lördag, september 10, 2011

Finally, del II

Det GÅR att få rätt mot Försäkringskassan och det ska jag också njuta av den här helgen!
Min överklagan gick igenom och jag kan nu fortsätta min rehabilitering som det var tänkt från början. Hurra för det!
Nästa delmål är att jobba 50% fr o m 1 november och jag ska nu arbetsträna från 25% arbete upp till det. Lägga på timmar lite i taget. Dumdidam..... trala....la......*vissel, vissel* ...... trala la....
Nu var det planen alldeles från början men det påstods plötsligt att det var emot FK.s regler. Det var det alltså inte, det har jag papper på, så nu kör jag!
I morgon är det fem år sedan jag blev sjuk, ingen särskilt rolig årsdag att minnas men jag är glad att jag kommit så här långt. TID. Jag behöver tid. Det jag trodde skulle ta en vecka har tagit....... betydligt längre tid.
Idag är det lördag och när jag skulle hämta tidningen i morse slogs jag av tanken att jag gick lite sakta och faktiskt såg mig omkring. Andades in och kände efter hur det kändes. Sånt gjorde jag aldrig innan jag blev sjuk. Så var jag så frisk då? Egentligen?
Nu är det inte flera kilometer till min brevlåda. Närmare bestämt ca 10 meter och det var det här jag såg:





11 kommentarer:

  1. Vad mycket vackert du ser på väg till din brevlåda! Det gör inte jag på väg till min.

    Och grattis till att överklagan gick igenom! Tjoho, det fonns hopp om Sverige!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt! Grattis!

    Det där med att gå lugnt, och vara i nuet och njuta av det.... det måste jag bli bättre på.

    SvaraRadera
  3. Nilla: Tack! Visst finns det hopp! Om både det ena och det andra! Kram!

    S o S: Tack! Att vara i nuet. Svårt men går att träna på!

    SvaraRadera
  4. Skönt att du fick rätt och kan fortsätta din rehabilitering =)

    SvaraRadera
  5. Du är på väg mot rätt håll, bra!! :-)

    SvaraRadera
  6. tack för din kommentar hos mig, jag ser att du är på väg tillbaka till livet och jag önskar dig all lycka i ditt strävande...vackra bilder har du tagit på din väg till postlådan..
    nu ska jag läsa vidare i din blogg..kram /Irene

    SvaraRadera
  7. Grattis! Jag förstår att det är en stor sten som fallit ifrån ditt hjärta. Det är kanske därför du kan stanna upp och njuta på vägen till brevlådan.

    SvaraRadera
  8. Tänk att FK kan ge med sig, det trodde jag kanske inte, men det var ju jättebra för dig.
    Det är kanske inte så lätt att ta till sig det lilla i omvärlden när man har huvudet fullt av jobb och grubblerier. Det måste finnas tid också.

    SvaraRadera
  9. Härligt! Grattis och keep on recovering!

    SvaraRadera
  10. Härligt att komma tillbaka och ljuvligt att få göra det i sin egen takt. Och där ser man; inte hela FK som är monster trots allt :-)

    SvaraRadera