Kaffe bästa tåren är!

Igår var jag på vift. Med en kaffemaskin. Kaffemaskinen och jag åkte bil, promenerade, åkte tåg och tunnelbana ända tills vi nådde slutmålet: Största Systern i Stockholm.
Där hade vi då tänkt oss mecka ihop nämnda maskin och avnjuta en kopp kaffe (nu har jag i brådrasket glömt vilka sorter man kunde göra i mackapären) men av det blev intet. Den jävlasatans himla maskinen vägrade nämligen fungera. Surt, tyckte jag som minsann ansträngt mig för den där koppen kaffe.
Men, så himla fiffigt har Största Systern världens bästa fik precis bredvid porten där hon bor, så en kopp kaffe och god bagel därifrån räddade starten på dagen ändå.
Nu var besöket i hufvudstaden inte bara ett bara en artighetsvisit, oh no.
När mamman får som hon vill så bokas det minsann in kulturbesök och har så alltid gjorts.
Ungflocken, in alles fyra stycken haver nog snudd på världsrekord i besökta kyrkoruiner, museum, knyppelverkstäder, tavelmålning, nedlagda bruk av allehanda slag, hembygdsgårdar m m.
Så.
När jag igår föreslog ett muséebesök och möttes av ett gillande kände jag att ordspråket stämmer nog:
Trägen vinner! Nu är ju inte allt en tävling (påstår vissa) men likväl.
Vi styrde kosan mot Fotografiska muséet.
Nämen hörni!
Vad trevligt det var där!
Finfina bilder, härlig miljö. Kort sagt, ett toppenställe.
Och så kunde mamman dregla njuta av många bilder av Robert de Niro....... Taxi Driver. Ack ja! Till och med Största Systern kunde kosta på sig ett gillande.
Sen blev det torsdag. En migrändag. Den förhatliga lilla åkomman. Har nyssens släpat mig upp och tja, inga hoppsasteg kommer hoppas i radhuset idag kan jag lova. Kanske imorgon?
Jag har i alla fall en mycket trevlig onsdag att tänka på där under täcket.
Nu tillbaka till ett mörkt och tyst rum.
Over and out!