Folk

Denna vecka gick vi i mål med införandet av ett nytt system efter år av förberedelser. Eller ja, nu är det infört och nu börjar resten av arbetet. Att vänja sig, att rätta till saker om det behövs, att önska sig nya funktioner o s v. Det har varit en jobbig men samtidigt fantastisk vecka med arbetspass på många timmar. Roligt att vara med om en sån stor grej.

Jag var ledig igår, lediga fredagen. Städade lite på förmiddagen, klippte mig och  tillbringade sedan eftermiddagen med sonen, svärdottern och det nya lilla livet. Ett finfint sätt att fira ledig fredag. När farfar’n med fru kom, gick jag efter en stund, vi löste av varandra.

Jag åkte till ett shoppingcenter och kände mig på bra humör. Skrotade runt lite, hittade en fin klänning till 4-åringen, en med ”snurr” i kjolen, på Polarn och Pyret. Deras begagnathörna är väldigt bra, jag fyndar rätt ofta där. Kollade in porslin i fina affären, konstaterade att det finns mycket fint men så lite jag behöver. Egentligen. Avslutade med att råka på en bekant  och vi utbytte lite artighetsfraser så där som hur mår du, jag mår bra och så vidare. Sen sa hon att hon sett att jag flyttat. Och det kunde jag ju inte neka till, det har jag ju. Nästa mening var 

”Så du har kommit på hur man gör” och jag stirrade på henne.

”När det inte passar längre så drar du”. Jag blev ganska paff men hon gick på om hur jag ju gjort det förut, vad jobbigt att behöva börja om, vad jobbigt det måste vara att bo i lägenhet och hon skulle aldrig vilja det och de kämpade minsann på fast det inte alltid är så lätt, och jag verkade ju trivts i Rosa huset?!? 

Jag vet. Man ska inte bry sig. Men det var någonting med hennes sätt att säga det som tog på mig. Som att det varit lätt att bryta upp. Som att jag gjort det lättvindigt. Som om det bara hängt på mig. Som om att jag är en person som inte bryr mig. Jag reagerade med en känsla av att vilja försvara mig men det gjorde jag inte, jag behärskade mig. Svarade bara att det var ju bra för dem att de inte tyckt att de haft anledning att bryta upp, önskade henne en fortsatt fin kväll och trevlig helg. 

När jag gick blev jag fundersam över min känsla, varför kände jag att jag behövde försvara mig? Det behöver jag ju absolut inte. Och så tänkte vad jag kan lära mig av detta? Och det är att jag blev påmind om att inte tro att jag vet något om någon annans liv utan att ha gått i den personens skor. Och att hålla klaffen om mitt egna tyckande och inte trycka upp åsikter i nyllet på någon som inte bett om det. När jag kom till den insikten kändes det bättre igen. 

Idag har jag varit på vattengympa och haft tvättstugan. Stickat på bebisfilt och cyklat en sväng till stan. En lördag i min smak.