fredag, januari 25, 2019

Så blir det lite lättare

Fredagssimningen. Veckans balsam. 06:05 låg jag i bassängen och 25 minuter senare hade jag simmat mina 1000 meter och plaskade lugnt runt ett tag till. Låg och flöt en stund i avskild del. Vansinnigt skönt. 
Någon annan skulle sköta son-skjutsningen men det funkade inte så ingen son på jobbet klockan 07:00. Stressade mig oerhört men jag djupandades, tänkte på att det var utom min kontroll och inte mitt ansvar. Inte den lättaste plätten. Jobbgrejen stressar mig oerhört.
Efter frukost som vanligt på stans bästa fik klev jag in på jobbet och sen försvann dagen i ett nafs. Det är lite kaosartat och suger energi men mitt i alltihop messade sonen och meddelade att han efter ett morgonhaveri ändå tagit sig till jobbet. Så. Så pustar jag ut ett slag, att han går till jobbet är bra. Att komma igen är bra. Han kämpar på. 
Klockan tre gav jag upp och åkte hem. Största Systern är hemma och vid fyra kom sonen. Det blev två timmars långfika med saffransbullar, gott kaffe och tända ljus. Prat om det svåra och svarta, tankar, insikter och utsikter och vad jag älskar de här stunderna kring köksbordet. Kanske det jag saknar mest? 
Kvällen viks åt handboll. Semifinalerna i handbolls-VM. Heja Danmark!

6 kommentarer:

  1. Vad skönt att han kom iväg till jobbet. Mest för din skull. Jag vet precis den där känslan när de inte gör det de ska, borde. Fan vad svårt det är att släppa och bara försöka acceptera. En dag i taget. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och egentligen är det omgivningen som stressar mig, kraven, alla måsten och ”hur det ska vara”. Det är svårt att få till anpassning av arbetsuppgifter när anpassningen utgår från normalstördas verklighet. Men han kämpar på och satan i gatan så skönt när han går som han ska! Jättesvårt att släppa!.Kram

      Radera
  2. Och: ni kan prata om det. DET är stort, glöm inte det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Svårt men ja, vi kan det. Sen måste jag gå undan en sväng och hantera rädsla, ledsenhet och oro för mig själv. Sortera för att orka stå pall. ❤️

      Radera
  3. En stor eloge till Sonen! Så bra gjort att han tog sig till jobbet :) Han är verkligen bäst!
    Så skönt också att han pratar om mående, det är ett stort plus! Mysigt med delar av flocken hemma, för visst är det tomt när alla lämnat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han kämpar på. Verkligen bra att komma igen. Ja, halva flocken är i radhuset, det är mysigt.

      Radera