måndag, juli 16, 2018

När det går sådär och .....

.... jag halkar av banan. P g a anledningar och att jag inte tänker som alla andra. Blir förvånad och känner mig då och då som en utomjording och undrar var min planet finns någonstans? Mitt i finaste semestern och sommaren blev hjärtat skrynkligt. Botemedlet blev plantering av blommor i trädgården och en eftermiddag på en badstrand. Har druckit två liter vatten och läst ut en bok. Simmat. Somnat på filten och snarkat. Jag sov så gott!

lördag, juli 14, 2018

Hönsmamma på vift

Lördag. Hett som hell och äntligen kom det en regnskur. Nåja, tio minuter räknas väl ändå som skur???? 
Har städat nya bilen invändigt med hjälp av Hjärtat, att städa bilar är en av hans bästa grenar och nu skiner den som ny. Sen, att jag glömde bort att sätena var nytvättade och fortfarande fuktiga, tog bilen till Plantagen och promenerade runt där med blöt shortsbak är sånt som händer. Eller i alla fall mig. Hem med dagens ”fångst”, blommor till halva priset, för att fika med Lilla Syster och hennes pojkvän.
Store Bror hörde av sig, magsjuka/matförgiftning stod på hans dagordning. Sånt kan de ju få hållas med själva men då han medicinerar bl a med Litium, blev jag orolig då det är otroligt viktigt med vätskebalansen. Jag ringde 1177 för råd, det gick sådär då sonen och jag befann oss på olika håll (han behöver lite hjälp med dylika samtal) så jag la på och åkte hem till honom. Efter samtal via högtalaren med 1177 så han blev involverad fanns sedan en plan och då blev  mamman lugnare. Inte helt dock, så innan jag åkte hem igen diskade jag och städade toan. Ja, jag vet. Och jag VET att han kan göra det själv men JAG blir lugnare av att ha något för händerna och får umgås lite längre med honom. Det blir ju lite roligare för hans flickvän att komma hem också.
Ja. Så kan en lördag mitt i juli rulla på.

fredag, juli 13, 2018

Hemma och två spår i hjärtat

Jag har varit hemma i tre dagar. Resan, 630 mil på hoj, har gått bra och vi har sett fantastiska ställen. Vi har förundrats, svettats, åkt vilse, tjafsat, skrattat och gråtit (i alla fall jag), hänförts och gråtit lite till (i alla fall jag), tittat på fotboll, solat, badat, funderat och diskuterat, läst kartor och hittat, legat uthällda på klippor och letat efter ”djur i molnen” och tusen andra saker. Ett äventyr att minnas. En utmaning som jag är glad över, att våga, att kunna och orka.
En ny erfarenhet är att känna av värmesvallningar i 38 graders värme. Jag menar, det är varmt utifrån men när själva kroppstermostaten går bananas inifrån samtidigt blir det lite .... varmt. DET kunde ingen ac i världen rå på! Milde himmel, när slutar det???? 

Mitt i resan nåddes jag av ett sorgligt besked hemifrån, någon som stått mig och barnen väldigt nära, gick bort. Livet tar små skutt och så är allt oåterkalleligt förändrat. Att ha ledsna ungdomar 200 mil bort är svårt. Mammahjärtat vill vara nära, trösta och hålla om men det ser ju inte alltid ut och  tack och lov då för mobiler, sms och chatt. Vi såg till att alla hade någon hos sig vid beskedet och i Wien satt Hjärtat och höll om mig medan fulgråten tog sig ut. Sorg gör ont på riktigt. 

Semestern fortsatte och jag med två spår i hjärtat. Ett där glad-Cina tog sig an äventyr och dagarna och ett annat där ledsenheten letade sig fram då och då. Det finns ju ingen manual för sorg, inget rätt eller fel, den behöver vaggas när den pockar på. Det gjorde vi i Wiens parker, vid fontänerna, statyerna och cafeérna. 

Hemma. Har tvättat, sorterat post, rensat ogräs, badat med Lilla N, firat lilla Ns treårsdag,, tvättat bilen och sånt som behöver pysslas om. Ett bad själv på en strand med bok, guldstund!  Ikväll vankas grillafton hemma hos Hjärtat och hans ungdomar, en vecka kvar på semestern! 

söndag, juli 01, 2018

Bytt ör bytt och kaffestänk

Idag fick vi byta lägenhet p g a att jag tog fel på datum vid bokningen och vi förstod helt plötsligt att vi var lägenhetslösa lördag-söndag. Jag kontaktade Lara & Luka, där vi nu bor och visst, de hade en appartment i väntan på ”vår”. Dit kom vi igår och idag har vi alltså flyttat alla pinaler från ena sidan huset till den andra. Här ska vi vara till torsdag.
Väl installerade i den nya tog vi elva-kaffet på balkongen. Ja, jag är en ivrare för elva-kaffe, mormors ”fel”. Lägenheten ståtar med en ”kaffepressare”, en glasskanna med filterpress, ja ni vet säkert. I med skållhett vatten, kaffe och låta det stå en stund. Bar ut alltihop på balkongen, vinkade ”hejdå” till grannen vars bil stod rätt under och pressade kaffet. Hej och hå! Tvärstopp och jag tog i. Med fasligt fart sköt kaffet som en raket ur kannan och med ett plask landade en rejäl kaffepöl på marken, fyra meter ner. Exakt där grannens bil stått tio sekunder tidigare! Maj gådd! Balkongbord, räcke och golv fick göras rent liksom min telefon som fick sig en stänkare. Ingen brände sig, värden tyckte dock att det luktade kaffe när han kom ut ur garaget men jag vinkade lite lagom ”hallo” och hoppades att han inte såg sumpen på backen. (Den har jag nu borstat bort) ... resten av dagen är en pool-dag. Har en ny ljudbok på G, mogna nektariner till mellis och iste inom räckhåll.
Har lite hemlängtan så jag har chattat med alla kidsen. Ja. Jag vet att de är vuxna men längtar ändå! 












lördag, juni 30, 2018

Humor och humör - en kombo som håller

Att bli stillastående med mc i 35 graders värme är ju inget man direkt strävar efter att uppleva. När vi styrde från Trogir idag var det ändå det som hände. Vi har bott på en ö sammanfogad med Trogir genom en bro. En.liten.bro. Ön vi bott på är ganska stor och tja, det är husbyte på lördagar upptäckte vi när vi redan var på väg. Ehum. Kunde vi väl räknat ut??? Eftersom vi hyrt själva??? Jamen det visade sig vara väntat av Herr av ordning medan jag, fröken Hip som happ tyckte att man väl kunde äta frukost på fina balkongen?? och lägenheten skulle städas. Nu stod ena halvan inte på sig nämnvärt utan det uppdagades sen. När vi redan stod i kön. 
Då är det ju så dags och tant lider ju som bekant av humörsvängningar de luxe så tja, kan hända att det brann i peruken ett kort slag.
Sen blev allt frid och fröjd när rätta vägen nåddes och vi vindlade längs kustvägen mellan byar och stundtals bara ett stenkast från havet. Väldigt vackert. Och varmt.vi gjorde ett kort stopp för att dricka kaffe vid en kaffebar. Vid kaffebarer kan man bara dricka kaffe och andra drycker, inte så mycket som en torr skorpa finns har vi lärt oss! Ja och så kom vi ju fram och hade det muntert och glatt, hejade på värdparet och vi kände oss hemma direkt eftersom vi bodde här förra sommaren. Handlade, gick ut för att äta och plaskade sen i poolen. Skönt lördagshäng. 

fredag, juni 29, 2018

Fredagsmys och att packa en väska

Lagom till elva-kaffet på balkongen har jag masat mig upp och ur sängen. Idag är en trött-dag och jag var uppe och stökade vid sju för att sedan gå och lägga mig igen. Har läst ut min semesterbok, signat upp för en 14-dagars provperiod på Storytel och laddat hem Åsa Hellbergs ”Ett oväntat besök”. Slumrat och yogat lite. Nu är jag redo för den här fredagen, sista dagen i Ogruk, Trogir, så ikväll ska här packas ihop och städas lägenhet. Först sol och bad från klipporna!
I morgon styr vi mot Zadar och samma lägenhet som förra sommaren. Kommer sakna närheten till havet som vi har här,  men i Zadar kan vi i alla fall skymta det från balkongen. Andra semesterveckan går mot sitt slut. Tre to go! 

torsdag, juni 28, 2018

Men åååååh!

Någonstans i cyberspace finns ett blogginlägg som handlade om gårdagen i Trogir, mina tankar kring fotbolls-VM och hur Hjärtat och jag löste en kris igår. Inlägget tog ganska lång tid att skriva, att ladda ned bilderna likaså och när  jag valde ”publicera” så snurrade bloggen ett tag för att sedan, ptjffff, skicka iväg inlägget någon annanstans. Eller så gick det bara upp i tomma intet.
Av detta kan jag kanske lära mig två saker: 
* låt bli att blogga på semestern
* att internetet här suger emellanåt.

Båda alternativen är tråkiga oavsett.

Vi hoppar raskt till denna dag istället:
Solen skiner med nya tag och i grannhuset har vi fått nya grannar. Fransmän. Är inte franska ett vackert språk? De är en familj på fyra personer, två vuxna och två tonårskillar och det tog cirka 4,5 minuter efter rundvandringen i lägenheten innan de satt samlade kring balkongbordet med varsin laptop i knät. Och här sitter jag med näsan i min iPhone .... Näe. Nu tittar jag upp och ut över havet. I vårt lilla kök puttrar kaffebryggaren, Hjärtat är en jäkel på att brygga kaffe och på tvättlinan bredvid mig torkar vita badlakan i den ljumma vinden. Fåglar kvittrar, vågskvalp och båtljud. Det blir en dag på klipporna! Over and out! 

tisdag, juni 26, 2018

Sovmorgon

Idag var det slut på vakna-tidigt-fasonerna. Vaknade 9:30 med ett ryck och känner mig tung i knopp och kropp. Tror att de där 290 milen nu har skramlat igenom systemet och tja, vila, vila, vila. Det här med att ta dagen som den kommer och bara vara, det låter alltid så bra men jag tycker det är svårt! Jag blir lätt rastlös och tycker att jag inte ”gör något” även om jag tycker själv att bara vara minsann är en duglig aktivitet och jobbar på det dagligdags: ”Här ligger jag och duger”! 
Hojen behöver lite omsorg. Det är något med framgaffeln och olja som läcker. Inget allvarligt men Hjärtat ska fixa till det. För att råda bot på saken har han tillverkat ett ”verktyg” av en petflaska. Skurit ut en bit och format till, stor koncentration. Framgafflar hör verkligen inte till mina bästa grenar så jag tar det lite easypeasy och gör det jag är bra på: Håller mig ur vägen! 
Har förresten ett uppdrag: att ta reda på när det går en båt från Trogir till Split. Vi bor fyra km från Trogir och ca tre mil från Split. Man kanske SKA se Split när man är så nära? Å andra sidan är det så fint, lugnt och rofyllt här och känner kanske egentligen att det är skönt att ligga helt still. Se där! Ett uns av rastlöshet igen. Skärpning!
Ikväll spelar visst Kroatien mot Island i fotbolls-VM, vi satsar på att smyga in på kvarterspizzeria och hålla på Island! Wish us luck! 

måndag, juni 25, 2018

Tvätta och dricka kaffe

Vaknade tidigt även i morse och passade på att tvätta. Det finns en tvättstuga i markplan som sitter ihop ned ett jättefint utekök så det blev en kopp kaffe till tvätteriet. När jag väl hade listat ut hur kaffemaskinen fungerade och när bönorna maldes kändes det som jag väckte hela huset men det var turligt nog bara en känsla. Tog min kopp kaffe och satt under ett parasoll på stranden innan jag gick tillbaka till huset och gjorde frukost. Hjärtat lider av restless legs, myrkryp i benen, det slår till vid läggdags så han sover inte så bra på nätterna. Känns som vi skiftar, han sover finemang framåt morgontimmarna när jag vaknar. Å andra sidan stör det mig inte det minsta med egentid. Vi matchar ihop oss ändå och vem säger nej till färdig frulle på fina balkongen?? Inte Hjärtat i alla fall.
Idag har vi även listat ut att vi blev ”lurade” vid gårdagens restaurangbesök. En saltad nota med en kypare som snackade hål i huvudet på oss när vi skulle betala gjorde att jag kom av mig alldeles. Inte likt mig. Bestämde mig även för att inte gå tillbaka och klaga idag utan se det som lärpengar vad man ska vara observant på. Puh! Fatta hur svårt det var att ta det beslutet. Jag som alltid säger till, ordning och reda på finanserna. De småländska generna (som säger att smålänningar är snåla) gör sig väl påminda. Tänker att jag får välja mina krig. Så. Move on!
Har badat i havet, simmat i en halvtimme och lyssnat på ljudbok uthälld i en solstol vid poolen. Börjar verkligen kännas som semester i kroppen nu och det är skönt!

söndag, juni 24, 2018

Mammatankar

Vaknade tidigt idag och smög ut på balkongen och la mig på solsängen och hörde kvarteret vakna till liv. Solen värmde mina bara fötter och havets vågor kluckade ”godmorgon”. Husvärden rensade poolen och vattnade i trädgården. En lugn och stilla morgon.
Efter frukost gick vi på upptäcktsfärd i omgivningarna, följde en vindlande stig längs havet och klippor tills vi vek av och stretade uppför höjden för att komma till stora strandpromenaden. Den där med barer och caféer, båttursförsäljare och krims krams. Jag gillar vår strandstig bättre! 
Vi slog oss ned för att ta en kopp kaffe och det var då mamma-nerven slog till. Kyparen var en ung, blyg kille som fick tydliga order av mannen i baren och den unge killen följde dem till punk och pricka. Lite tafatt, lite osäker och ja, jag smälter ju! Smälter för att jag tänkte att han säkert inte alltid haft det så lätt, vad vet jag egentligen men jag fick sådana vibbar. När han tagit vår beställning vände han sig om mot mannen i baren och fick tummen upp. Jag tänkte att han var på väg ut i livet och att hans mamma var glad för att grabben fått ett sommarjobb och så började mina tårar att rinna helt ohejdat. 
”Nämen” sa Hjärtat och hade lite svårt att hänga med i mitt osammanhängande resonemang.
Ja. Jag kanske har blivit lite blödig med åren. Jag har också lärt mig att livet kan vara himla tungt, svårt och trixigt för en del och att jag vurmar för unga på väg ut i livet. Det behövs så lite för att få det att kantra och det är så viktigt att unga känner stolthet, tillit och glädje i livet. Jag vill vara en i vuxenvärlden som gör skillnad för dem och jag tror att ett sätt är att se dem. Uppskatta dem. Och så längtade jag vansinnigt mycket efter mina egna kids! Mitt i semestern! 
Sen gick vi vidare, köpte handdukar och solhattar. Trasslade oss tillbaka till lägenheten och häckar nu på balkongen. Ett bra plejs. Kaffe, korsord och havet. Livet.