Huvudet på skaft

På väg till simningen i morse kände jag att migrän var på väg. What the heck??? Jag har nyss höjt dosen på mina betablockerare så enligt doktorn ”var det osannolikt” med fler anfall. Nåväl. Den där doktorn känner inte mitt huvud. 

Jag preppade  mig med Immigran-injektion, satt kvar i bilen en stund innan jag fick in. I ultrarapid duschade jag, tog mig till bassängen men fick strax avbryta och lägga mig på en bänk ett tag. Simkompisen avbröt sitt sim också och följde mig ut till omklädningsrummet. Efter en stund kunde jag i alla fall klä på mig och vi åkte för att äta frukost. Där satt vi i en och en halv timme innan jag var som folk igen och kunde gå till jobbet.

Jag kunde ändå glädjas åt att anfallet gick att häva efter ett tag men jag blir ändå väldigt trött av det. Och lite uppgiven. Faktiskt. Jag vet aldrig när det kommer, bara att det gör det och att det tydligen inte spelar någon roll vad jag gör. 

Nåväl. Skitmigrän.

The nevver ending story köket: när Hjärtat kom hem idag låg det en lapp på verandan med en hälsning från fuktexperten. Han som ska börja torka vårt kök. Han hade varit hos oss under dagen men vi var inte hemma (what??? Är inte alla hemma jämt????) och han hade inga telefonnummer till oss. Så nu blir det inget torka av förrän tidigast tisdag nästa vecka. Om han hinner då.

Vad jag tycker om hanteringen ska jag låta vara osagt, det gör sig icke i skrift. Jag andas och försöker visualisera målbilden: ett färdigt, fint kök. 

Bästa Mamman och alvedonen: jag  ringde till vårdcentralen idag och  efterhörde på nytt vem som har det medicinska ansvaret och eftersom det sedan tidigare är konstaterat en propp i benet (det medicinerar hon emot) men nu även  järnbrist, om botemedlet på alltihop verkligen är alvedon???  Det är det inte och svisch hade hon ny tid på vårdcentralen för provtagning, remiss för diverse utredningar, utskrivet järnmedicin och en muntlig vårdplan. Som ska skrivas i hennes anteckningar. Suck. Det är då märkvärdigt att en ska behöva ta i så en nästan spricker för att ens fina mamma ska tas på allvar?!? Vad jag tycker om det gör sig heller inte i skrift. 

En middag hos Hjärtats syster står på kvällsagendan. Ska försöka att hålla mig vaken åtminstone till kaffet ....