Klappat och klart del II

Tidigare i år stod det renovering av vårt badrum på schemat. Liiiiiiite nervös var jag allt inför det då jag i förväg förärades med de mest hemska historier om badrum som aldrig blev klara, hantverkare som försvann, leverans av fel varor och alla andra möjliga och mindre möjliga fel som uppstått både här och där.
Nåväl. I efterhand kan jag säga lite kaxigt! HA! Det gick hur bra och smidigt som helst, och blev precis så fint och mysigt som vi tänkt. Mina farhågor besannades INTE.
Men det är ju en gång så, att om man fixar och trixar i ett rum, så ser det andra runtomkring lite mer sjavigt ut än innan. FAST man tyckte innan att det var väl helt ok?! Är ni med?
Så, efter badrumsrenoveringen tyckte jag att hall-trappan såg så förskräckligt tråkig ut. Trist liksom. Och Öfvre Hallen behövde minsann en duvning.
Sagt och tänkt. Och gjort.
Om jag däremot hade vetat innan, hur jobbigt, svårt och byngligt det är att slipa furutrapp, hade jag kanske stått ut ett tag till. Men närå! När jag fått en idé så ska det genomföras. Basta!
Så vi slipade. Och slipade. Och vi slipade lite till..... Många saker hann vi tänka. Men nu! Tada! Projekt Måla trapp är klart! Och jag har fått lova dyrt och heligt att nästa projekt, tja, det väntar vi med!
Nu måste vi ju njuta av det vi gjort. Och det göööööööööööör jag! Men, halltapeten..... hallå, Älskade Sambo, halltapeten beh...... Älskade Sambo?? Hal.....lå????

Älskade Sambon i slipartagen. Damm, damm, damm överallt!


Färdigt! Äntligen! På önskelistan finns en förvaringsbox till altandynorna. Nu bor de under trappan........

Vita trappsteg gillar jag!

Andra bullar

I lokala tidningen var en av rubrikerna idag "Pajkastning i landstinget". Ja, det handlade ju om att de olika partierna inte är överens (surprise?) och anklagade varandra för diverse tilltag. Jag läste artikeln lite förstrött och Store Bror läste över min axel och undrade:
"Varför kastar de pajer på varandra"?
Store Bror tolkar språket bokstavligt, har svårt för nyanser och, har vi förstått, "översätter" även det skrivna språket i bilder så nu blev det konstigt för honom. Han har blivit bra på att fråga när han inte förstår, han har knäckt koden så tillvida att han förstår att det finns en "dolt" språk, där man säger en sak och menar en annan. Som t ex att kasta pajer på varandra.
Jag förklarade artikeln så gott jag kunde och Store Bror log.
"Nästan som Tom och Jerry, fast de kastar verkligen pajer"!
Ja, Store Bror. De håller nästan på som Tom och Jerry!

På eftermiddagen bakade vi. Bullar, sockerkaka, kokos-toppar och chocolate chips. Oj, vad vi bakade. Lilla Syster kom in och var på dåligt humör, skällde och gnällde. Efter ett tag tyckte jag att det var nog och kastade ur mig lite irriterat:
"Nä, nu får du sluta annars får du se på andra bullar"!
Varvid Store Bror stelnade till och såg frågande ut:
"Vi gjorde ju bara kanelbullar"!
Då kunde ju mamman inte vara sur längre. Jag förklarade vad som menas med "andra bullar" och vi kunde skratta tillsammans.
Att det är så här, att vi behöver tänka på vad och hur vi säger, är inget nytt för oss men det är slinker ur en så lätt. Det ÄR verkligen viktigt vad man säger!

Idag har vi bakat!
När sommaren kommer tillbaka har vi fika till utflykterna!

Kattäventyr!

Ännu en regnig dag. Första dagen på sommarlovet! Store Bror går på fiskeskola och kom minsann hem med aborre. Till katten!

Katten ja! Igår blev hon steriliserad. Det var en groggy liten fröken som vi hämtade på eftermiddagen, men hon blev så glad när vi kom! Hon satte sig upp i buren, jamade och ramlade nästan omkull, så yr i mössan var hon!
Veterinären förvarnade oss om att hon nog skulle vara jättetrött och bara vilja sova. Men pyttsan då! Inte sov hon!
En halvtimme efter att vi kommit hem hoppade hon upp på sin älskade fönsterbräda, satt där och lutade huvudet mot fönstret för att inte ramla omkull. Envisa katt!
Jag som sett mig själv sittandes vid en sjukbädd, tyst och mörkt i rummet, och hur resten av familjen tyst skulle hasa omkring, blev liiiiiiiiiiite orolig. Men hon verkar helt oberörd av ingreppet, både igår och idag. Ska det vara på det här viset??!!!
10-12 dagar inomhus, tyckte veterinären. Hoppla hej, tänker jag. HUR ska det gå till? Vår kattfröken längtar redan ut!

Martini vill busa på stolarna..........

.......klättra på fåtöljen........

.....medans matte undrar om inte katten ska
sitta fint under tiden såret läker.....

Martini med rakad mage! Trygg i Store Brors famn!

Sommarlov!

Så är nu sommarlovet här! Med lust och fägring stor! Och ja, mamman är vaken och har, om inte just nu solsken i blick, klarat av skolavslutningarna och ätit tårta utan att svimma av trötthet. Man lär så länge man lever! Att ta det lilla lugna och se tiden an! Att delegera! Därför var Stora Syster på Lilla Systers skolavslutning, pappan på Store Brors och de klarade sig alla alldeles utmärkt! Se där! En upptäckt som heter duga! Och mamman var lugn och sansad! På en avslutningsdag! Come on, sommaren! Det här ska bli den bästa ever!

Gröna fingrar

Precis när jag trodde jag satt min sista potatis kom Store Bror hem med fler..... Nä, nu ljuger jag. Jag har inte satt någon potatis men väl lite blommor och Gamla Kollegan förärade mig 2 tomatplantor, chilio och en pumpa "to be". Allt planterat och klart och tummarna hålls för att planteringarna ska ta sig.
Så, idag när jag hämtade Store Bror från skolan stod han där med famnen full av plantor av olika slag. Det är paprika, ännu mera chili, smultron, persilja och något vi glömt bort vad det heter. Tidigt i våras sådde de frön i skolan och har följt växtligheten nogsamt. Det har skrivits dagbok och tagits kort. Och idag skulle hela härligheten adopteras bort.
Så nu känner jag trycket att lyckas! Att locka fram de gröna fingrarna! Jag ska prata, nej, förresten, jag får böna och be varje dag att plantorna ska växa och klara sig. Ett hedersuppdrag! Trädgårdsmästare. Tänka sig!

I väntan på sol och värme

Nu haver det vinkats och hurrats till årets studenter, presenter har delats ut och det har ätits kallskuret och tårta. Och vi har fryyyyyyyyyyyyyysit! Sen tänkte vi att "ptja, vi blir väl varma när vi ser fotbollsmatchen, Sverige - Danmark, på självaste nationaldagen??!!! Det blev vi INTE. Inte varm av glädje i alla fall. Platt fall. Utebliven glädjeyra. Inget alls liksom. Utom från mina danska vänner som tycker att gårdagen var "dejlig"! Tycker dom ja!
Idag ska vi gå lilla promenaden och rösta. Lilla Syster och Store Bror kommer hem igen efter sin resa till Studentkusinen "I andra änden av landet" och vi ska heja på Robin Söderling i tennisfinalen i eftermiddag. Då kanske vi blir lite varma ändå!
Förresten visar barometern på SOL, om jag tittar ut nu tror jag att den ljuger, men den som väntar på något gott!

Kvällsinventering

Stora Syster och jag var hemma själva igår kväll. Vi åt gott och tittade på film, "the Jane Austen book club". En lagom mamma-dotter-film. Vi låg där och pös i soffan och fåtöljen, hon hade snott runt hela dagen och fixat och trixat inför skolavslutningen idag. Allt var alltså frid och fröjd. Till exakt klockan halv elva. 22.30.
"Mamma, kan jag låna strumpbyxor av dig"?
"Strumpbyxor"?
"Ja, hudfärgade, typ".
"Vi tittar väl i min låda"!
Sagt och gjort.
Fanns det några strumpbyxor? Hudfärgade? NÄ. För det var redan någon som HADE lånat strumpbyxor av mamman. Alla elva paren. Till en annan fest. En annan gång.
"Oj" sa Stora Systern.
"Men jag LA dem i tvätten när jag använt dem förra gången.
(VEMS tvättkorg då tänkte jag. Grannens????)
"Vad ska jag göra nu då"? Stora Syster såg bekymrad ut.
Genom mitt huvud for det en hel del tankar i rekordfart kan jag säga, men erfaren som jag är så kom inte ett ord över mina läppar. Nada. Nothing at all. Silence. Tysto in de rummo.
Jag erbjöd henne en drös andra strumpbyxor. Ett par med ett vitt och ett svart ben?! (vart tänkte jag gå när jag köpte dem???) Ett par lila? Silver? Svarta med stora prickar? Vita tights med spets vid fotknölarna?
Men nej. Stora Syster tänkte minsann gå utan strumpbxor. Och FRYYYYYYYYYYSA!
Men då! Längst in, under pappret i lådan (ja, jag har lådpapper, en gammal tradition från en nitiskt mormor) kände jag något med handen. Och TADAAAAAAA!
Fram drog jag .......... ett paket OÖPPNADE strumpbyxor. Hudfärgade.
Som jag köpt, gömt och sedan glömt. Med tre döttrar har man sina gömmor om jag säger så!
Kvällsinventeringen gav resultat. Stora Syster slipper frysa knäskålarna av sig idag och jag, jag fick sovmorgon!

Resa bort

Store Bror och Lilla Syster packar. De ska resa med sin pappa till Storkusinen "I andra änden av landet", som tar studenten i morgon. Ledighetslappar är ifyllda, presenter inhandlade och fina kläderna framtagna. Rätt som det är, från djupet av en resebag, hörs Lilla Systers stämma:
"Jag tycker vuxna är dumma som inte kan vara tillsammans alla, bara för att man inte är gift längre".
"Eeeeh?! Ja....sssså?!
"Är du skild från farmor och farfar också"???
"Nej men...... alltså..... det bliiiiiir..........."
"Varför följer inte DU med oss"???
"Ja men det är ju pappas si............Vi har ju pratat om detta föru..........".
Lilla Syster har tydligen ventilerat sin fundering färdigt för nu förkunnar hon:
"Jag ringer när vi är framme"!
Japps. Att ringa och berätta att allt gått bra, det är bra.
Store Bror och Lilla Syster hoppar in i den väntande bilen och vi vinkar till varandra.
Jag går in och tänker att:
"Vuxenvärlden, lilla vän. Vuxenvärlden är en speciell plats att vara på ibland"!

Syskonbråk

Lilla Syster och Store Bror vandrar iväg i tidig morgontimme. De har varsin utflykt idag och har bråkat rejält om uppdelningen av matsäcken ännu tidigare på morgonen. 7.30 var min stressnivå uppe på rött och minsann, började det inte ryka ur öronen på mig? Jag bet ihop. De SKA lära sig att medla själva, de bara SKA det. (ok, vid överhängande livsfara rycker jag in, lugn bara lugn...) Och bråka om matsäcken? Det finns två av allt. Två LIKA av allt. Eeeeehhhh, men nej. Vänta nu! En apelsin-festis och en svarta-vinbärsfestis??!!!! Olika??? Hur tänkte jag nu?
Jag går in i vardagsrummet och lämnar kombatanterna i köket. Tänker att det minsann kivas mellan syskon lite varstans. Då hör jag Store Bror och Lilla Syster viska med varandra och sen hörs Store Brors röst:
"Mamma, får du spader nu"?
Ja, det är väl det jag får, antar jag.
Då blir de sams. Delar upp allt mellan sig, pussar mig hejdå och går. Kvar står jag. Röd i ansiktet och lite anfäktad så där. Men ok.
"Hejdårå. Ha en bra dag"!!!!
Ungar!

Full fart

Juni! Va? Redan?! Det var ju det jag visste redan i april, att maj bara svischar förbi i ett evigt matsäckspackande, utbytta skollektioner mot utflykter, skolresor, hajker, avslutningar på rad i ett enda långt "sköna-maj-vad-du-alltid-försvinner-så-fort"-andetag. Liksom. Den här veckan går vi i mål. Nä, visst nä! Nästa måndag ska det vara fotbollsmatch i Store Brors skola. Elever mot lärare. Men vi är på upploppsrakan! I morgon packas den sista matsäcken för den här våren! I morgon är sista föräldrarmötet för den här terminen. Vi gjorde det! Klarade maj-racet! Skönt!