Dilemma

Jag ska på projektledarutbildning i två dagar med övernattning och jag känner igen en person av femton, en kollega från annan ort. Övriga är för mig okända och just nu finns de med ”blurrade” ansikten. Alltså. Jag är ingen kurs-människa. Jag trivs bäst i kända landskap men så funkar ju inte alltid arbetslivet och de här två dagarna vimsar runt i huvudet. Att jag överhuvudtaget överväger att åka utan nån jag känner nära hade varit omöjligt för ett par år sedan. Det tar så mycket energi att tänka på alla ”om”, ”hur” och ”uti fall att ...” att jag är helt trött innan. 

Nåväl. Kurs ska det bli och jag precis bestämt mig för att gå emot alla samåkningsprinciper och ta egen bil. Har därför flugit under radarn i all samåkningsmail-konversation. En stunds frist där i bilen tänker jag. Släppa av Store Bror vid hans jobb i morgon bitti och sen åka vidare. Kaffe i mugg och Mix megapol på radion är hur jag bäst laddar för två dagar utanför min box.

Jag har å andra sidan bara hört gott om kursen och det ska bli roligt att få lite andra vyer och göra annat men somligt gnager .... att man jag aldrig lär mig eller blir så där stencool som jag inbillar mig att andra är hela tiden.