torsdag, februari 04, 2010

Härifrån till Mount Everest

Alltså. Arbetsförmedlingen. Inbokat möte. Skulle inte tro det. Det går bara inte. Kan inte borsta håret för armarna är så tunga. Ska jag gå på möte i Plupp-frisyr? Sannerligen inte.
När jag ringer handläggaren får jag veta att han måste meddela försäkringskassan att jag inte kommer på avtalat möte, jag riskerar därmed att gå miste om dagersättningen för idag. Jag står inte till arbetsmarknadens förfogande eftersom jag är sjuk. Och sjukpenning får jag inte för jag är utförsäkrad. Om jag bara orkade lyfta armarna skulle jag smocka till någon.
Jag föreslår att vi kan träffas en annan dag, jag är ju inte omöjlig, inte omöjlig alls. Men, det var visst värsta jätteviktigt att mötet blev just idag.
Synd. Jag har annat för mig. Att ta mig fram till eftermiddagen till exempel. Äta lite. Det är väl en bra idé? Sluta gråta är ett annat mål för dagen. Promenad kanske? Till brevlådan?!
Egentligen går det ju inte att förklara hur systemet helt plötsligt bara går ner på sparläge, arbetsminnet klappar ihop och ERROR är temat för dagen. Jag har det ju bra. Ändå. Det går bättre att förklara i skrivna ord, när jag ska säga högt hur det är låter det bara banalt, torrt och jag får en känsla av att jag bara försvarar mig. Översättningsprogrammet fungerar helt enkelt inte. Så kan det vara!

10 kommentarer:

  1. Men lilla gumman :( Att myndigheter som ändå ska vara till allas vår hjälp inte kan förstå??
    Depression syns ju inte utanpå. Allt som tas för givet kan bli, som din titel säger, ett Mount Everest. JAG fattar att du helt enkelt inte förmår, orkar eller ens kan. Det kommer en annan dag en bättre dag för dig, jag lovar det!
    Jättekramar till dig Cina.

    SvaraRadera
  2. Skickar in ett stavningsprogram och kramar... du är på väg ut ur det nu! Du vet det! Jag vet det... Armarna blir lättare om en strax, när gråten är slut...

    KRAAM!

    SvaraRadera
  3. Önskar att ilskan tog över så att du kunde smocka till någon!

    SvaraRadera
  4. Tror de att du ska må bättre efter ett sådant bemötande. *kramar om*......

    SvaraRadera
  5. Om jag bara kunde förstå hur alla dessa handläggare kan ha fått sina jobb!!!!
    Helt utan empati och medkänsla. Jag menar, du blir väl inte bättre av ett sånt bemötande och dom kan ju läsa vad du har för problem.
    Skickar ett helt lass med kramar till dig.
    Kram Mona

    SvaraRadera
  6. Hej hej! Kikar in här... Hoppas att du sitter uppkrupen i ett mysigt soffhörn nu och har det gott!
    Hoppas också att i morgon är en bättre dag!
    Kram till dig.

    SvaraRadera
  7. Jag blir riktigt upprörd när jag läser det du skriver. Det finns alltså inte utrymme att vara sjuk i dagen samhälle?! Man löser inga problem genom att tvinga sjuka människor ut på arbetsmarknaden. Det du går igenom måste få ta sin tid. Man kan inte forcera bort en depression.

    SvaraRadera
  8. Åh, vad fyrkantigt och trångsynt. Önskar att allt kunde fungera smidigare och att du skulle få mer utrymme att få vara dålig när du är det.
    Många kramar
    Speja

    SvaraRadera
  9. Måste ju vara väldigt skönt för den handläggaren att må så jäkla bra själv. Att inte ha förståelse för en människa som ringer och berättar hur dåligt hon mår är riktigt riktigt lågt.

    Jag hade en tid inbokad med f-kassan och Af idag och när jag läste ditt inlägg innan mötet var jag om möjligt ännu mer nervös för hur jag skulle bli bemött. Båda handläggarna var nya för mig och jag kan väl säga som så att Af-handläggaren var super medans f-kassehandläggaren visade sig vara lika stelbent som deras regler.

    Tack o lov är det Af jag kommer att ha fortsatt kontakt med när sjukersättningen tar slut. Jag var väldigt nervös när jag berättade att jag ska åka till Turkiet i juni, och hur blir det då med ersättningen. Af-handläggaren sa: "Men herrgud åk! Det är inga som helst problem. Hoppas du får en härlig resa". F-kasse tanten visade tydligt att hon inte tänkte önska mig trevlig resa. Hon mumlade något om att jag kunde bli utan ersättning om Af rapporterade in det. Då knäppte Af-tjejen henne på näsa och sa:"Det vore isåfall jag som skulle rapportera och det kommer jag inte att göra förstår du!".

    Nu hoppas jag att du snart får tillbaka din kraft och ork, Cina. Ha en härlig helg och jag antar att Älskade Sambon kommer hem och kramar dig lite extra!

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Gafflan: Jag tror på dig! Kram!

    Spader Madame: Gullplutta! Tack!

    Nilla: Ja! Jag med!

    Cicki: Nä. Det tror de nog inte. De bryr sig helt enkelt inte. "Reglerna ÄÄÄÄR såna". Skitregler. Tack för omhållandet!

    Mona: Empati och medkänsla ingår inte reglerna. Inte individanpassning heller. Tack för kramarna!

    Stort o Smått: Better days are to comes! Kram!

    Per-Anders: Nope. Har man som jag passerat den magiska gränsen för hur lång tid sjukdomstillstånd får ta, finns det inget utrymme. Depression ingår inte i den kategori sjukdomar som kan få "dispans".

    Speja: Trångsynt och fyrkantigt är orden! Kram!

    Anbam: Oj! Det var inte meningen att skrämmas! ;) Skönt att det ordnade sig och att du har förtroende för den personen du kommer att ha kontakt med senare. Det är mycket värt! Trevlig helg! Japps! Darlingen kommer hem! Snart! Kram!

    SvaraRadera