onsdag, januari 18, 2012

Upp igen. Alldeles strax.

Jaha. Så är det onsdag. En annan dag. Inte fan hjälpte det så värst mycket, "klorna" sitter i idag med. Funderar på flytväst???? Om inte annat kan man ju chocka sin omgivning med lite nya drag. Oväntade händelser. Nä. Det har vi fått nog av på ett tag.
Ligger i soffan istället och laddar inför ett möte med skolan i morgon. Ja. Ni vet. Den där eviga följetongen. Som i och för sig är inne på sista versen vad gäller grundskolan. Sen är det bara fyra år till. Men det är ju att gå händelserna alldeles i förväg. Här och nu.
Ja. Sen ska jag träffa en doktor på vårdcentralen som ska försöka förklara varför ena armen och axeln beter som som om den vore stelopererad.
"Psykisk ohälsa" har doktorn sagt med en dåres envishet i över ett år nu.
Ja. Sånt kan sätta sig lite varstans har jag förstått. Behöver nödvändigtvis inte alls sätta sig i huvudet. Även om det kanske utgår därifrån. Men nu tror jag inte på just det där i det här fallet. För ju längre tiden går och jag mår bättre, ju stelare och ondare blir armen. Lite svårt att klä på mig faktiskt. För att inte tala om att klä av mig. Nu kan man ju kanske hösta in lite hjälp just med den saken, avklädningsakten, men om inte hjälp finns att tillgå precis i rödaste rappet är det ju lite trevligt att kunna sköta sådana saker själv istället för att sova i bästa jobbstassen vareviga natt. Kan man ju tycka. Men sånt får man inte tycka när man en gång varit drabbad av psykisk ohälsa, för då avfärdas allt man drabbas av med just det. Slår vad om att om jag gud förbjude bröt benet skulle de säga att det beror på det. Man hamnar liksom i ett fack. "Utanför"-facket och man behöver inte tas på allvar.
Men så negativ jag låter. Det är ju inte meningen att det här ska vara en depp-blogg. Nej, för tusan! Strax uppe på hästen igen och vidare mot nästa soluppgång. Så får det bli!

6 kommentarer:

  1. Du väljer bra låtar :) Fråga din doktor om sjukgymnast som kör med Feldenkrais, som "min" nya. Det ska ju lösa spänningar ochså. Är psykisk ohälsa skälet bör det ju funka skitbra! I och för sig, tror jag mycket smärta och andra konstigheter hänger ihop med hur man mår psykiskt, men det får absolut inte bli ett standardsvar! Vi får kämpa tillsammans, känner också att avgrunden kommer lite närmare för varje dag! Men snart är det vår på riktigt, då blir vi så pigga och glada! Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja det är ju att göra det lätt för sig som läkare...
    Nä fortsätt vara kritisk, för det är ju det du är-inte negativ! Det behövs när man har kontakt med dagens sjukvård, tyvärr...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Problemet med armen kan vara psykiskt och det kan vara något annat. Det viktiga är att du får rätt hjälp och kan reda ut vad det egentligen handlar om. Själv är jag stel i nacken, på grund av spänningar som i sin tur har mentala bakgrunder.

    SvaraRadera
  4. Ja, det är lätt hänt att man får höra att allt man drabbas av hänger ihop med psyket. I mitt fall är det nog så att det mesta av mina krämpor hänger ihop med mitt psykiska mående men för den skull kan ju inte allt viftas bort med den förklaringen. Stå på dig när det gäller den onda armen!

    Tack för ännu en favoritlåt förresten! Kram!

    SvaraRadera
  5. Guuud vad glad jag är att de mina har grundskoleåren bakom sig.

    Däremot blir det väl mer och mer av den där vårdsvängen nu resten av ens eget liv. Jämna plågor, alltså. ;)

    SvaraRadera