Rolighetsplanering

Man vet ju att sommaren inte varar för evigt och att antal slödagar i hammocken i det stora hela är ganska få. MEN. Jag känner mig lite sorgsen över att det blev höstigt så snabbt med regn och urr-väder. Det går över, egentligen älskar jag hösten när allt lugnar ner sig, man tänder ljus, tar fram plädar och gör lite mysigt inomhus. Jag brukar se fram emot hösten men är inte lika entusiastisk i år. 

Tänker att man ju i alla fall kan ha lite kul på vägen och har därför planerat in lite roligheter som att rida ut på islandshäst med svärdottern en eftermiddag, ha en helg hos Bästa Väninnan, vara med på en 1-dagarsretreat med paddling och skogsbad och prova på att spela paddel en söndagseftermiddag. Sista augusti börjar ridskolan igen och gissa om jag längtar. 

Jag tror jag tyckte att förra vintern var så fasligt lång, maj var svinkall och att jag därför hade så bråttom att njuta av sommaren. Hann jag det? Ja, det gjorde jag ju men i min känslomässiga berg- och dalbana är jag inte riktigt säker på någonting just nu mer än att jag tycker det är kallt, regnigt och lite sorgset.

Igår gick jag ner till Stora Systern med familj och tänk vad lite bebisgos kan göra en glad. När hon tittar en djupt in i ögonen, begrundar ett ögonblick och spricker upp i ett stort leende, då blir jag varm i hela kroppen och alla regnvädersdagar känns som soliga dagar. 

Jag fick den äran att natta bebisen innan jag gick hem och nattade mig själv. Jag somnade lika fort som hon gjorde i min famn och jag tror inte jag rört mig ur fläcken inatt. Och ja, det regnar även idag.