Jag tackar så hjärtligt för alla "migrän-försvinn-fort-krya-på-mig"-hälsningar! Fantastiskt glad blir jag!
Zomig är härmed min nya livlina! Tänker inte gå en meter utan det. Har preppat väskan, jackan och andra väskan. Och bilen.
Det var nästan en euforisk känsla att ligga i mörka rummet och känna att migränsmärtan rann bort sakta men säkert. Sen, sen kommer tröttheten men också det är en behaglig känsla, "flyta" bort utan smärta och ändå höra familjen stöka runt på avstånd. Tryggt liksom.
Migränstunder blir ju också stunder att tänka mycket. Ja, när det inte gör så jävla ont att det inte går att tänka men mellan de stunderna. Då tänker jag på trevliga saker och människor jag gillar. I morse kom jag att tänka på vem/vilka som gillar mig och som visar det. Att det är det som betyder något och att allt annat kan man strunta i. Ungefär.
Sen kom jag på att även kilon gillar mig. Att det är därför de stannar. Och så försökte jag hitta lite positiva vibbar kring det, att de gör så man blir mjuk och go´, de fyller ut rynkor och ..... Alltså. Det skulle inte var något som helst problem om jag bara var lite längre men nu är jag alldeles lagom kort och alldeles, alldeles smärtfri! Äntligen får jag helg, på riktigt!
Gud så skönt! Migrän är så jävligt, tack och lov sällan jag drabbas nu för tiden, men jisses så många gånger jsg önskat att jag fick dö för att slippan smärtan.
SvaraRaderaTrevlig kväll på dig, fina Cina.
Vad kan vara viktigare än att vara smärtfri! Och med lite positiva tankar blir det ju ännu bättre - härligt! Kram kram
SvaraRaderaVad härligt att det släppte så pass snart. De där extra kilona gör ju också att man inte slår sig så hårt när man trillar....:-)
SvaraRadera