Jag och min svanskota har stått upp sedan i söndags eftermiddag. Ja, nog har jag hasat mig i säng nattetid, men annars så...........
Inga hoppsasteg i sikte dock, det här blir nog en långrandig historia. De nya skidorna står och blänger på mig i hallen, precis som det var mitt fel att jag ramlade i spåret och slog mig halvt fördärvad. Vem skyller man på när det blir på detta sätt??? Va, va, va???
Och sen det här med att nysa och hosta. Det är INTE kul med knäckt svanskota. Förkylningen kunde ha väntat ett slag tycker jag.
Men idag är det äntligen fredag, det har jag skrivit tusen gånger i bloggen men banne mig, det är veckans bästa dag!
Lugnt och stilla liv i radhuset alltså. Skavlan is coming up. Gillar´t!
Var rädd om dig människa!
SvaraRaderaVilken himla otur du hade för att inte tala om svanskotan. Det måste vara hårda skidspår där du bor.
SvaraRaderaDet är bara att önska att det snart går över så att du kan ta nya hoppsasteg.