Mittemellan

Kanske är humöret lite bättre. Eller det är inget fel på mitt humör, det är sinnesstämningen, känslan i kroppen. Kanske lite bättre.

Morgnar och förmiddagar är värst, sen blir det bättre och bättre under dagen. Kvällarna är bäst. Låter det vara så. Jobbar på acceptansen. Livslångt lärande.

Förra onsdagen åkte jag upp till Stockholm över dag, överraskade Bästa väninnan som var tillfälligt hemma från Västkusten. Vi fikade, handlade åt en sjuk väninna, åt lunch i Sickla, badade och myste. På kvällen åkte hon hem med mig. Hennes särbo bor i min stad så jag lämnade av henne där och dagen efter for de vidare till stugan. 

Dagen efter var jag trött så det blev en hemmadag med en avstickare för ett bad.

I fredags åkta jag och alla tre barnbarnen till Glass och berså, ett mycket trevligt glasscafe i Arboga. Även Hjärtat följde med. (Ja, han får heta det även fortsättningsvis här på bloggen om och när han varit med). Både han och ungarna blev så glada att ses igen, bara det var roligt i sig. Vi hämtade honom vid hans nya hus och minsann har han grävt en damm så det fanns fiskar att mata även här. Kul tyckte barnen. 

Glassarna gick sen ner med en faslig fart och sen lektes det på lekplatsen där. Lyckad utflykt!

I lördags vankades det en babyshower för bebis som ska komma i september och igår badade vi hela dagen.

Det har jag gjort i stort sett varje dag, hela semestern. 

Saknar ”min” sjö! Att det bara var att hoppa upp på cykeln och vara vid badet på några minuter. Nu har jag tio minuter med bil, inget att klaga på men önskar att man fick bada i vår å som rinner genom stan. Då skulle jag ha så där nära igen.

Men men. Man kan inte få allt. Jag har det lugnt, skönt, trivsamt och gillar min lilla lya. Och som sagt, ganska nära till bad ändå.

I morgon kör jag ned till västkusten igen. Sista semesterrycket.