Att fylla på

Det här är sista veckan jag jobbar 25 %, sedan ska jag vara redo för halvtid. 

Är jag det?  Hur vet man det?

Det är väl bara att prova tänker jag.

Känner jag att jag har mer energi?

Mycket sporadiskt skulle jag säga. Min egen upplevelse är att energidräneringen fortfarande är större än påfyllningen och det blir så när man varit i stress, press och oro länge. Att vila har en annan innebörd, det gäller att skala av så mycket intryck som möjligt för att hjärnan ska läka och välja aktiviteter noga. Att acceptera att val måste göras och rutiner följas. Att acceptera att jag är utmattad igen är svårt. 

Det går inte att sova sig i form från detta även om ju sömnen naturligtvis är superviktig men det är bara en del av det hela. 

Denna vecka jobbar jag mina två timmar på kontoret tre dagar och 2 dagar hemifrån. Att jobba hemifrån är en slags återhämtning med mindre intryck, inget socialt umgänge vid fikat, tyst i huset, ingen förberedelse för att åka till jobbet o s v. Kontorsdagarna slutar jag 10.30, går tre trappor upp till avdelningen där mamma ligger, vi äter lunch tillsammans kl 12, jag åker hem 13.30 och vilar i ett tyst, mörkt rum i två timmar. Dricker kaffe och går en promenad. Lagar middag, virkar en sväng och sen är dagen slut. 

Igår var det ridlektion igen, den första på två veckor efter det ofrivilliga coviduppehållet. Som alltid var det superkul och idag har jag träningsvärk men längtar redan till nästa måndag kväll.