lördag, mars 16, 2024

Laser för ett kvaddat knä

Igår hade jag en tid hos sjukgymnast för att få ordning på mitt knä. Den tredje i ordningen. Kan bli tredje gången gillt, Carl, som han heter, var nämligen en man som lyssnade. Bra egenskap för folk i vården tycker jag.
Jag halkade för två år sedan när jag var ute och gick, slog knät i gatan med en smäll och det svullnade upp och gjorde … jätteont. Det kändes ändå stabilt så jag avvaktade ett tag, svullnaden gick ned någorlunda men med bestående smärta på en punkt under knäskålen. Med det slut på allt som innebar att gå ned på knä, det har inte gått att nudda ”punkten”, ibland har det känts som jag skulle svimma för det gjorde så ont.
”Träna” sa sjukgymnast nr 1. 
Ok. Det har jag gjort. Allt har blivit bättre. Utom punkten.
”Du måste träna mer och inte slarva” sa sjukgymnast nr 2.
Eeeeeeh? Här slarvas ingenting men jo, det var nog så tyckte han.
”Annars hade du varit bra nu”.
Då gick jag hem. Har fortsatt gjort mina övningar men gissa vad??? Har ibland inte kunnat ha jeans på mig för det har gjort för ont. Kan också kallas väldigt ömt.
För någon månad sedan slog jag i ett steg på badstegen på väg upp ur bassängen. Det gjorde så ont att jag tappade andan och taget så jag plumsade baklänges ned i bassängen igen och tårarna rann. 
Jag beställde tid och fick komma till närakuten för att träffa en läkare. Som sa att jag var för tjock och därför fick räkna med att ha ont i knäna om jag inte bantade.
Enligt rådande sytrådsnorm väger jag alldeles säkert för mycket men det förklarar ju ändå inte varför jag tränat upp ett smashat knä och bara har ont på en punkt????? 
”Övervikt” fortsatte läkaren.
”Dig tänker jag inte lyssna på” sa jag och lämnade undersökningsrummet. Lyckades få tag på en sköterska, berättade upprört vad jag varit med om och hon lugnade mig, bad mig sitta ned och hämtade, tada: Carl!
Jag fick en chans till och han sa inte ett ord om för många kilon utan lyssnade, läste min journal och gjorde upp en plan. En plan som kändes rimlig och tejpade mitt knä. Kinesiotejp. Ny bekantskap men en trevlig sådan. Det hjälper nämligen. En anings svårbestämd diagnos men det lutar åt inflammation i senfäste och slemsäck. Sånt man kan få om man drämmer i ett knä hårt till exempel OCH kan drabba folk i alla viktklasser. Ett trauma är ett trauma.
Nåväl.
Laserbehandling två gånger i veckan är nu inledd och jag fortsätter med tejpat knä. Jamen visst fick jag nya övningar också. Ganska roliga sådana så jag håller i.
Han är dessutom övertygad om att jag ska bli smärtfri och har lovat att jag kommer kunna paddla min bräda i sommar, ståendes på knäna om jag vill. 
Vilket bra mål! 

3 kommentarer:

  1. Det var väl ett trevligt mål! Ibland blir jag trött på att allt klassas som att man väger för mycket. Självklart finns det saker som beror på det, men verkligen inte allt. Hoppas Carl fortsätter vara lika bra och kunnig.
    Skön söndag! Eval8

    SvaraRadera