En måndag

Idag hade jag mitt första uppdrag som Förändringsledare och det gick ju bra. Publiken var intresserade, ställde frågor och tekniken funkade. 

Bra gjort, tänkte jag och traskade tillbaka till kontoret.

När jag kom hem lagade jag mat: rostade grönsaker, fisk i ugn med MASSOR av citron. Kolja var det visst. Blandade majonäs med lite vatten och ugnsbakad, mosad vitlök. Supergott.

Satt en stund i älsklingsfåtöljen men kände mig rastlös och gick ut i trädgården för att plocka av dahlior och luktärtor som nu fått spatt och spader och sprutar fram blommor. Jag fick ju slåss med myggen förstås, sen fick jag den briljanta idéen att gå en lite promenad. Till sjön och hem igen. Det var SÅ länge sedan jag kände lust och ork till det, överraskade mig själv faktiskt. Det var soligt men i de skuggiga partierna var det huva på, myggen var som galna.

Nåväl. Jag kom hem igen och nu känns det skönt och det blev en bra start på veckan. 

En vecka

Konstaterar att en vecka går fort. Och inte. Vissa saker släpar sig fram och vissa går i raketfart. Ledighet till exempel, det säger bara ”tjoff”, så är det över.

Har varit på läkarbesök x flera och blivit insatt på annan järnmedicin och uppsatt för utredning om ärftlighet av cancer i bukspottskörteln. Det som mamma och morfar hade, längre bak är svårt att veta men morfars far dog tydligen i någon magåkomma. 

Att göra detta har tagit sina timmar att fundera på, om jag ska. Ja. Det ska jag. Det kommer att ta tid men bollen är i rullning.

Samtidigt som Hjärtat och jag funderar på oss.

Samtidigt som jag ska leverera i mitt nya uppdrag som förändringsledare vilket är vansinnigt roligt MEN det kräver fokus, beslutsamhet och självförtroende.

Samtidigt som jag oroar mig för min trötthet och så är spiralen igång. 

Min lediga fredag tillbringade jag på sjukhuset på förmiddagen och i Västerås shoppingcenter på eftermiddagen. Inhandlade ett par illröda gummistövlar under devisen ”Färg för f-n” och tänker att hösten behöver livas upp med roligheter på fötterna åtminstone.

Såg två filmer på kvällen, den sista ”En oväntad vänskap”, älskar jag och kan se många gånger. En fransk film som bygger på en sann historia. Se den!

Igår jobbade jag lite på förmiddagen, hemma. Det regnade, jag tände ljus och satt i myskläder. Det var skönt och timmarna flög iväg. Så pass att jag själv flög iväg halv två till min favoritaffär för jag behövde nya jeans. De stängde två men med tjugo minuter till godo sladdade jag in och en kvart senare hade jag provat sex par och kom ut med tre. Servicen är fenomenal i den affären, storlekar och modeller, de ser, föreslår och kommer ihåg. Hur går det ens till? Jag kommer ju inte ihåg själv vilken storlek jag har?!? 

Sen får de mig att gå lite utanför min comfortzon, så jag köpte ett par mönstrade som jag ALDRIG ens hade tagit med in i provrummet men jag gillade dem så de fick följa med hem.

Jag handlar hellre där än i vanliga butiker. I vanliga butiker blir jag hela tiden påmind om att jag nog inte duger eftersom de större storlekarna hänger längst bak och alltid är invikta på galgen så de ser mindre ut. Vilket trick va? 

”Jo vi har stora storlekar men vi presenterar dem som xs” . Skrutt!

I ”min” affär syns alla. Gillar det, inget är gömt, ihopnålat, skyltdockorna finns i normalstorlek också. Ett tryggt ställe helt enkelt. Älskar’t.

Lite dyrare. Det är priset för att känna sig bekväm.

Drivs dessutom av kvinnor i olika storlekar och de är så himla trevliga. Ja, för att de vill sälja. Och det får dem. 

Nog om det.

Kanske har jag tröstshoppat?

Och en halv påse ostbågar i ett nafs var jag nog egentligen inte sugen på, blev bara allmänt orolig under lördagens skyfall när jag upptäckte att det regnade in i uterummet. Tröståt lite. Om det hjälpte? Det slutade inte regna in om jag säger så … 

Men det finns två saker som gör mig lugn:

Att bada. Så det gjorde jag en solig kväll efter jobbet. Cyklade till sjön och doppade mig. Många gånger. Det ska jag även göra idag.

Den andra saken är att träffa barnbarnen. Att få goa kramar, höra om deras dag, spela spel eller bara vara.

Idag tvättar jag kuddar och täcken. Kommer köra dem i torktumlaren och jag har förvarnat min el-polis: vi behöver göra det här. Anser att vi inte kommer att gå under om vi kör torktumlaren två gånger om året. 

Annars då?

Bilen går bra och emellanåt skiner solen idag. Ljuvligt!

Min lilla badplats.

Den där när man upptäcker att det regnar in i uterummet en sen lördagskväll …..

Pyspunka

Lördag. Strax spelas bronsmatchen i fotbolls-VM, tänker titta på matchen och heja på tjejerna. Resten av dagen är oskriven.

Borde klippa gräsmattan igen, det har inte regnat på två dagar så den har torkat upp lite. Borde börja gräva för dränering på husets baksida fast det egentligen är framsidan, den sida som vätter mot gatan. Borde redan målat fönsterbågar på verandan och kittat om uterummets fönster. 

Men jag tar mig inte för.

Har lite pyspunka tror jag. Järnbrist och lite tjorvigheter kan väl fälla vem som helst tänker jag och tittar ut genom köksfönstret. Jag ser en del av grannens uppfart, deras garage och delar av våra egna rabatter. Ser att luktärtorna börjar blomma lite försiktigt, det var på tiden.

Vi har bestämda platser i köket men häromdagen gjorde jag en rokad. Tänkte att Hjärtat kan sitta och titta på grannens uppfart och garage så kan jag ha den andra platsen där man ser vår fina tomt, dammen och alla blommorna. Är man vanemänniska? Ja, det är man. Nu är det dags att vänja om sig. Basta.

Barnvakt och små samtal

Jag jobbade hemma idag. På lunchen plockade jag en bukett blommor och cyklade till mammas grav. Solen sken, det var varmt och skönt. Jag tog mig knappt hem sen, jag har absolut noll ork. På måndag är det läkarbesök inbokat, hoppas jag får reda på något då.

Efter jobbet var jag barnvakt en timme åt Minstabarnbarnet. Vi satt i hammocken och läste bok, satt vid dammen och tittade på fiskarna. Hon var trött idag, lite skönt, vi tog det lugnt och fint.

Vad härligt det är när solen äntligen visar sig. Lite sommarfeeling, det är vi värda.

Allsång och energipåfyllning

Igår var jag på Allsång på Skansen. Anordnad bussresa och det var väldigt roligt. Sjukhusets fritidsförening anordnande och min simkompis var reseledare. 

Vi strålade samman igår för första gången efter våra semestrar, har inte lyckats få till något i sommar.

Men nu så.

Off vi for och hann se delar av genrepet innan vi tog vår tillflykt till en parkbänk med vidunderlig utsikt. Så satt vi där och pratade en lång stund. När det drog ihop sig till sändning började det att regna, emellanåt ganska kraftigt och det kom några åsksmällar på håll.

Vilken show det blev! Kul att se det live. Pernilla är proffsig tycker jag.

Anledningen att jag bokade biljett var ju förstås att Tommy Körberg och Helen Sjöholm skulle uppträda MEN han ställde in. Nåväl, det var bra ändå.

Det blev sent innan vi kom hem, bussen skulle gå 22 men vi fick vänta på några passagerare. 

00.25 släckte jag lampan i sovrummet och det är ju liiiite sent när det är jobbdag dagen efter. Jag har varit lite halvseg hela dagen idag men nu är det klart och utstämplat. Hurra! 

Två glada allsångsbesökare.

Riggade för regnväder ….

Inställt

Ett efterlängtat läkarbesök blev inställt i sista momangen. När jag kom hem låg det ett brev i lådan, från vårdcentralen, som talade om att mina järnvärden nu är ännu sämre och det är viktigt att jag går på uppföljningsbesöket. Det som skulle vara idag. 

Jag försöker.

Sen i juni ungefär.

När jag kom hem var jag också trött och hungrig, solen sken, alltid något men jag tappade humöret när Hjärtat frågade om han skulle ta fram gräsklipparen? för gräset behövde bli klippt och konstaterade också att det inte var förberett för middag. Vi har matkasse.

Grejen var att vi skulle vara borta på kalas klockan 18.00, jag kom hem 16.45.

Det blev som så att Hjärtat åkte själv på kalas.

Jag klippte gräsmattan, pysslade med mina växter  och njöt av solen. Ännu i denna stund är det varmt och skönt.

Ibland spårar dagar bara ur. Det här var en sådan. I morgon är en annan dag. En Allsång på Skansen-live-dag. Det ser jag fram emot! 

Over and out.

Kärlek och bröllop

Sonens sambo har en tvillingsyster, de är otroligt lika. Både till utseende och sätt, gör väldigt mycket tillsammans MEN de gifte sig inte samtidigt.

Igår var det nämligen dags för tvillingsystern med sambo att ingå äktenskap. Vigseln ägde rum på landet i en pampig kyrka en bit utanför stan. Lilla systern fixade bruden och tärnornas hår och påklädning, det var fullt ös på salongen från 07.00. När jag kom till salongen och fick se sonen i sin fina kostym, tärnorna och bruden började jag att gråta förstås. Jag gråter så lätt nu förtiden, jag gråter också av lättnad och tacksamhet, det har inte alltid varit så lätt och såna här stunder är kvitton på att skrutt kan vända. 

Store bror agerade sen chaufför, kom med paraply och vägledde tjejerna till bilen. Jag hjälpte Lilla systern att plocka iordning på salongen, sen åkte vi till bröllopet för att vara med på vigseln.

Stora systern sjöng, vackert, och intet öga var torrt. Tvillingsystrarnas mamma är min ridlärare så det var roligt att vara med. 

Bröllop är fint. Prästen, som var den som begravde mamma förra sommaren, är så himla bra. Hon är mänsklig, rolig och lite småbusig samtidigt trygg.

Hon pratade så fint till brudparet och jag fick lite att tänka på. Några ord etsade sig fast, jag ska grunna lite på dem.

Efter gratulationer på kyrkbacken åkte jag, Stora och Lilla Systern till favoritfiket. Vi skulle inte vara med på kvällens fest, jag åkte hem sen och däckade i soffan med en bok. 

Idag har jag träffat barnbarnen och skjutsat Stora Systern till tåget. Solen visar sig och kanske, kanske kan det bli en lässtund i solstolen i trädgården. En kan ju hoppas på det.

En gentleman på väg att eskortera brud och tärnor. 

Bröllopssångaren och bruden.

Mina. Så roligt att göra saker tillsammans.

Perspektiv

Läser i en tidning om strandade turister på Gotland på grund av tekniskt fel på färja. De ska till fastlandet, för många är säkert semestern slut och nu kommer de inte hem i tid.

”Det är katastrof” säger en intervjuad strandad resenär.

Mmmmm. Kanske inte. Men irriterande.

Läser och hör på nyheterna om bränderna på Hawai. Det finns inget kvar, husen är borta, infrastrukturen har totalt havererat, många har dött.

DET är katastrof. På riktigt katastrof.

Jag kan förstå att man blir irriterad när färjan hem inte går i tid, att det är jobbigt att behöva ringa sin arbetsgivare och säga ”tyvärr, jag kan inte komma på måndag, jag sitter fast på obestämd tid”.

Men de flesta just i färjeköerna nu har både ett hem och arbete att komma tillbaka till.

Såklart får man gnälla. Lite. Men också höja blicken, vi lever i sammanhang.

Minns artiklar angående bränderna på Rhodos, turistande människor tvingades sova på golv i skolor, om det ens gick att uppbringa sovplatser. 

”Semestern är förstörd”

Ja. För det brann. För invånarna i drabbade områden försvann livsverk, allt.

För några av oss blev semestern förstörd. 

Så synd.

Vi är ett resande folk. Saker händer. 

Så klart är det önskvärt att information flyter på som vi önskar men det gör inte alltid det. Vi har förlitat oss på informationssamhället.

Jag har ingen lösning men funderar ibland när jag läser artiklar som de ovan, att till slut, när man är hemma igen, förstår en väl att vi ändå är priviligierade i det här landet? Åtminstone dem som semesterartiklar handlar om. 

Slut på meddelandet.

Idag ska jag på bröllop. Hade man hoppats på sol?

Ja det hade man men får tji. Det är bara regn hos mig.

Fyra dagar

Nu har jag klarat av första jobbveckan och de första stapplande dagarna som Förändringsledare. Helt tom i huvudet känns det som och jag orkade inte ens reagera när Hjärtat kom hem med 5 kg ris från affären.

”Det stod ju ris på lappen och du sa i plastpåse”.

Jo. Ja. Men det finns ju små förpackningar. Får väl öppna asiatisk restaurang eller nåt för att göra av med det inom rimlig tid.

I morgon är jag ledig och barnbarnen kommer hit klickan 07.00. De hade önskat sig en mormorsdag och vem är jag att säga nej?

Har förberett för pannkaksfrukost och lagat köttfärssås till lunch. Med Minstabarnbarnet in action gäller det att ligga steget före. 

Har knarkat fritidshus på Hemnet och hittat en pärla i Karlsborg. Det kan man ju dagdrömma om, att få ihop en hög med pengar att köpa ett fritidshus vid vatten, stort nog så alla ryms om en knör sig lite. Varma, härliga sommardagar, jordgubbar och glass till ett helt kompani och vi vinkar till alla som kommer från Göta kanal och alla är bara glada.

Jojo, drömma kan en ju alltid göra.

Sen landar en med en smäll, går ut och tömmer vattentunnorna igen för att ta emot 100 regnskurar till  och konstaterar att ett Rosa hus räcker gott och väl. Lite ”sjöutsikt” kan väl dammen räknas som????

Lite blå himmel sett från hemmakontoret.

Köttfärssås på G. 

Sömntuta och lite sällskap

I morse stängde jag av väckarklockan i sömnen och vaknade med ett ryck en timme senare.

Hej och hå. Tur det fortfarande är lugnt på jobbet och jag hade inga möten inbokade så jag stressade inte.

Satt kvar en stund på kvällen istället och åkte sen direkt ut till Herr L som behövde lite sällskap. Vi satt i uterummet med stängda dörrar, där inne var det varmt och skönt, utanför piskade regnet och vinden ven. Som höst! 

Han hade plockat en hink äpplen till mig och vi pratade om ditten och datten. Jag fick honom att skratta lite och han lät lite gladare när jag åkte hemåt igen. Som vanligt stod han på altanen och vinkade hejdå och då högg det till i hjärtat. Så stod alltid mamma och han och vinkade av en, varenda, varenda gång. I trettiotre år. Många vinkningar har det blivit och han fortsätter. Det känns skönt.

Till Ovädret Hans vill jag bara säga: Schas!!!!!  

Hej vardag!

Första dagen efter semestern avklarad, hej vardag och rutiner. Var lite trött, åskvädret Hans härjade ju och stundtals var det svårt att sova, huset skakade till ett åtgånget och det fräste av blixtarna. 

I morse blev jag förvånad över att det var så varmt ute, det brukar ju kylas av oväder.

Efter jobbet plockade jag luktärtor som äntligen börjat blomma och sen cyklade jag till skogen för att plocka blåbär. Hur skönt som helst och jag fick ihop en liter. Bara vindens sus och några fåglar hördes, tiden gick fort och det mörknade på. Det hade varnats för regn men än har det inte börjat här. 

Dan före dan

I morgon börjar jag jobba efter semestern och det ska bli skönt med rutiner och lite vanligt igen. Skönt att känna så. Lite jobbångest men det hör väl till?

Semestern har varit både bra och dålig, det dåliga behåller jag för mig själv och låter de goda stunderna vara det som jag bär med mig.

Veckan som var åkte vi till Borensberg för övernattning på ett litet kanalhotell, Göta hotell. På vägen dit gjorde vi ett stopp vid Bergs slussar där solen visade sig och vi fick riktig sommarkänning. Ett snabbt stopp på Cloetta-fabriken innan vi landade på hotellet. Vi gick en promenad längs kanalen till ett vandrarhem, Glasriket, där brukade vi alltid fika när vi åkte mc.

Precis utanför hotellet ligger en sluss så där blev vi sittande och tittade på båtar som slussade och turister som cyklade. En tre-rätters middag lite senare på hotellets veranda avslutade den dagen.

Dag två bjöd på regn men vi styrde mot Vadstena och kunde strosa runt i klosterkyrkan och vid slottet innan vi åkte till Motala. Där öste tyvärr regnet ned så vi tog oss till Askersund där vi åt innan hemfärd. En liten miniresa, trevliga ställen att besöka.

I går skjutsade jag Stora Systern till Mariefred där hon skulle sjunga på ett bröllop, gamla kompisars.

Jag blev tjenis med vaktmästaren och under vigseln satt jag med honom vid mixerbordet där han skötte klockringning och ljudet med bravur. Det var lite roligt och fint att se vigseln. Stora Systern sjöng så fint och jag är så klart part i målet men hon ÄR duktig.

Efter bröllopet fikade vi och hann umgås innan jag skjutsade henne till Södertälje där hon kunde ta pendeln hem. Jag åkte hem till Rosa huset, slängde mig i en solstol och njöt av en superfin sommarkväll.

I morse hade jag bråttom ut för att hinna klippa gräsmattan innan regnet. Av bara farten hackade jag ogräs och krattade grusgången, ett träningspass, jag lovar.

Store Bror med sambo har skaffat kattunge, en katt som räddats, så det lilla livet ville jag hälsa på. Så söt! Vi såg upplösningen på fotbollsmatchen USA - Sverige där, onödigt spännande men det gick ju vägen!

På eftermiddagen var vi bjudna till grannen på ett-årskalas, vi fick god tårta och mys med de tre grannbarnen en stund. 

Jaha. Nu återstår att ta fram kläder och jobbryggsäck. Börjar med fyradagarsvecka, någon ordning får det ju ändå vara. Har man tur så kan ju augusti vara både fin och varm så en kan leka semester både på kvällar och helger. Just nu ser just det rätt mörkt ut, här öser regnet ned men det regnar väl över hoppas jag. 

”Vårt” lilla hotell i Borensberg.

Trädgården från vårt rum.

Vårt rum, ett av de tolv som finns. 

Vadstena klosterkyrka sett från ett fik precis vid Vättern.

Mariefred med Gripsholms slott i bakgrunden.