torsdag, december 17, 2009

Omväxlande

Igår ringde jag upp min nya handläggare på A-kassan då oron för hur det egentligen ska bli, slog klorna i mig. Svårt att tänka på annat då.
Den nya handläggaren var lugn och fin. Förklarade. Sakligt. Jag förstod att inte ens A-kassan vet hur de ska behandla oss som är aktuella för aktivitetsstöd. DET lilla beslutet, regeln, hur det hela ska gå till, skulle klubbas igår eller möjligtvis idag. Hoppas man. För det är ju lite bråttom.
Därför är det ingen idé att jag skickar in några papper alls. För de vet helt enkelt inte vad de ska göra med dem.
Nähä?
Hoppas de fått besked då´rå, så där i början av januari. Så att mamman kan betala hyran och lite andra räkningar den månaden också.
Hur kan jag bli lugn av ett sånt besked då, kan man ju undra. Ett besked som inte gav några som helst svar. Egentligen. Mer än att D.N. H var helt säker på att det skulle ordna sig, övertygade mig om att jag redan har alla papper jag behöver, det kontrollerade vi noga och att hon sen meddelade att handläggningstiden för just min A-kassa bara är en vecka eller två. Och då blir jag lugn.
Ända tills i morse, när jag läste i lokala tidningen, ett uttalande av politiker om att vi inte blir utförsäkrade, vi blir omförsäkrade! Det har vi "omförsäkrade" bara inte fattat. Än. Och att vi ska vara tacksamma och glada för att "de" tar tag i det här och gör så att vi kan börja jobba igen och inte hamnar utanför samhället. Och blir deprimerade. Och lata.
Nähä?
Jag saknar en del i den här debatten. Till exempel vilken behandling sjuka människor får. Eller inte får! Det är känns ju "enkelt" att hurtigt klappa folk på axeln och säga "nu, lilla vän, ska vi se till att du blir arbetsökande i hela Sverige" och få aktivitetsstöd. Eventuellt. Om vi kommer på hur vi ska räkna ut det.....
Innan det då? Många av oss skulle redan vara på banan om det var lättare att träffa läkare, terapeuter och komma in i någon form av rehabilitering som aktivitetsgrupper, sjukgymnastik, samtal, arbetsträning m m. Men det pratas det ingenting om. Det låter som vi bara legat på soffan i xx antal år och nu j-r, sparkas vi ut. Så är det ju inte. Vi är många som kämpar på, som griper varje förslag till behandling med en dåres frenesi, prövar ta mig 17 allt, bara vi blir friska.
Hur verkligheten ser ut, vägen tillbaka, pratas det för lite om. Det känns som om allt just nu handlar om statistik och pengar. Bakom varje siffra finns en människa. Jag är en av dom!

För tusan! Nu har jag då eldat upp mig. Jag gör mig en kopp kaffe och pussar sjuka Lilla Syster på pannan. DET lugnar en mamma som den här!

7 kommentarer:

  1. Ja, hur det än är så verkar ingen ha koll på något. Det suger. Skickar den största kramen som kan uppbådas här där Spader befinner sig, i det blå träsket. Men du -i morgon är det fredag. Igen.

    SvaraRadera
  2. Spader Madame: Åh, Spader! Dina kramar värmer! På riktigt! Och ja! I morgon är det fredag!

    SvaraRadera
  3. Du har all min sympati Cina! Jag hade känt precis som du om det hade gällt mig. Oro, oro, oro...

    Jag behöver inte oroa mig - ÄN.

    Det har gått fort att rasera våra försäkrings/trygghets-system. Hemsk och hård människosyn har det blivit i dagens Sverige.

    Varma hälsningar!

    SvaraRadera
  4. Förstår att det känns bedrövligt!
    Nästa val kommer jag rösta på det parti som är beredd att återupprusta sjukförsäkringssystemet. Den cyniska människosyn som ligger till grund för genomförandet av den nedmontering som nu sker, är skrämmande.

    SvaraRadera
  5. Jag har en bekant som varit sjukskriven sedan januari.

    Då skrevs hon in i rehablitering men fortfarande har hon inte fått minsta lilla hjälp, ingenting alls har hon fått göra.

    Hennes depression grundar sig i att hon blev arbetslös och hon mådde så dåligt av att gå sysslolös hemma så därför gick hon in i en depression.

    Så fick hon i höst chansen att arbetsträna några timmar varje dag. Det handlade om att servera kaffe i samband med vaccinationerna. Hon var så glad eftersom hon kände sig efterfrågad och skulle äntligen få göra någon nytta.

    Vad gör då f-kassan? Jo, de säger att servera kaffe får hon inte göra om hon inte har en handledare med sig! En kvinna som jobbat hela sitt liv ska helt plötsligt inte klara av att servera kaffe utan handledare.

    Vid årsskiftet blir hon utförsäkrad (eller omförsäkrad som det då tydligen heter) och då ska hon stå som heltidsarbetssökande.

    Blir så arg över sådant här så jag känner att det snart börjar ryka ur mina öron.

    Har under mina år som sjukskriven träffat på mängder av människor i samma situation och aldrig aldrig någonsin har jag tvivlat en sekund på att de inte vill något hellre än att bli friska och arbetsföra. Fan för dessa politiker som tror att alla helt plötsligt blir friska om de bara slängs ut ur sjukskrivningen.

    Stor kram till dig vännen!

    SvaraRadera
  6. Osloskånskan: Tack! Alla kramar värmer!

    S o F: Oro är trist! Sannerligen!

    Nilla: Bedrövligt är ordet! Så sant!

    Anbam: Vad ska man säga?? De där "kaffetimmarna" hade säkert betytt massor för din bekant! Stelbenthet är det värsta jag vet!

    SvaraRadera