Helgen

Kom precis hem efter att ha tillbringat eftermiddagen vid min ”nya” strand. Det bad som ligger närmast nu när jag flyttat in till stan. Mälarbaden. 10 minuter med bil. Idag var det ingen trängsel och mitt favoritställe bakom glasskiosken, på klippor, var ledigt. Dessutom i lä. I övrigt blåste friskt och det gick vågor. Jag slog mig ned med bok, kaffe och bulle. Badade några gånger, det var kallt men uppfriskande. Bra avslutning på skön helg. 

Igår hängde jag med Lilla C hela dagen. Jag får börja kalla henne det, det ska ju komma ett nytt barnbarn inom kort och det blir ju Minstabarnbarnet. Det är något visst ändå, att vänta på barnbarn. Och att vara med dem. Lilla C och jag fikade, klättrade uppför ett berg och beundrade utsikten, lekte i lekpark, var på musikfestival och sen var jag helt slut. Inte hon. Ett energiknippe utan dess like. När jag kom hem la jag mig i soffan och somnade en stund. 

Min energinivå är inte på topp. Jag vaknar lika trött som när jag lägger mig, har ont i kroppen och känner oro. Det är tecken på stress, tar det på allvar och fattar, jag kan inte slarva med återhämtningen. Har bara jobbat två veckor och hamnade på samma ruta som innan semestern. Jobbar också med acceptans, att jag inte kan göra något åt vissa saker på jobbet, att jag behöver släppa det och inte fastna. Har gjort det jag kunnat, gå vidare. Svårt. Svårt för ”duktiga flickor”, försöker gärna lite till, lite mer … nope. Det är stopp här. Annars kommer jag gå in i den där berömda väggen igen. Dit ska jag inte.

Ur det perspektivet är jag nöjd med helgen. Roligheter, avkoppling, vila. Bra grej!