Avkoppling är A och jätteskönt!

Efter en kaosdag på jobbet, jädrar i min lilla låda vad det har ringt idag, putsade jag fönster hos Största Systern.

Nu kan ju det tyckas vara en konstig syssla efter en busy dag men tja, rätt så avslappnande. Och lite äventyrligt. Fem våningar upp, öppet fönster, en mamma på en stol för att nå HELA fönstrets utsida och så öppnade någon balkongdörren. Väldigt korsdrag. Finfint. Eller inte.

Svajade till lite och kom liksom på att jag verkligen var fem våningar upp och att jag inte gillar höjder. Gillar definitivt radhusets fönster bättre. Inte lika högt upp. Inte alls.

Men.

Det hela gick ju bra. Jag tappade inte balansen, lägenheten blev ordentligt vädrad och fönstren fina. Bra så.

Sen var jag avslappnad. Jätte. Så pass att jag inte orkade laga mat utan den staffetpinnen lämnades över till Store Bror som ju behöver trimmas träna inför gymnasiets restauranglinje till hösten. Tonfiskgratäng vilket ju är himla gott så medan han fixade med det pratade jag med Stora Systern "over there" och sen var det bara att sätta sig till bords. 

Kanske ska jag åka runt och putsa fler fönster? Prata mer i telefon? Om belöningen är att få middagen fixad tål det att tänka på!

Skol(k)snack

Det var någon som andades sisådär i förbifarten och blängde lite åt mitt håll, om "skolplikt" och att föräldrar är skyldiga att se till att barnen går i skolan annars kan de straffas. "Skolkstraff". Naturligtvis tyckte tyckaren att detta var rätt metod att få skoltrötta, tonårsdeprimerade, skolvägrande ungar att göra sin "plikt" och rätt åt slöa, oengagerade föräldrar. De skulle minsann veta hut och pengastraff fick nog bot på saken.
Då var det j-t nära att Häxan Surtant vaknade direkt igen och började peka, men neherå. ........
Jag svalde en klunk kaffe till och brände mig som satan i munnen men det yppade jag inte heller ett ord om.
Men.
Klart som korvspad att inte jag kunde vara tyst om en sån sak. Och det var inget Häxan Surtant alls över det. Det får väl rent av vara någon måtta med galenskaper!
Att välbesuttna morsor med barn som glidit genom privata skolväsendet som tysta små lamm ska sitta och strössla kommentarer kring sig om folk som andra klassens människor, nä. DÄR går gränsen.
Efter att själv ha kämpat med skolgång bl a för barn med särskilda behov i nio år, vi ser slutet i tunneln, och vet att det inte är självklart att skolan är en plats för alla så finns det ju flera olika sätt att se på saken.
Skolan är då och då en plats som väljs bort av ren självbevarelsedrift av ungdomar och det är banne mig ett misslyckande av samhället och inget annat.
Tänker mig att om en del av de situationer mina barn råkat ut för i skolan hänt på min arbetsplats hade både polisen, facket och högsta ledningen varit inkopplade.
Men kids?!
De ska stå ut med vad som helst?!
Not!

När jag så lugnat mig från detta och konstaterar att idag är en ledig dag som ska ägnas åt "planering"....... inte min bästa gren......... kommer jag ju på att Största Systern är i stan och är ledig. Här ska drickas kaffe! So long!

Häxan Surtant i kvadrat

Det finns en risk att bli jävligt lite bitter när man blir sårad har jag märkt.
Lite som att fastna med dojjan i ett segt tuggummi och så står man där och drar sig fördärvad och skyller på allt möjligt utan att dojjan kommer loss innan man kommer på att det är ju bara att ta av sig skon och klippa loss tuggummit så är den saken ur världen.
"Sån ska jag aaaaaaaaaaldrig bli" VET jag att jag tänkt. Innan.
Så en vacker dag, eller vilken himla dag som helst, upptäckte jag ju att "sån höll jag verkligen på att bli".
NÄE.
Tänkte jag då.
Så kan man ju inte ha det bara.
Jag ska ju fortsätta vara den här (om jag får säga det själv alltså) trevliga, glada, kreativa, kloka, optimistiska, vimsiga, argibland, spralliga, något oroligt lagd-tjejen som alltid, väl?! Just nu något vingklippt men vad tusan????
Har hört något om att köpa "vingar för pengarna" (hit med pengarna bara) och så är ju den saken biff?
Hur upptäckte jag det då?
Jomen jag domderade ju med folk. Pekade med hela handen och tyckte att jag har rätt att bestämma hitan och ditan om allt möjligt och strösslade syrliga kommentarer runt mig. Urskiljningslöst. SNÖRPTE med munnen om det jag hörde inte passade mig. För saker som inte ens var "deras fel" eller som de inte ens rådde på. Liksom bara för säkerhets skull.
Och blev stensur när jag fick svar på tal.
Jag. En surkärring?!
Vafalls????
NÄE.
Så kan vi jag inte ha det.
Ut med surtanten bara.
Så jag hade begravning av henne igår.
Lite stillsamt, lite lugnt.
Det tog ett litet slag men jag tror hon nu vilar i frid.
Hon är förlåten.
Idag skiner solen igen och värmen är tillbaka. Skönt tycker jag!

Finmåndag!

Mycket ändrar sig här i livet. Till exempel har jag inte längre någon dagstidning. Det gällde att se över alla utgifter och då fick morgontidningen stryka på foten.
Men,
vanans makt är stor och i morse gick det av bara farten, blommiga morgonrocken på och ut till brevlådan. Tomt. Så klart. Det ska det ju vara.
Nu kunde jag ju inte vara ute i ogjort väder så jag fick ju låtsas att jag ändå hade ett ärende så jag kollade in växtligheten lite. Bra start på måndagen där faktiskt.
Syrenen doftade ljuvligt, rosorna var glada eftersom de igår kväll fick både ny jord och vatten och "någotvaddenuheter" blommade så fint, så fint. Litet men gulligt.
Banne mig om det inte är den bästa måndagsstarten på länge!

Liten och gullig.

För att se de här skönheterna fick det bli lite "knäna böj". Morgongympa helt enkelt!

Mors dag!

Alla mammors dag. En finfin dag. Med cyberhälsningar från de två stora tjejorna som är ute stora världen och besök av det två yngsta som har pappa-helg. Och så en fika med en annan mamma. Toppendag!

Laddat för fika med en annan mamma. I skuggan. Lovely!

Blommor till mor! Lycka!

I syrenernas tid!

Efter en trevlig kväll längs Memory Lane med forna arbetskamrater är jag tillbaka på radhusgatan. Det var himla trevligt att träffa alla igen och jorrå, vi kände igen varandra. Liksom likadana fast lite mer grått här och där, kanske inte lika smärta och smidiga som "förr" men vad tusan??!!! Det ska ju synas att man levt och lever.
Om alternativet är att få ett face som Schenkenberg, uttryckslöst och stelt så, nej tack!
Sen, hans "tvättbräda" är ju helt ok men det är en helt annan historia..............
Idag är en lugn dag. Lite pyssel. Lite fix. Som vanligt. Tid att läsa bloggar, bl a Cickis som lottar ut en jättefin väska. En långpromenad. Kaffe i solen. En tur till en plantskola. En ledig dag.



I syrenernas tid..................



Farmors gamla symaskin hittade jag när jag röjde i förrådet. Den fick såklart flytta in igen.......................




...... och "ska bara" dammas av och putsas upp så blir den finfin igen!




Som av en händelse stod den här raringen och ropade på mig i en affär.
Kommer passa som en smäck på farmors symaskin till slut.



Ditten och datten del VXI

Ibland. Ibland slår det här j-a nyinträdda singel-livet mig i magen, hårt, oåterkalleligt och skoningslöst. Jag blir andlös, förlamad och kan inte ta ett steg till. Fast jag måste. För framåt ska man ju. No doubt about it. När det inte synes finnas någon väg tillbaka och omständigheter man inte rår på, är det ju bara att gilla läget och inrätta sig.
Klart det går. Klart det gör. Men stundtals är det ju så förbannat sorgligt. Därför har jag ju inrättat "tankekvarten", en kvart om dagen att tänka sen går resten åt att komma i form.
Igår slog "det" till när jag stannade med bilen utanför ett köpcenter. Då ringde jag Bästa Väninnan som alltid finns där i andra änden.
"Det här GÅR inte" skrek jag och snorade i luren.
"Klart det gör" sa hon.
"NÄE" skrek jag igen.
"Hör nu här.........." och så berättade hon igen att det ju faktiskt går och att jag kommer att komma igen.
Sen pratade vi lite om ditten o datten, veckan som gått och om fredagen som ju är idag och rätt som det var hade jag ju pratat som vanligt och skrattat.
"Nu är det bra igen" sa jag.
"Vad bra" sa hon.
Vad GJORDE man utan sin Bästa Väninna????
Man gick till exempel inte in på köpcentret efter ett peppande samtal och kunda handla lite nytt till kvällens festligheter. Nä. Man hade åkt hem med mascara rinnandes ned till hakan och man hade helt enkelt struntat i att det är fest och suttit hemma.
Fast.
Så kan man ju inte ha. Sitta hemma jämt.
Nä.
Därför är nu tant stassad och strax klar för avfärd för att närvara vid en reunionfest. En "gammal" arbetsgivare har bjudit till fest, f d anställda, kunder, vänner och bekanta. Ett gäng som jag jobbade/umgicks med på -90-talet........ och gjorde tryckbranschen osäker lite roligare, lite glammigare. Gissar att det kommer pratas mycket minnen. Det gör ingenting. Ingenting alls. För det är trevliga minnen. Av resor, "knasiga kunder", blunders, hitar, fullträffar och floppar. OCH hårt arbete. Inte att förglömma.
Att det dessutom är fredag är ju toppen!
Trevlig helg!

Nu är jag ju inge modebloggare av något slag men det här är kvällens outfit.
Vita piratbyxor, mönstrad top och sandaler. Festen kan börja!

En ledig onsdag.........

..... har det fixats och trixats i trädgården. Sol, värme. Lovely.




Så ska "bara" bokharabindan ta sig. Drömmer om en "grön vägg".



Grönt är skönt!

Humlornas favorit!

En trädgårdsassistent ...........





Keep on walking!

Det är väääääääldigt tidigt nu. Okristligt tidigt om nån frågar mig. Om jag inte vore fågelskådare förstås, de kanske går upp tidigt men det är jag inte. Jag är mer av en ofrivillig "fågelhörare" och har retat mig sedan 04.42 på de satans skatorna som passar på att bli osams i trädet utanför mitt sovrumsfönster.
När så klockan plingade 05.10 var det ju bara att stiga upp. Redan vaken so to speak.
Inte på bästa humöret. Inte det mesta vaken jag varit heller.
Men alldeles strax är kaffet klart och det finns hopp om livet igen.
Har jag tur hinner sovränderna försvinna från kinderna också innan jobbet. Tar nämligen sin lilla tid. Mirakelkrämen jag inhandlat för dyra pengar gör INTE sitt jobb.
Men först: "ska bara" släppa av en tonåring som ska på skolresa.
"Va"?
"Tänker du köra ända fram till skolgården"????????????
"Ja, det tänker jag, ska byta ett par ord med din lärare"????
"Men AAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH"!
"Aa mig hit och Aa mig dit....... nu är jag ju en snäll mam............"
"AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH"!
Ja.
Verkar ju bli en bra dag!
Och som Spader Madame skrev igår: Keep on walking!
Yes.
I do!

Man gör så gott man kan!

Skriver en sak, tänker på annat, "annat" försöker ta över. Tänker då att tankarna, de där ledsna och trista, ja, de får minsann klämma ihop sig på en kvart om dagen ungefär.
Tänker också att det var väl så Arne Tammer på sin tid kom i kanonform? Just på en kvart om dagen.
Nu tänker de yngre som läser här att vem i hela fridens dagar är Arne Tammer??
Jomen han grundade Svenska Frisksportarförbundet och förespråkade träning, mest styrketräning. Hemma. En kvart om dagen. På bilderna av Arne såg man många muskler. Och snygga.
I många hushåll fanns brevkurser med träningsinstruktioner som Arne hade . Bland annat Cinapappan hade det och införskaffade också en fjäder som man kunde böja jättemångagångerpåenkvart och som det böjdes och tränades.
Ända tills faderskapet en dag blev lite knuffad av min lillebror mitt i en böj och tappade taget. Tjong i pappas huvud och sen var det "Arne Tammrat" färdigt i vårt hushåll.
Nä. Det handlar helt enkelt om att komma i form igen. Utan att få en smäll i skallen.
Promenader verkar riskfritt. Jag satsar på en sån alldeles om en strax!