Den närmar sig. Hemfärden. Helgen är här då Lilla Huset på Ön ska städas och förberedas på att klara sig själv ett slag. Ett par helger eller så. Rent av till höstlovet. Fast sånt säger vi inte högt, man vill ju inte oroa huset i onödan. Eftersom kylskåpet nu har funkat ända sen i påskas likaså vattnet håller vi lite klaffen så att inte huset får för sig något så här i sista momangen.
Baddagarna, grillkvällarna och båtturerna har inte blivit lika många som andra somrar för vädrets skull. Å andra sidan har vi målat mer, Lilla Syster och jag. Lite mer blåbärsplockning. Utlästa böcker kan lämnas tillbaka till bibblan och en hel del kortspel har det ju blivit. Kollat film. Promenerat på klipporna. Och lärt oss lite den hårda vägen.
"Gå inte för långt ut på klipporna"!
"Ska bara....."
"Men akta er för det svarta"...........
"Vilket svarta"?
PLUMS och PLASK!
Jo, där vågorna hela tiden slår över stenarna, där det är lite svart och joxigt. Där är det halt. Jättehalt. Det vet somliga nu!
Det är väl så att vissa saker ska man lära sig den hårda vägen. Inte går det att lyssna på mammas goda råd?...:-)
SvaraRaderaLite vemod är det förstås att lämna det "enkla" livet men det är rätt skönt att komma tillbaka till vardagen också. Eller man försöker iallafall att se det så när ingen återvändo finns.
SvaraRaderaDet är sorgligt att sommaren snart är slut, känner jag när jag läser din text...
SvaraRaderaÄsch, vanliga vardagen är inte så hemsk när man väl sätter igång - det är före som är värst. Du har säkert mysiga bilder att njuta av under vintern... Och längtan tillbaka till lilla huset är inte att förakta!
SvaraRaderaMan lär av sina misstag. Eller så glömmer man misstagen och gör om dem :)
SvaraRaderaKramkram
Tänkte litet som Nilla, och kände ändå att en liten skotsrutig kjol kan få mig på andra tankar... mmmm höst!
SvaraRaderaHej vännen!
SvaraRaderaJa, somliga saker måste man helt enkelt lära sig den hårda vägen. Det har liksom blivit vårt familjemotto. ;-)
Vad härligt ni verkar ha det på er lilla ö, även de dagar vädret inte visar sig från sin bästa sida.
Själv har jag försiktigt börjat blogga igen efter den långa pausen som inte var menad att bli.
Kram!