man svänger SÅ ATT SÄGA i otakt).

Veckans insikt 1: Det tar tid att ta kål på ett depp-troll.

Veckans insikt nr 2: Det tar på krafterna att sitta med i en samfällighetsstyrelse som sekreterare liksom att sitta med i en bostadsrättsförenings styrelse. Krafter jag nog ska mobilisera på annat håll. Föreningslivet har fått ganska mycket av mig genom åren, funderar på om det faktiskt räcker nu????

Veckans gråa hår: Sitter på mig. Beslutet att sluta färga håret står fast. Jag klippte jag mig kort. Ännu kortare. Vääääldigt kort. Kände mig lite modig faktiskt. Eller galen?

Veckans bästa?: Ungarnas gapskratt när jag plockade fram fotoalbum från min ungdom.

"Så du såg ut"!

Hrmpf.

Jag var jättesnygg! Det var faktiskt modernt med glasögon som nästan var större än fejset, skjortor med STORA kragsnibbar, vida jeans och platåträskor. Så det så! Det är väl trevligt när ens avkomma ramlar ihop i soffan av skrattkramp för åsynen av ens unga nuna???? (Tji månadspeng säger jag…….)

Veckans sämsta: Huvudvärken. Skyll mig själv. Med raketfart kan det inte bli annat.

Veckans "detgörjagaldrigom": Bokar in 7 möten på en vecka.

Veckans tröstköp: En skön, stickad tröja från Lindex. Oops. Köpstopp är väl till för att hävas????

Veckans miss: Zumbapasset jag missade p g a ett möte i en nämnd förening. Jag behöver min Zumba så det kommer inte hända igen.

Summa summarum: Jag längtar efter helg, sovmorgon och helt oplanerad tid. 

Dagarna går i alla fall fort………….

Den här blogginnehaverskan jobbar heltid. Svårt att tro det då jag går ifrån jobbet emellanåt för att övervara läkarbesök med Lilla Systern, för att prata med en egen "överlevnadshandledare" och för att vara med på möten på Store Brors skola. Det är inplanerade möten med BUP, HAB, LSS-handläggare, Försäkringskassan, CSN coming up och så ringer Lilla Syster som spärrat sitt bankkort, banken måste ringas. Så ringer hon igen för internetet har tagit slut i mobilen efter åtta dagar vadihelafridenharhonladdatned? och Tele2 ska ringas. Kvällen är räddad. Också.
Jorå´så att………..  händer väl att jag funderar på att åka tillbaka till Cypern för ett halvår eller så.
Man är evigt tacksam för att ha de bästa kollegorna i världen som har ett tålamod av guld för den här logistikchefens virrvarr emellanåt……. eller jag menar, det tillstånd som råder i radhuset mest hela tiden. Någonstans inbillar jag mig längtar jag tills det lugnar ner sig. Faktiskt gör jag det!

Garanterat mötesfritt………… 

I trolltider…….

Hoppla hej vad veckorna går fort i radhuset. Mycket att stå i är det. Brasaker, jobbiga saker som kommer att bli brasaker så småningom och så det där andra. Vardagssakerna. Som man bara gör.
Ett nytt litet moment har dock smugit sig in vilket har gjort att jag inte bloggat eller synts till i cyberspace på ett tag. Man kan kalla det för troll. Ska troll få bestämma?
Näe. Sannerligen inte. Jag var bara inte förberedd på trollinvasion, vad det egentligen kan ställa till med. Nu vet jag det och strategier är framarbetade. Dessa lär få ändras på allt eftersom men att stoppa mig från min blogg?! Näherå! Nån måtta får det vara i dessa trolltider! Så det så!
Med en bra helg i ryggsäcken kommer jag att ta mig an en ny vecka: after work med kollegorna i radhuset i fredags, garanterat trollfritt, en lördag med Hjärtat med julmarknadsbesök och studiebesök på Claes Ohlsson i Västerås, go´middag och idag en tur till Uppsala för biltitt. Snart väntar Solsidan och sen kommer jag sova gott på söta örat.
Nya tag i morgon dag!

Klappar hit och klappar dit

En och en halv veckas semester är över. Finito. Over. Vi brakade rakt in i vardagen med jobb, utvecklingssamtal, samtal med bank då vissas koder glömts bort och spärrats. Ack ja.
Det tar ju tid att komma igen efter semester tycker jag. Blev omgådd flera gånger i korridoren idag, jag liksom utflyktsstrosade fortfarande. Å andra sidan är väl jäkt och fläkt inte så mycket att stå efter. Egentligen. Men rätt som det är, är jag väl där igen. Man smygs in i tempot.
Ikväll har jag startat ett annat tempo: jultempot. I sakta mak. Den första julklappen är hemklickad och anlände idag. Tjoho. För att riktigt chocka mig själv slog jag in den också. Directly. Nu ska jag bara komma ihåg till vem det är, vad det är och var jag lägger den. Lite trixigt faktiskt.

Hemma igen!

En vecka på Cypern satt som en smäck.
DEN känslan att se Stora Syster sitta och vänta utanför lägenheten där vi skulle bo när vi sladdade in på området i en taxi...... Ja. Mammahjärtat svämmade över!
Nu vet jag var hon huserar och det känns bra. Ja. Kanske har jag hängt utanför hennes jobb och spanat in var hon sitter, vad hon gör. Kollat var och hur hon bor. En mamma med en unge på vift i världen. Då får man. Spana in, klappa på, krama om och sitta nära. För jag måste tanka. Till i januari när hon kommer hem igen.
Solen har lyst på oss hela veckan. Vi har lärt oss att Hjärtat och Lilla Syster blir sjösjuka. Att Store Bror kan äta Ocean Basket´s STORA skaldjurstallrik utan att blinka. Att Stora Syster har det finfint och att mamman, moi, är en jäkel på att stoppa trafiken. Upp med näven bara och broms, stanna så stoppas trafiken. Nästan lite magiskt......... Fast tillfällena måste väljas med omsorg. Trafiken var inte att leka med. Bilarna kom ju från "fel" håll. Vänstertrafik it is och hjärnan fick nästan spader när taxin första dagen brakade in i en rondell på detta vis. My god! Det krävdes en ouzo för att bli som folk igen....
Frukost på altanen varje morgon, poolhäng, medelhavshäng, stadshäng, hamnhäng. Tre av kidsen samlade. Hjärtats hand i min. Life is god!
Nu väntar vardag då jobbet drar igång i morgon igen. Resten av hösten: Come on! I will make it!

Radhuset byttes tillfälligt mot ett annat radhus. Ja. Det ser lite igenbommat ut. 

Värmen behövdes stängas ute. I oktober............

Kvällspromenad i hamnen.

Utsikt över Pafos från gamla staden.

Fiskeri, fiskera...................

...... napp!

Snorkelvatten. Store Bror gillade och räknade sjöborrar......

Reseplanerare. My middle name.

Nedräkning pågår. Värme inom räckhåll. Väskorna är framtagna. Sandaler, sommarklänning, fina koftan, bikinin. Den här gången får stora väskan stanna hemma, det blir var sitt handbagage, max 10 kg.

Föreställ er DEN nyheten till en Liten Syster på 16 vintrar.

Just det!

Surprise! (bara sminkväskan väger 8 kg.....)

Men.

Både Hjärtat och Store Bror´n har upplåtit ett par kilo var till henne. Begriper inte hur de bär sig åt? Själv kommer jag inte att ha ett endaste litet hekto att låna ut till någon har jag insett. Inte ens till mig själv.

Hjälper föga att jag käckt påpekar att "så lätt har vi aldrig rest förut" och tänker tillbaka på VÄSKBERG jag släpat hit och dit genom åren. Lilla Systern bara himlar med ögonen åt den ringa väskvikten. (risk för ögonbottenskador. Igen).

"Nya tider stundar, kids"!

"Så har ni tränat när ni ska ut och tågluffa sen"!

Hur tänkte jag där?

"Tågluffa" nappade Lilla Syster,

"vad är det"?????

Kanske berättar jag inte det just idag, kanske berättar jag aldrig det när jag tänker efter och kommer tvinga dem till föreslå organiserade gruppresor med scouterna for evver. 

Suck.

Tisdag. Bättre så?

Tisdag. Hoppas på en bättre dag än igår. Det sista som överger en är ju  hoppet. Och jag har redan ätit lite pepparkakor så här på morgonkvisten. Vad kan gå fel?????

Måndag it is. Hela dagen.

Just nu råder lagen om alltings j-het i radhuset och det är inte kul på en fläck.
Fast.
Nu ljuger jag lite.
Lite kul har vi. Varandra till exempel. Så jäkla avskalat enkelt sammansvetsade så det gör ont när jag tänker på det, känner det och jag ÄR ta mig tusan den rikaste tanten på jorden.
Trots allt.
Sen.
Att jag önskar att det inte alltid var så förbannat svårt, tungt och motigt är en annan femma. Det kan man ju önska en annan dag. Idag är det ju måndag.

Jahaja.

Det värsta jag vet är när någon säger:
"Det kunde du väl ha tänkt på innan".......
..... när saker och ting skruttar sig och problemen hopar sig i drivor likt ett snöfall i oktober.
Det kunde jag väl inte alls tänkt på innan!
Innan visste jag ju inte det jag vet efteråt?

Framåt!

"Jag vill inte finnas"!
Depp-trollet gör vad det kan för att skugglandet ska få sitt.
"Det vill du visst".
"Du vet bara inte hur men jag ska visa dig".
Man kan ju inte veta om man gör rätt. Man kan ju rimligtvis bara gå på sin magkänsla och våga lita på den. Vara så livs levande man kan, precis som vanligt. Dra upp persiennerna, bädda sängen, ta fram frukost och duka frukostbricka. Det händer att jag bäddar fast ingen stiger upp. Det går att bädda runt. Tror på att störa. Vara vanlig.
Det ska kläs på, ätas och gås ut. Om så bara näsan kommer utanför dörren. Bra så. Frisk luft. Det är bra. Rätt som det är. Ger den klara höstluften energi och egna ben bär ett tag. Bra så! Ett steg i taget.
Även små steg blir en stig!

Iskallt

På väg hem från jobbet idag blev jag översköljd med vatten när en bil med full fart for rakt igenom en stor vattenpöl precis där jag gick på trottoaren. På andra sidan vägen stod en dam som hann skrika:

"Ducka".

? Nä. Jag hann bara blunda. Swooooosch, plask, blöt. Där stod jag som en dränkt katt med väskor i båda händerna, fina kappan på, vatten rinnandes från hjässa till fotknölar. A men!

Och bilen?

Försvann som en avlöning. Svårt att avgöra om föraren uppfattade vad som hände för fort gick det. Ok. Skittrist. 

"Vad var det för bil" undrade Hjärtat intresserat när jag sen delgav honom min chockartade upplevelse.

"En blå" svarade jag. 

Räcker det för en efterlysning????????????

Knäckebrödsstrategi

När Store Bror känner sin frustration över ännu en havererad skolgång, ja, det har gått åt fanders igen, gäller det att agera snabbt. Därför var vi två ute och promenerade 21.30 igår kväll. En lång promenad. Det är bara att lämna skutan, dra på sig gympadojjorna, inte bry sig om att det är bad-hair-day, förkylning from hell i kroppen utan bara att. Gå.
"Hejdå, Lilla Syster, vi kommer snart".
Hur många sådan promenader vi haft genom åren har jag inte en aning om. Rent teoretiskt borde jag vara lite mer slimmad kring benen för de är många.
Det börjar alltid nervöst. För att det är jäkligt jobbigt att känna sig misslyckad, missförstådd och utanför. Att inte höra till. Ju längre och fortare vi går slappnar han av. Jag får först inte säga något men det känns i luften när det är går att prata. Och jag babblar. Rabblar strategier, påståeenden som det går att nicka eller skaka på huvudet till. Vi går, jag pratar, han nickar eller skakar på huvudet. Rätt som det är kommer de. Orden. Och jag blir glad och varm i hela kroppen. Vet ju att det finns där. Rätt förutsättningar, rätt tid, mycket tid och det fungerar som för vem som helst. Vet det!
Rätt som det är har vi en strategi att hålla oss till. Ett försök som känns ok.
Bra.
Då kör vi på det!
När vi kommer hem har Lilla Syster fixat te och tagit fram favoritknäckebrödet. Fotboll på tv. Hjärtat har glidit in. Det blev en helt vanlig soffhängskväll till slut om än något sent.
Men i normalboken har vi för länge sedan hoppat över alla kapitel som finns, vi ska överleva på vårt eget sätt och i vårt kapitel ingår te och knäckebröd i soffan klockan 23.00 en sketen tisdag i oktober.
Att det funkar ger mig styrka.

Att se på saker och ting från olika håll

Däckad. Ligger i soffan. För att undvika liggsår, skavsår och tråkigt-så-in-i-norden-sår byter jag plats då och då. Betraktar helt enkelt tillvaron från olika håll och vinklar. Konstaterar att den svarta fondväggen ännu inte fått sina vita brädor uppsatta men vilket år som helst så.
Eller att jag har torkrum i vardagsrummet fast jag har ett helt ledigt rum till det egentligen. På övervåningen. Stundtals är det långt till övervåningen.
Store Bror´n är också hemma. Vi ligger i varsin soffhörna. Katten går emellan. En stund hos mig, en stund hos Store Bror. En stilla dag i radhuset.

Från ena sidan......

....till den andra sidan.

Utsiktssidan...... Gråtisdag.

Hej kaffeburksmåndag!

Vaknar med huvudet som i en kaffeburk. Förkyld. Ledont och en kropp som inte lyder. Kurerade mig hela dagen igår i ljufvligt solsken men nä. Hjälpte inte. Det är till att stanna hemma idag. Ligger i sängen, hostar, snörvlar, väntar på att "kolsyrebenen" ska bära igen. Tänker att gårdagens morgon var klart bättre, en promenad mitt i stan i väntan på att en handbollsmatch skulle börja, sen en fika och lite babbel med Största Systern. Men var dag har sin charm. Idag har jag till exempel läst tidningen i sängen vilket jag ju aldrig hinner med annars. Man får hitta ljuspunkter där det går ............ måndag it is!
Bästa Mamman hävdar att jag blev förkyld för att jag åkte motorcykel i lördags. Troligtvis säsongens sista hojfärd.
"Det var säkert för kallt"!
"Fast jag frös int....och kände inna.."
"Motorcykel i oktober"?????????
Eller så orkade jag inte längre stå emot alla höstbaciller som folk snörvlat ur sig i min närhet i veckovis. Så kan det också vara. Högst troligt. Inte så ovanligt. Ja. Jag är 51 bast och min mamma vet bäst........

Vanlig lördag

Läkarbesöket igår gick bra. Ett depp-troll ska motas i grind med en rad olika åtgärder och strategier. Vi andas ut. Kan koppla av en anings aning. Så pass att jag sovit halva dagen idag vilket var välbehövligt men lite ovanligt. En halv lördag som bara försvann????
Nåja. Solen skiner, altandynorna åker strax ut i förrådet, en maskin tvätt ska hängas upp och Hjärtat brottas med ett korsord vid köksbordet. Vanliga saker. Det är bra. Vanligt gillar jag.

Lite pyssel och pling

Äntligen fredag! Möte på jobbet, ett läkarbesök, sen får jag ta helg. Ska bli skönt.
Funderar på om jag är tillräckligt trött på att ha altandynorna i vardagsrummet så jag tar mig samman och bär ut dem i förrådet i helgen???? Det känns som det är färdigsuttet på altanen för den här säsongen........

Utsikten vid frukostbordet. Ser ut att bli en fin dag! Finfredag!

Trolltider

Det finns ett par saker i livet som jag ogillar. Skarpt.
Högt på den listan just nu finns DEPRESSION. En j-a skitsjukdom om ni frågar mig. Ack så vanlig. Hjälper inte ett dugg. Jag har varit drabbad själv så jag har mina aningar även hur det är att vara på andra sidan. I sjukdomen.
Jag hatar det oavsett vilken sida jag befinner mig på och ser nu på nära håll hur "depp-trollet" drar bort en helt livs levande människa mot ett skuggland där jag än så länge bara är åskådare som genom en glasskiva. Inte hörs jag, bara syns, skuttandes längs med sidan och vilt vevandes med armarna för att påtala livsnärvaro.
Jag skriker allt jag orkar:
"Det går över, du ska inte stanna där i evighet"!!!!!
"Håll ut, jag hämtar hjälp"!
Min röst bara studsar och jag ser att jag inte når fram. Inte ända in. Hur länge har vi sett tecken? Symtom? Varför har vi inte reagerat? Vad kunde jag gjort annorlunda?
Åh, alla dessa självförebråelser som dansar runt inombords när jag valsar fram i sjukvårdsapparaten och ska hävda någons röst inom psykiatrin. Inte den lättaste plätten på jorden faktiskt. Varken att brottas med sjukvård eller att ha dåligt samvete. Nu är jag inte typen som ger upp och jag drivs av den där ängslan i maggropen. Vi ska fixa det här.
Jag längtar tills trollet släppt sitt grepp för visst kommer den dagen. Den känns bara så väldigt långt borta just idag!

Skaka loss

En dag full med funderingar, telefonsamtal hit och dit och så jobba mitt i alltihop. Fullt ös på jobbet, min nacke gillar det inte för tillfället. Så vad passar himla bra att göra efter jobbet då???? Jo. Att dansa zumba. Håller i de lektionerna allt vad jag orkar, min må-bra-tid. Det går bara inte att tänka på något annat än att hålla takten och det är så skönt! Ett och annat skratt blir det faktiskt, att skaka loss verkar ibland väldigt svårt för swedish people och åt det kan man ju ha lite kul. Har sen kommit på bästa platsen att stå på, mitt emot spegelväggen där speglarna har en skarv. Man ser betydligt längre och smalare ut så där. Paxad plats!

I de lugnaste vatten.....

Jojo. Man får mail från Cypern. Boende fixat till the familia! Blir finfint ju! Granne med Stora Syster.  Pool. Tvåvåningslägenhet. Ett kök, två sovrum, ett vardagsrum, tre badrum. Ett till mig och ett till killarna och ett till Lilla Syster. Great!
Sen sätter jag kaffet i halsen.
Ungen har skaffat dykarcertifikat där i Medelhavet.
Varit 13 meter ned under havsytan.
Jag är betydligt lugnare när jag vet att hon är 13 meter ÖVER havsytan det är då ett som är säkert. Fast där är det ont om fina fiskar, det är ju sant........

Dagens fråga

Måndag. Veckan går igång tidigt. När jag hämtade tidningen alldeles nyss ur brevlådan kände jag ljumma vindar. Här förväntar man sig is och snålvindar men möts som av vårvärme. Just idag kommer jag inte att behöva skrapa bilrutorna fria från is och det är pluspoäng!
Läser sedan i den hämtade tidningen om en nilkrokodil som kanske kan få heta Glenn. Krokodilen hittades visst häromdagen i ett växthus i Malmö och nu har någon reptilspecialist sagt att han kanske, om, ifall att, kan adoptera krokodilen och låta den bo i Göteborg.
Men hallå?
Hittades i ett växthus i Malmö?
Hur kom krokodilen dit?
Vad jag förstår är "Glenn" en stor krabat så man kan väl förmoda att han inte kommit i kartongerna med lökväxter till det där växthuset?
Krokodiler dyker väl inte bara upp så där? Utan att någon undrar varifrån den kommer?
Någon har tappat bort en krokodil?
Det har nämligen vi gjort. Vi och vi, vår djurpark har tappat bort en krokodil. Eller en alligator. Hur som haver. När nyheten om upphittad krokodil gick ut i etern, törs jag nästan lova att många här lyssnade lite extra.
Kunde det vara vår krokodil som äntligen hittats?
En i så fall riktigt rymmarkrokodil eftersom det i runda slängar är ungefär 60 mil till Malmö härifrån.
Men nej.
Glenn är för stor.
Så.
Det har varit mycket om krokodiler ett tag. Behöver man oroa sig?

Lunka på.........

Igår var jag på spa. En behandling med varma oljor, sand-peeling, massage, ansiktsbehandling med lermask, hårbottenmassage....... Aaaaaaaaaah! Två och en halv timme in heaven!
Det var väldigt, väldigt skönt. Så där så jag slappnade av helt och hörde mig själv snarka....!
"Avslappnande" var en av rubrikerna för behandlingen så man kan väl säga att den var lyckad!
Känslan sitter kvar i kroppen även idag. Gårdagskvällens middagsbesök av Bästa Väninnan med Fästman, Hjärtat och hans son var ju också en må-bra-ingrediens.
Store Bror var och spelade handboll i Örebro så Lilla Syster och jag rockade själva i köket. Största Systerns mycket goda kryddiga linssoppa, pizzasnurror, gott bröd och till avslutning en äppelpaj skakade vi fram. Team-work!
En mycket lyckad lördag och idag är det lat-söndag. Ett jack-inköp, lite sakta kratta löv-aktivitet och lämna-en-gädda-till-mormor är allt som står på agendan. Helt enkelt en dag i sakta mak!

Liv i luckan

Nähä. Om man skulle ta och blåsa liv i den häringa bloggen kanske? Passar ju bra en lördag i oktober när det regnar, sittandes vid köksbordet, när jag precis klarat av att göra en cappuchino i den lånade kaffemaskinen och ett spabesök väntar i eftermiddag?!
Japps. Passar bra. Så då gör jag det:
Gårdagens besök i Store Brors skola var ett bra besök. Det tar banne mig lite tid att vänja sig vid att de faktiskt förstått och försöker. Kan säga att besöksklimatet är något annorlunda nu. Tänk att ett litet ord som "skolinspektionen" kan vända på en oceanångare???? Bra, tycker jag.
Sen har jag beslutat mig för att sluta färga håret. Aaaaaah! Att låta det grå komma fram.
"Du har så fin nyans på det grå" säger min frisör.
Lätt för henne att tycka, 29 år gammal och rågblond. Själv har jag inte samma nyansseende tydligen men ok´rå. Det är meckigt att färga håret var tredje vecka. Dyrt i längden och det ofrånkomliga kryper allt närmare. Det GÅR inte till slut. Grey is grey.
"Vi gör mörka slingor, det kommer att bli jättefint"! Frisören är övertygande.
"Zebravarning du frågar mig" säger jag då men hon lovar. Suck.
Vi får väl se hur länge jag står ut...... Nu har det gått tre dagar och jag känner mig inte helt bekväm men.........
..... det väl inte bra att ha färgat hår, egentligen, när man ska bada i medelhavet????
För det ska jag. Med Lilla Syster, Store Bror och Hjärtat. Stora Syster ska få ett besök där borta på Cypern, man måste ju spana in hur kidsen bor!
När höstkylan nu till slut gjort sitt intrång lägger jag ändå en och annan sommarklänning på vänt, sandalerna har fått stå framme och jisses! Vad jag längtar efter att krama om henne på riktigt!!!!!!
Nedräkning pågår!

Uti skogen ska vi .......

....... inte gå. Bara till bilen, köra 10 minuter och sen gå från parkeringen till jobbet. Denna procedur krävfa idag gummistövlar. Vilken tur att en av tjejorna har "glömt" sina nya stövlar här. Så kan jag låna dem. Eftersom MINA stövlar tydligen befinner sig på annan ort?!
Sa jag att det blir tomt efter kidsen??!! Kan tillägga att det blir tämligen tomt på skofronten också när vissa av dem går. Store Bror med sina 49.or är oskyldig. Kan man tänka sig. 
Vi behöver lite musik på det!

Varannan måndag

En måndag som alla andra måndagar. Fast inte riktigt. Kampen mot Ätstörningsmonstret har gått över förväntan och återbesöket idag gillades. Mycket. Av alla inblandade. På vägen hem till radhuset grät jag floder och visst, det är spänningar som släpper. Lite islossning. För att inte säga mycket islossning. Än går det inte att släppa taget helt och hållet men ändå! Det kommer att gå bra!

Sen tjöt jag lite till när jag fått mail från skolan och superlativen haglade över Store Brors insatser i skolan så här långt! 

Man kan ju undra vad det är med en, men jag har sagt det förut! Är väldigt lite ovan vid att tillvaron funkar som den "ska" men har vett nog att njuta av varje sekund! Har som lite lättare att ta tillvaron när det jäklas, bråkas och krånglas......

När så kidsen kramar mig "hejdå" eftersom det är pappavecka igen, känner jag suget i magen. Att de går. Att det blir tomt och tyst. Så löpardojjorna åker på och i spåret tar jag ut mig en stund. Vanliga varannanmåndag-ruset. Kommer hem igen och mörkret har fallit, jag tänder myslamporna i deras rum. Så har det gjorts, varannan måndag i tio år. 

En ledig lördag

Sovmorgon. Eller möjlighet till sovmorgon. Näe. Vaknade tidigt ändå. Mycket att tänka på. Inte bra. Store Bror gick upp 0730 för att vara på strandstädning med sitt lag 0830. En aktivitet som passade honom och därför gick han upp, var glad och trevlig (nåja, tonåring tidig morgon gubevars....) men ändå. Nu är han där och allt är frid och fröjd.
Vi läste i tidningen om stafetten och jippot på skolan igår. Det som han missade.
"Det hade ingen förklarat" sa han och jag såg att han läste artikeln flera gånger om att skolan har en insamlingskampanj för Världens Barn i två veckor. Jippot igår med maskeradstafett var startskottet.
Nu tror jag att lärarna har berättat men i allmänna ordalag. De har säkert vänt sig till alla elever. Och då är det inte säkert att Store Bror´n är med på att det gäller honom. Också. Och så blir det bara diffust och jobbigt.
"Jag kan vara med nästa år" tyckte han när han läst färdigt i tidningen.
"Det verkade kul".
Japps. Så gör vi!
Gårdagen tillbringade han istället vid fiskestället och drog upp en fin gädda som mormorn ska föräras. Vi har en deal. Han rensar sin fisk själv och jag går till soprummet med renset för det är äckligt där. Synd att jag glömde det igår. Fiskrens luktar inte hallontårta 12 timmar senare.......
Så jag kavlar upp ärmarna nu och fixar det och TÄNKER storstäda radhuset som blivit något eftersatt i alla bröllopsförberedelser och sen gick luften ur mig.... Tänka är också jobbigt.
Hjärtat spelar match idag, pingiskille som han är. Man hejar på avstånd!
Om jag städar eller inte återstår att se. Har en tendens att hitta på alla möjliga projekt och sen blir inget gjort i alla fall. Av det jag tänkt. Jag njuter i alla fall av att vara ledig! Så skönt!!!!!

Fredag

Fredag. Har lagt ned planerna på att få Store Bror att gå till skolan idag. Det ska vara skolstafett, eleverna ska springa en sträcka var och vara utklädda. Hade kanske gått om det där med utklädning inte varit aktuellt. Eller inte. Ett ändrat schema ställer allt på ända och resursläraren är på semester från och med idag och en vecka framåt.......... Nästa onsdag är det också schemaändring, skolteater i aulan. Helt onödiga aktiviteter tycker sonen som oroar sig för detta redan nu. Nä. På fredag läser man eng, Ma och Hygien. Inte springer man runt utklädd på stan..... på onsdagar läser man Livsmedelskunskap, Ma och eng. Man går inte på teater.
Jag är trött och längtar efter sovmorgon.
Ajjö.

Mitt i veckan

Vaknar med migränkänning. Förkylning lurar runt hörnet. Vafalls?!
Gårdagens hetsätning ur megastor godispåse satt som en smäck för humöret i går kväll. Idag sitter det runt my hips. Varför går det så fort? Man har ju inte en chans...... förutom att låta bli godis då. Men "dendärveckan" varje månad blir jag sockerberoende. Inte bra. Jag vet. Men jag SKA dansa Zumba ikväll och skaka bort godisnapparna, sockerbitarna, dåliga humöret och migränen. Ska bara jobba lite först.

Höströra

Jag är en höstmänniska. Det betyder att jag gillar hösten. Färgerna, dofterna, tända ljus, dricka te, baka äppelpaj, kratta löv, köpa nya höstskor, ta fram skönaste höstkoftan och sen slippa aktivitetsångesten som jag ofta får på sommaren.
Hösten tar jag mig an på lite olika sätt. I söndags drack jag kaffe på en båt, sen låg jag inlindad i ett täcke i hammocken på Hjärtats altan och sov middag. Väldigt skönt. Kan ha att göra med att Hjärtat låg bredvid. Johodå. Man får visst plats två i en hammock. Man klamrar sig. Gärna.
Det är också på hösten jag gillar att städa. Då är det roligt. Har inte en aning om varför men så är det. Kan hända att det målas eller tapetseras om eller hoppas på något annat käckt litet projekt.
Att dansa Zumba till exempel. Ett kul höstprojekt jag precis startat. Eller. Jag hänger med så gott jag kan. Skaka lite här och skaka lite där är inga problem alls. The problem is att få stopp på hela ekipaget i tid. Man vill ju inte skaka i otakt, vara kvar i första låtens takt när andra låten drar igång. O no. Käck, smidig och graciös vill man ju vara. Eller. Jag gör helt enkelt så gott jag kan.
Så. Att dåtiden stör mig, som igår,  passar inte in i mitt höstgillande. Näe. Här vill gillas höst ostört och ohämmat.
Så jag gör´t. Gillar ohämmat fast lite störd.
Visst blev det bättre igår av en hel hög med olika saker, bl a av era fina kommentarer här på bloggen, det är då ett som är sant! Hjärtats hålla-om-kram satt sen som en smäck.
Idag skiner solen och vips, känns det lättare att kunna vara precis här och nu. Så får det bli!

Dåtid vs nutid

Precis när allt är som allra ljuvligast, härligast och bäst. Ja. Det är ju då det stora tvivlet sätter in. Att allt ska gå precis åt pipsvängen igen för så här bra får kan man ju bara inte ha det.......
Försöker tänka att det är naturligt att snubbla lite på vägen ibland, migrän, ledont, den jäkla tröttheten och så Dåtiden. Dåtiden som gör saltomortaler och andra krumbukter för att göra sig påmind.
Blir det bättre av att det regnar en hel dag?
O no. Lättar inte upp det minsta.
Blir det bättre av att Lilla Syster bakar kladdkaka till kvällstéet?
Yes. Det blir det.
Blir det bättre av att Store Bror går hem från skolan efter halva kocklektionen men har eget förslag på hur han ska kunna hänga med ändå framledes?
Yes. Det blir det.
Blir det bättre av att Största Systern lyckligt visar vigselringen och det strålar om både henne och smycket??
Yes. Känns bättre. Absolut!
Blir det bättre av att veta att Stora Systern har det bra på Cypern?
Yes. Känns bra det med.
Blir det bättre av att Hjärtat kan komma senare i kväll och bara hålla om?
Yes. Det kommer det att bli. Bättre blir det.
Dåtiden kan dra åt helvete.

Lördag it is!

En galen vecka är slut och jag med. Huvudvärk. Nähä? Verkar ju vara mitt vanliga tillstånd, nuförtiden.  Knaprar Alvedon och mediterar. Tänker att det här med heltid inte ÄR min grej. Egentligen. Men för tillfället har jag inget val. Dä ä ba´ o jobba. Firman Plock o Städ ska ju gå runt och vi trivs i radhuset men tufft är det. Emellanåt. 

Förutom en galen vecka är det en gladvecka. Store Bror har klarat en hel vecka i plugget, varje lektion har bevistats och han är nöjd med sig själv. Då är jag också nöjd.

Lilla Syster stortrivs och i plugget har de startat projekt "Hollywood"! Låter hur kul som helst ju! De behöver modeller men hon har krasst konstaterat att mamman knappast lämpar sig för böljande lockfrisyrer. O no. Den tiden är förbi! 

Så. Min lördag är lugn och fin. Hjärtat är på fixarhumör och vips, bums bas kan vi bada utan att vattnet läcker från karet som ett såll, kranen i badrummet smårinner inte mer och diskbänken är skinande bland. Rostfritt är nämligen hans grej och tro mig! Det syns! En bralördag helt enkelt!

De fick varandra!

Största Systern och Pojkvännen är nu herr och fru! Bröllopet och festen gick finfint, vilken dag och kväll, magiskt, fantastiskt och härligt.
Tror bestämt jag är den rikaste tjejen på jorden, vilka kids, vilken svärson, Hjärta, familj och vänner jag har! Den här dagen lever vi länge på!
Och jag är svärmor på riktigt. Det är coolt.......!

Mamman med Största Systern, finaste bruden evver! Love, love. love!

En bröllopsdag!

Idag gifter sig Största Systern med Pojkvännen och blir man och fru! Allt är nu klappat och klart, festlokalen står fixad och fin, bruden är på sitt håll, tärnorna på sitt och som av en händelse blev det en lugn stund i radhuset. I eftermiddag är det dags och det är inte utan det känns lite nervöst och förväntansfullt. Jag vet ju att hon kommer vara den finaste bruden evver........
Och ja. Jag har packat ned pappersnäsdukar!!!!!

En (o)vanlig fredag!

Eeeeeh. Sa jag klappat och klart!? Hade jag förträngt 70 stolar som ska draperas med lakan, 70 kuvert som ska dukas fram, förberedelser för tårtmontering, fixelifix med lite överraskningar och sånt?
Japps. Det hade jag. Förträngt det.
Har jag varit bra på att delegera?
Japps.
Det har jag.
Låg jag hela eftermiddagen med migrän igår?
Japps.
Det gjorde jag.
Hatar det! Ny medicin hjälper inte. Huvudet och lederna vill inte. Jag vill inte heller men det lyssnar inte kroppen på. Har dessutom fått en blödning i vänster öga så jag ser ut som en skräcködla. På riktigt. Det var ju lite trist men tänker att om jag hela tiden tittar åt höger så syns det inte så mycket...........
Å andra sidan har det inte blommat upp någon finne på hakan lagom till bröllopsfesten så jag får väl vara nöjd med det. Det finns ju solglasögon........
Så när kidsen i arla morgonstund tassar in och sjunger födelsedagssången för sin moder, ligger jag helt nöjd kvar i sängen, läser tidningen och dricker kaffe. Tänker att det har ju gått bra att vara 50 i ett helt år så 51 ska väl inte vara någon match?!
Bästa Mamman ringde igår kväll och gratulerade, var förutseende då hon hade räknat ut att jag skulle ha fullt upp idag.
Jag har fullt upp idag. Fullt upp med att skicka folk hit och folk dit. Dirigerar från soffan och sängen. Tänker att min lärare från Tollare folkhögskola, fritidsledarlinjen när det begav sig, skulle vara stolt över mig idag. Jag minns nämligen att han sa att vi skulle lära oss att delegera i föreningslivet, annars skulle vi inte orka med. Detta kan med lätthet appliceras till vardagsliv med kids, radhus, jobb, bil och bröllop också. D.E.L.E.G.E.R.A.
Så jag gör det.
Gråter inte heller över att jag skrivit fel "Fader Vår" i vigselprogrammet. Och redan kopierat dem i 70 ex. Det skulle vara den moderna varianten "Vår Fader". Det påpekade vår stilpolis, Lilla Syster, hon är ju konfirmerad och vet hur det ska vara. För säkerhets skull dubbekollade jag med kyrktanten, den blivande prästen: Lilla Syster hade rätt. O no.
Men allt går att lösa. Man skriver helt enkelt ut "Vår Fader" så många det går på ett papper, sätter kidsen till att klippa lappar och blada in dem i det redan färdiga programmet. Tada! Så ska en ungskara slipsten dras! Att de sen mumlar något om att slaveriet är avskaffat hör jag då rakt inte på
Kidsen. Mina fina kids. De hade läst på att-göra-lappen att jag skulle köpa en väska till lördag. Så vad gör de? De köper en väska i födelsedagspresent och stryker "köpa väska" från listan. I love them. I really do!
Ja. Det är väl min fredag. Dan före dan.

Hej och hå

Har nyss kommit hem från ett utvecklingssamtal med sonen i nygamla skolan. Det märks att de är med på noterna på ett helt annat sätt, de har planer och strategier.
Fast. Det brinner i skallen direkt på mig när en av lärarna, en ny, säger, apropå informationen om att sonen behöver arbetsschema, struktur, anpassade frågor och prov.
".... fast jag tycker inte att att man ska köra plan B direkt och anpassa så mycket. Vi provar vanliga undervisningssättet och så får vi se hur det går...."
Jaha ja.
Skulle hon säga så till en blind elev också?
"Nä, men du får ha samma böcker och datorer som de andra här, vi undervisar lika för alla så får vi se hur det går. Funkar det inte får vi backa. Du kan nog se om du bara anstränger dig lite"...........
Jag blir så trött.
Det som för en del normalstörda är Plan B, är banne mig Plan A för människor med vissa funktionshinder. Alla är vi ju olika och knappast stöpta i samma form.
Nu håller vi tummarna att hon med informationen hon fick idag, förstår att hon ännu inte förstår hur det behöver vara i skolan för sonen och att det är därför lärarna på resurs-gymnasiet finns tillgängliga för handledning.
Men annars är de mycket nöjda med sonen. Han är lugn, vänlig, samarbetsvillig och trevlig och de är glada för att han är tillbaka. Man är glad för det.
Annars lurar huvudvärk och ledont i kulisserna och jag försöker hålla humöret uppe. Allt är klappat och klart och det får helt enkelt bli soffläge så tant är pigg och alert till lördag.

Fix, trix och vardag

Nåja. Lediga veckan är inte bara glitter och glamour inför the wedding, om nu någon trodde det. Nähädå. Vardagen står minsann givakt ändå och det är utvecklingssamtal i skolor, medicinfix, se till snickaren lagar förrådet som han lovat, skötsel av katts äckliga munsår, matlagning, tvättning av gigantiskt tvättberg och.....
Tja.
Livet rullar på ändå.
Och peppar, peppar, ta i allt trä som finns, det går bra för kidsen i skolan. So far.
Lilla Syster trivs som fisken i vattnet på Frisörlinjen och pratar hål i huvudet på oss om allt roligt, spännande och nytt. Egna provklippningsdockor har de fått, egna saxar med "diamanter", egen dator. Bra klass verkar det vara.
Store Bror kämpar på, det går framåt och det är ett stort steg. Bra så!
Mamman och Stora Syster har i detta nu köksbordet belamrat med pysselfix inför den stora dagen. Iklädda klackskor och pyjamas så här på morgonkvisten drar vi igång................... Ja. Skor måste gås in. Lämpligen till pyjamas eller blommiga morgonrocken. Varje tillfälle tas tillvara!!!

Dag två i lediga veckan

Det här är bröllopsveckan. En räcka dagar med gruppspel och final på lördag. Skulle man kunna säga. Om man tänker som vi, allt i idrottstermer......
Jag gick ut lite lugnt efter en helg i sängen. Nåja, nu var det inte fräckare utsvävningar än ett migrän-och ledontanfall a la gigantus som fick Hjärtat att blekna lite när jag förvandlades till en trasa inför hans ögon på cirka fem minuter i lördags morse och sen sov klubbad i sju timmar. Sen var det inga hoppsasteg efter det äventyret. Efterdyningarna höll i sig hela helgen och "slowmotion" har fått ett ansikte. Kul tjej han träffat...............
Nåväl. Nu är jag uppe igen. Dag två i lediga veckan.
Gårdagen ägnades åt lunch med väninna, inhandlade en sjal att ha på bröllopet om det blir kallt och att krama Stora Systern som kom hem från Cypern!
A men!
Vilken känsla att ha henne hemma igen och vilken känsla att ha alla fyra kidsen på samma plats! I en hel vecka får vi rå om henne innan hon åker igen.
Idag står det "planering" på agendan. Det är inte min bästa gren men jag tror jag har koll på läget. Ett vigselprogram ska skrivas, ett festprogram ska trixas ihop, det sista. Just ja. Har ju tid hos frissan också. Ska lämna in de nya skorna för omklackning......
Förresten. Fyra tjejer i familjen. Som.Ska.Välja.Skor.Till.Ett.Bröllop. Tarvar banne mig ett eget blogginlägg. Vilken dag som helst.