När man tar sig uppför ett berg

..... och ned igen. Denna dag började makalöst bra, knatade nerför backen till bageriet och pratade med Stora Systern. Älskar våra små samtal och att jag kan säga att jag är inne i en period när jag oroar mig för ALLTING. Jag menar: allting.

I natt hade jag som mensvärk x 100  (varför då???) och tänkte tusen döden-tankar, för att skingra dem lyssnade jag på Stina Wollters sommarprat. Ska inte avslöja något om det om någon ska lyssna i efterhand men kan säga att det inte lindrade natt-ångesten något vidare. Fast det var ju bra, starkt och alldeles levande så där som Stina W gör. Gör allt levandes levande och på riktigt, även svåra saker. Beundrar henne för det. 

När solen gick upp blev det lättare att vara. Alltså, mörker. Egentligen bara saknad av ljus men SÅ jobbigt ibland.

Sen hittade jag gott, varmt bröd på bageriet, sa ”hejdå” till Stora Systern och tog mig uppför backen  tillbaka till lägenheten.

Vi for på utflykt. Besteg adriatiska öarnas högsta punkt. Lämpligt i 34 graders värme .... visserligen med bil och gick bara de sista 500 metrarna till fots men sen .... utsikten!!!

Så makalöst vackert. En sån där känsla av att allt är förlåtet och finns det här på riktigt???

Och det gör det ju. Precis här där vi är. Vi hittade en annan snirklig, nybyggd väg ner för berget, tyckte det var  underligt att det inte var någon trafik men 600 meter ner i dalen blev vägen en kostig så det fanns en förklaring. Vi vågade inte fortsätta, hyrbil känns lite sisådär som terrängbil, så vi vände och snirklade oss upp igen, njöt av fin utsikt, tystnad och havet som låg nedanför oss. Tillbaka till verkligheten och ett stort supermarket. Vi gör så gott vi kan men det är inte nog för kassörskorna, de hittar fel och ”skäller” och vi fattar inget. Försöker rätta till men de fnyser, muttrar och gör det själva. Och vi står där. Turister. Fast vi varit här så mycket, försöker kolla in hur man gör med brödet, med frukten och diverse så knasar det sig ibland. Varför gör man olika i olika affärer?? Efteråt kan vi skratta gott. Men när man står där??? Not so funny.

En lärdom: man hjälper dem som ser vilsna ut i affären hemmavid. Hur ska man veta om ingen berättar? 

Har också badat i havet. Gillar’t!