14. Det här var 2014

2014 fortsatte kampen för Store Brors skolgång. Det gick åt pipsvängen och en praktikplats skulle vaskas fram. Inom restaurang eftersom det var det gymnasieprogrammet han tillhörde. Skolan lyckades dock inte få fram någon plats utan det fick vi ordna själva genom kontakter. För att det överhuvudtaget skulle gå i lås behövde ungen skjuts dit och hem. Den lotten föll på mamman, Moi, så tre dagar i veckan skjutsade jag dit honom till klockan sju och hem klockan 13.00. Min lunchrast tillbringade jag alltså i bilen. Nej. Det gick inga bussar dit. Två dagar i veckan var han ”hemmasittare”.  Tack och lov hade han sin handboll och för det mesta funkade det bra. Laget gick upp i allsvenskan och det var en dröm som gick i uppfyllelse för dem.

Det var också året då Lilla Systern drogs med en envis och jobbig värk i sina höfter och ingen av alla utredningar vi var på kunde utröna vad det var. Sviter av ätstörningen? Psorias? Kan sätta sig i leder. (Det är fortfarande inte klarlagt vad och värken består mer eller mindre). Hon gick frisörlinjen och tävlade i frisör-SM.

Stora Systern fick ett andrahandskontrakt på en lägenhet i Högdalen och slapp bo i en ombyggd cykelkällare.  

Jag började ny tjänst på jobbet, började sjunga i kör, hade 2-10 migränanfall i månaden, höll på att gå upp i atomer p g a det. Många korta sjukdagar blev det. Glömde en bäddmadrass, 1,40 bred i kassan på Ikea, jobbade i samfällighetens styrelse och träffade min bror för första gången på fem år. 

Hjärtat och jag åkte till Wien direkt efter nyår, sen till Hamburg och firade påsk. Då hade vi Lilla Systern med kompis med oss, de skulle hälsa på en f d skolkamrat som nu bodde här. Vi hyrde sommarhus i Danmark, firade midsommar där och i augusti for vi till Menorca. Oktoberlovet tillbringade vi i Lubeck och Hamburg, Lilla Systern med kompis var med även denna gång. 

Jag åkte mellan radhuset och Hjärtats hus och kände mig superegoistisk, slets nästan itu av de jobbiga känslorna. Jag var ständigt trött. 

På hösten, framåt jul, havererade praktikplatsen helt och sonen blev allt mer deprimerad och hemma. När jullovet började, lättade det dock något. Då var det ju ok att vara hemma. Julen var mysig och lugn, firades med mamma och kidsen.