My dreamteam

En långfrukost med diskussioner om högt som lågt, lite sms-kontakt från avdelning, en höstmarknad där jag inhandlade ett vinställ. I mässing. Mässing??? Nya tider stundar i radhuset, sannerligen. Svart och silver har varit grejen hittills men nu går jag utanför boxen. En handbollsmatch, seriepremiär och sen rapport om det vid ett sjukbesök. Hela gänget ska med.  "Ta med lite fika"! Att vara sugen på fika måste vara ett gott tecken! Vi suger i oss små nyanser av förbättring och om det hjälpte skulle jag köpa ett helt bageri! 

Stora Systern kom hem igår kväll och vi gjorde sällskap på höstmarknaden. Så mysigt att rå om henne! Sista dagen av september! 

En fredag so far

Simmade 1200 meter i morse. På 26 minuter. Snabbt eller inte, har inte en aning men jag tog i. Stannade en gång för att hämta andan sen körde jag bara. Inte tänka, bara räkna simtag och tävla mot banklockan. Längd efter längd. Efteråt var jag slut och grinade i duschen, syns ju inte och rödögd, hallå! Det är ju klor i vattnet! Sen satt vi länge på fiket, kollegan och jag innan jobbet kallade. I exakt en timme innan migränen slog till. Tog medicin och sov en timme i soffan. Nu har jag kvicknat till och ska på krissamtal. Personal har krigat för anhörigas rätt att få hjälp och stöd när någon i familjen mår dåligt och till slut blev det napp. I öppenvården är det nio månaders väntetid på kurator. Psykolog ska vi inte prata om. Finns det ens???? Nio månader????? Vi tänker fortfarande förmiddag, eftermiddag, kväll, natt..... nio månader är många sådana pass! 

Man har ju lust att skrika "skärpning" men behöver energin för egen del. Det är visst fredag. Fredagsmys? Nån sorts. Någon är i alla fall på rätt ställe och det känns tryggt. 

Torsdagsbrus

När allt ställs på sin spets känns oväsentligheter så fjuttiga. Och så mycket som blir oväsentligt. På riktigt. Avskalat har varit den här torsdagens tema. Energi måste gå till det viktigaste, det som spelar roll, gör skillnad. Ett steg fram och två bak måste hanteras. Accepteras. När jag får sms om att "min" kyrktantspräst tänt ljus i kyrkan för oss, för att lysa upp vår väg, blir jag glad. Lite starkare, mer hoppfull. Ja. Orkar liksom. Hela vägen. Framåt. Och när Lilla N stormar in och ropar "mommo, älkar dig" tar jag tag i kvällen också. 

I morgon är en annan dag. Sim-fredag. Efter simningen får man frukost på café. Gissa vilket som lockar mest? 

Feeling

Svart, svart, svart. Lite sol. Svart. Så. Mitt i allt svarta hörs en nyans av framtidstänk. Visst hörde jag ett "sen efter ...." Ja. Jag hörde det! Och så lyser solen hela eftermiddagen! Krampen släpper ett litet slag. Ljuvlig känsla!

Stubbfri tisdag

Nyanser av svart. Och över alltihop skiner solen. Höstsol. Som värmer. Barn som leker på gården, cyklar runt, runt. Hojtar och skrattar. Okomplicerat. I det stora hela. Jag känner mig väldigt komplicerad och har låst inne gråten så det gör ont i bröstet.

Gav järnet på lunchgympan och i duschen efteråt kunde jag gråta lite tyst för mig själv. Sen samlade jag ihop mig och var en duktig flicka i två timmar och trettiofyra minuter sen orkade jag inte mer. Gick hem. Handlade på Ica och kom ut med vindruvor och clementiner. Dagens tröstshopping. Överkomligt. 

På en stubbe i skogen

Måndag. Say no more. Förmiddagen var hemsk. Ville verkligen bara dra täcket över huvudet och gömma mig. Vara liten och vaggas, slippa jobbiga saker, att vara stark. Masade mig till jobbet ändå och tja. Var där. Tills det blev besökstid och dags för snusleverans. Rätt sort den här gången, skönt när man gör rätt. 

Skönt att vara där, jobbigt att bara vara åskådare, att inte kunna svinga något magiskt spö över alltihop och vips, lever vi lyckliga i alla våra dagar. Men nä. Livet funkar ju inte så. Jag tänker att det "kommer inte alltid att kännas så här". Det är ju föränderligt tack och lov. Vi hoppas helt enkelt på bättre dagar, det gör vi och så åkte jag till stora shoppingcentret för att köpa skor. Dum idé. Men alla säger att vi ska ska göra vanliga saker och leva på liksom. Köpa skor är verkligen vanliga saker men jag fick plötsligt hörsel- och synrubbningar mitt i en provning och förstod ju att det var stressymtom som slog till. Det blev en  stund på en stubbe i skogen istället. Verkligen inte en vanlig sak men behövligt. Att hinna ikapp mig själv. Det var skönt!   

Söndagsgöra

Hänga tvätt och äta långfrukost. Låter ju plättlätt. Visst. Med en tvååring i absoluta närheten ät det ett äventyr! Lilla N har sovit över och snusat så gott i sin säng. Han var med på fika-besöket igår och klämde två stora kanelbullar i ett nafs. Kanske var han inte jättesugen på middagsmaten sen utan hoppade direkt till efterrätten. En liten chokladbit. Å andra sidan vägdes det upp i morse av nyttig frukost, naturell youghurt med osockrade blåbär och ett ägg, mjölk och smörgås. Bredde mackan själv på min ära! (Och bordet, pannan, tallriken ...) Man måste ju öva sig! Balans liksom. Dagens promenad blev en skogspromenad med Lilla N och Stora Systern. Man ser andra saker med den här lille killen, det är skönt att vara med honom och det är verkligen här och nu! Behöver det! I bakgrunden mullrar oro för hur det ska bli med ett och annat, inget jag kan göra åt för tillfället så. Här och nu! 

Helgrecept

En gråmulen lördag. Känner mig däckad idag och struntar i alla "borde" och "måsten", hänger i soffan istället. Läget är något ljusare och på eftermiddagen ska det fikas på avdelning. Sällan eller aldrig har jag längtat så efter en bulle. Eller nej. Sällskapet! 

Gårdagskvällen ägnades åt pizza-inköp och intag, tjejerna var hemma, svärsöner och Lilla N. Fullt ös! Lilla Systern klippte mågen, Hjärtat kom och var sugen på kaffe, det pratades och umgicks och vi samlades till slut allihop framför Idol och såg det i efterhand. Engagerad familj, katten såg missnöjd ut där hon tronade mitt i soffan bland alla och tänkte sig att sova. Sova? Idol är viktiga grejer! 

Fredag

Fredag. Stora Systern kommer hem, hurra! Morgonsimmat och jobbat. Nu mot fredagsmyset, lever på liksom. Viktigaste uppgiften. 

Life goes on

Det blev inget besök på avdelning igår. Mottagaren för besöket orkade inte träffa mig. Jag åkte och träffade mina kyrktanter och åt pizza direkt efter jobbet. Vi huserade i församlingshemmet och efter pizzaintaget blev det kaffeintag invirade i filtar i sofforna. Ett par timmars babbel, gråt och skratt gjorde gott för själen.

Väl hemma landade jag i egen soffa. Kokade en kopp te, en filt och som stöd för nacken en nackkudde som man har på flyget. Slötittade lite på tv och .... somnade. Minns att jag tittade på klockan 22:45. Vaknade med ett ryck av att klockan ringde i morse 06:15. I soffan, i samma sittställning med en halv urdrucken kopp te i handen. Jag var visst lite trött!

I dag är en annan dag. Efter några samtal känns läget aningens aningens ljusare än igår. Alltid något! Får dock hoppa över  cirkelträningen ikväll, höften säger stopp och belägg, satsar på Morgonsimmet i morgon istället. Mer skonsamt för ömma hips och ikväll lockar en bra bok och nytt te hemmavid. En torsdag i september!