11. Det här var 2013

Även 2013 var ett turbulent år på olika sätt. Jag och kidsen nu på egen hand i radhuset. Året startade med att fortsätta kämpa med Store Brors depression och icke fungerande skolgång. Det bäddades säng runt ungdom som bara låg, persienner drogs upp och fönster öppnades. Det uppdagades också att Ätstörningsmonstret slagit klorna i ett av de andra kidsen och behandling inleddes omedelbart. Jag åkte i skytteltrafik mellan radhuset, skolan och BUP. Däremellan var jag på jobbet, en timme här, en timme där. Fick dispans för VAB för barn över 12 år, ätstörning var en giltig anledning för försäkringskassan. Det gjordes matschema och infördes vila efter maten. Skoljobb hemma med två kids och inte visste jag att jag kunde undervisa i både fysik och engelska?????

Det var skolmöten, LSS-handläggarmöten, BUP-möten och läkarbesök. Jag minns att känslan var som att gå runt i en ruin med rykande högar och där lagade jag mat, städade, tvättade och rattade radhuset så gott jag kunde. Rätt som det var, skingrades dimman och vardagen rullade igång igen. Hur det gick till?? Inte en aning. Vi bara gjorde. Gjorde det jag trodde på och tog hjälp. Och de reste sig. Jag jobbade heltid. 

Vi hade förmånen att på sommarlovet kunna resa med handbollslaget till Spanien och grabbarna tog guld i en stor ungdomscup. På höstlovet reste vi till Cypern för att hälsa på Stora Systern som jobbade där. Ett skönt avbrott i en stökig hösttermin efter en fin sommar. 

2013 var också ett år i kärlekens tecken, jag mötte Hjärtat på ICA och sen blev ingenting sig likt. Vi åkte till Lubeck och solen bara sken. 

Året bjöd på två bröllop, Spader Madame fick sitt Ess och Största Systern gifte sig och jag fick en svärson på riktigt. 

Svågern fyllde 50, vi firade med baluns på nyårsafton och jag minns just det som en stor, varm famn. Att vara med dem som betyder mest i världen.

2013. Det var sannerligen ett omtumlande år. Det också. 

Dag 11 

Den där om Jenny decemberkalender