Sol och salt hav

Dagarna går sin gilla gång. Sover länge, äter frukost länge, sitter på balkongen länge. Badar i poolen eller går till stranden, vilket det blir beror på hur Hjärtat mår, hur långt han kan gå. Artrosen äter upp hans höfter och knän, ibland är det sämre, ibland något bättre. Två bra dagar har vi tagit oss till stranden, den närmsta 10 minuter bort. Min favoritstrand 25 minuter bort. En gång på varje. När vi gick till längst bort-stranden genade vi genom två fina parker och kunde sitta där en stund och vila onda lederna. Jakarandaträden blommar för fullt, ungefär som körsbärsträden i Kungsträdgården fast här med helt lila blommor. Nästan i varje park finns det fontäner också så pauserna är mycket trevliga. Jag känner mig rastlös så jag förmodar att det är precis vad jag egentligen behöver, att sitta still en längre stund under ett jakarandaträd. 

Havet är svalkande, vinden varm och solen bränner hårt, det gäller att vara försiktig. 

Maten är god, jag har läst fyra böcker och vi löser korsord allt vi orkar.

Visst sa jag att dagarna går sin gilla gång?