Igår var em mycket jobbig dag på jobbet och det var både tårar och ilska. Varför är jag ens kvar?
En tanke har börjat gnaga att göra något annat.
När jag kom hem efter en sån dag och överöstes med frågor om vad vi skulle äta, vems var matlådan i kylen och varför är jag alltid sur så gick en propp, sladden drogs ur och det blev härdsmälta.
Jag gick och la mig. Rätt upp och ner i ett tyst, mörkt rum. Där låg jag tills allt skramlat på plats, gick upp och åt en tallrik gröt, tittade på våra nya fönster (snart klart) hade en synpunkt (vad annars) som inte mottogs väl (allt tjorvar nu) och tänkte gå ut i trädgården för att greja. Den planen avbröts av en regnskur så jag tittade på Idol istället. Mannen gick till sitt ljudrum, mycket förståeligt, jag är inte en trevlig person just nu.
Idol är lagom program när det skaver. Klockan tio gick jag och la mig. Äntligen.
Idag är en ny dag. Jag ska ha samtal med chefen och ska stålsätta mig för att inte börja gråta, utan vara saklig och koncis. Plättlätt. Nope.
Oj, vad jag känner igen mig. Det var därför jag valde att byta jobb...Nu trivs jag som "fisken i vattnet" nästan alla dagar i veckan. :-)
SvaraRaderaJag vill också bli en fisk! 😉
RaderaJag känner igen mig, men på lite annorlunda sätt. Idag badade jag i sjön här. Klarade av min motvilja mot brunt vatten. Varför hade jag inte en bok med, då kunde jag stannat. Ska göra om det i morgon, om vädret är med mig. Försöka få med min utmattade man ikväll, om det går. Om han inte somnar direkt han kommer hem.
SvaraRaderaHoppas ditt chefssamtal gått bra!❤️
Samtalet gick bra, tack! Vår sjö är brun, har badat där sen jag var tonåring så har hunnit vänja mig 😊
RaderaDet är helt klart en vanesak. Det jag saknar är bärigheten som finns i havet. Men jag ska kämpa på 🤛🏻
Radera