måndag, oktober 08, 2012

På G

Man kanske tror att den här bloggen är avsomnad? Nopes. Inte ägarinnan heller, inte en chans.
Efter sex år, två veckor och tre dagars sjukskrivning har jag börjat jobba heltid. Gick in på andra veckan idag. Lite körigt tycker jag och min kropp. Tar väl helt enkelt lite tid att vänja sig. De lediga onsdagarna är ett minne blott och de är saknade. Å andra sidan får jag ju umgås mycket mer med mina trevliga kollegor och missar inte onsdagsfrallorna på jobbet. 
Heltid. Är en hel massa tid. Om någon frågar mig. 
Fast jag är glad också såklart. Glad att jag återhämtat mig. Det fanns en tid på världen, ja, för sex år sedan, när jag bara låg i sängen och tanken på att gå upp, om så bara för ett toa-besök, kändes övermäktig. Mina vyer vidgades så småningom till mer och mer vakentid och jag har banne mig kämpat till mig varje timme. Att man kan bli så slut!? 
Nu vet ju jag att "mitt batteri" är skadat, det kan aldrig bli sådär fulladdat som det var en gång och jag måste vara försiktig och tänka mig för. Ransonera bland aktiviteter och åtaganden och planera in vila där jag kan. Jag har tagit upp yogan igen, går på sjukgymnastik á la Basal Kroppskännedom och med lite andra verktyg att ta till så ska det gå att leva ett normalt liv. Inte i hundrafemtio knyck. Lite mer i snigelfart verkar passa mig bättre. Då får det vara så. 

4 kommentarer:

  1. Förstår att det är en stor omställning. Var rädd om dig! Det där med snigelfart låter bra :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Kloka insikter du skaffat dig på vägen. Resan är längre än man tror. Jag har nog några år kvar och tyvärr satte kroppaset stopp för långsam start. Men om allt går som jag hoppas ska jag igång på 25% den första november. Längtar efter kollegor, klienter, pappershögar och fikaraster. Lycka till tjejen och bra tänkt att du aldrig mer når samma kapacitet som innan. Det är omöjligt.

    SvaraRadera
  3. Man hör så många som blivit utbrända, både på radio och tv och läser om det i tidningarna. Vi som sluppit bli drabbade har nog svårt att sätta oss in i hur jobbigt det verkligen är så därför att det så bra att du berättar.

    Hoppas att allt kommer att funka så att du så småningom kan räkna dig för så gott som frisk!

    SvaraRadera