måndag, juni 15, 2009
En resa i tiden
Idag har jag åkt bil. Långt. Jag är på en resa som jag egentligen inte vill vara på men ibland ter sig ju livet som sådant, att det inte frågar vad man vill eller inte. Det bara sker. Händer. Och det är bara att åka med. Jag är tillbaka i mina barndomstrakter för en begravning just när sommaren är som allra vackrast. Jag har gått på de vägar idag som jag gick på när jag var barn, besökt badplatsen där jag lärde mig att simma, hittat de hemliga ställen där smultronen, de allra rödaste, godaste smultronen växte. Klappat fåren igen, tjoat på kossorna, hoppat över lilla bäcken precis som jag gjorde när jag var barn. Och tänk, jag riktigt hörde hur farmor ropade, pappa tjoade, hur farbror kallade på fåren och hundarna som skällde på katterna som retsamt spatserade förbi hundgården. När jag satt på ängen vid sjön och blundade kunde jag höra och känna allt det här fast de inte finns längre. Jag är på en resa i tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag gjorde själv en sådan resa för någon vecka sedan fast av andra anledningar.
SvaraRaderaJag hoppas begravningen blir fin mitt i det svåra.
Sååå, du vet hur det är, juni, smärtsamt vackert. Massor med kramar!
SvaraRaderaÄr det en lycklig eller jobbig resa? Barndomsminnen kan ju onekligen vara både och.
SvaraRaderaSV: Konstskola, ja! Där påminde du mig om dina alster som du halvt om halvt har lovat att lägga ut på bloggen ;-). Jag är fortfarande väldigt nyfiken :-).
Och hälsa, självklart, det önskar jag dig innerligt.
Stor kram!
Smärtsamt men samtidigt vacker nostalgiberättelse. Minnen har du alltid kvar!
SvaraRaderaÅh vad fint skrivet.
SvaraRadera/A
Ja begravningar blir alltid en resa..som väcker minnen onda som goda..kram på dig
SvaraRaderaZnogge: Det blev en mycket fin begravning!
SvaraRaderaSpader Madame: Smärtsamt vackert är det. Tack för dina värmande kramar!
Kim P: En mycket jobbig resa precis när man är mitt i den. Ps: Har lagt ut några målningar i högerkanten. Fler kommer..... ;)
Daniel: Ja, minnen kan ingen ta ifrån en!
Ännelaij: Tack!
Engelson: Visst, mycket minns man! Tack för kramen!!!
Starka minnen från förr kan vara från händelser som egentligen är helt obetydliga men som på något sätt ändå etsats fast i minnet. Dofter och ljud som påminner om sommaren i mormors gamla hus eller om hundpromenaden hemma hos farmor en ljummen kväll.
SvaraRaderaDet är skönt att ha sådana minnen att plocka fram.
Kramar!