tisdag, juli 17, 2012

Direktrapport

Springa och springa. Apropå inlägget igår. Nej. Jag kanske inte löper som en hind där i joggingspåret. Jag kanske inte ens är i joggingspåret hela tiden utan hittar lite andra vägar att trassla mig fram på. En vana jag har. Upplöjt spår verkar tråkigt, vad händer vid sidan av här nu då???
Minsann, blåbären verkar mogna, längre in i snåret finns det en aning om hallon to bee, vad fint bonden har gjort i det här diket då, ska korna få gå över spången där som de brukar????
Just ja.
Joggingen.
Så tillbaka i spåret igen och de nya dojjorna är verkligen lätta. Det är inte jag. Inte tillstymmelse till lätt på foten här inte. Klamp, stamp och stön.
Jobbigt. Svettigt. Rent av vanvettigt kändes det som.
Men jag ska!
Jag ska springa/gå/lunka/hasa mig glad i mina nya skor, det ska jag!
Lite svårt med målbilder bara när syresättningen känns på noll och hjärtat bankar så jag nästan blir yr i huvudet, svalde en liten fluga men med lite envishet så går det framåt ändå! Möjligtvis något sakta.....
Vad ska jag ha för målbild då?
Ser för mig en slowmotionbild när jag kommer först i mål, lite dimmigt bild, målsnöret går av så där snyggt och fladdrar iväg på sidorna. Typ.
Kommer inte att hända (jo, slowmotion.....) men jag tänker OCKSÅ att jag ska orka gå uppför trapporna till mitt jobb på sjätte våningen utan att flåsa lungorna ur mig. Det tänker jag. Bland annat.
Ja.
Och att jag minsann får frisk luft, fin färg i ansiktet och ja, kommer lite i form igen kanske? Kommer hitta bättre i omgivningarna? Rent av känna igen mig och inte gå vilse ideligen.
Så skänker jag ju en tanke till skoförsäljaren, den där unga, snygga amerikanske ynglingen som ju utan att blinka satte tants hjärta i brand genom att strössla komplimanger över mig när jag provade skor. Han hade verkligen inte en aning om vad han satte igång. Det kanske inte jag heller har?!
Ikväll väntar nästa utmaning.
Backträning.
Är inte det lite tidigt???????
Över alltihop skiner solen!

6 kommentarer:

  1. Det där låter roligt! Klart du kommer bli piggare och orka mer. Och blodcirkulationen kommer tas till nya höjder.

    SvaraRadera
  2. Måste man sätta upp så stora mål? Ett mål kan väl vara att orka genomföra det hela. Att orka ut i spåret en, två, tre eller fem gånger i veckan. Det målet fixar du galant.

    Nu har vi ju kommit av oss lite med vårt promenerande. Men två "resultat" jag nått är att min djupandning är bättre. Det är ju problem med den när man har fibro. Och mitt adrenalinpåslag har minskat. Jag får inte längre den där pickande känslan. Så vi ska på`t igen när det lugnat ner sig här hemma.

    SvaraRadera
  3. Nilla: Det är roligt! Lite snubbel, has och spring livar upp tillvaron! Men du! Det regnar banne mig INTE! ;)!

    Cicki: Nej, jag har inte så stora mål. Egentligen! Är glad att jag orkar ta mig ut igen överhuvudtaget!
    Se där! Vad skönt att du känner att det gett resultat! Då blir det lättare att komma igång igen ju! Kram!

    SvaraRadera
  4. Härligt! Det bästa jag gjort var att sätta fart med motionerandet! Endorfinerna gör gott.

    SvaraRadera
  5. Heja heja friskt humör!
    Det där kommer att gå som en dans....lite tungt ibland och så men som en dans och du kommer att må som en prins!

    Jag är imponerad av förändrigsviljan och din styrka!

    SvaraRadera
  6. Spader Madame: JA! Endorfiner hitåt! Bums ju!

    Lotta: Tack! Känner mig lite på G faktiskt. Skön känsla!

    SvaraRadera