Fredagens besök hos neurologen blev en liten besvikelse, jag måste prova ytterligare en förbyggande medicin innan botox eller antikroppar kommer på fråga. Medicinen har hittills inte hjälpt, har haft två anfall sedan i fredags plus illamående och myrkryp i benen. Biverkningar. Kan gå över. Om jag har tur.
För att jag inte ska tänka för mycket på huvudet har jag varit hos sjukgymnast igen, denna gång för min högeraxeln som bestämt sig för att göra ont. Den senaste tiden har jag haft jobbigt med den och idag kom det: frozen shoulder. Men. Varför inte?
Igår var jag med mamma, hon fick behandling och det känns ju väldigt futtigt att klaga över huvudvärk och frusna axlat bredvid henne. Hon blev trött efteråt och låg som en liten fågel i sängen, jag klappade lite på henne innan jag åkte hem.
För det mesta är jag arg. Om jag inte är arg är jag så förfärligt ledsen och trött. Över cancerhelvetet, för att en fin ung man är död och begravs nästa fredag, för att en annan ung man också är död och ska begravas denna fredag och för att det är krig, för att jag har ideliga migränattacker och nu en obrukbar högerarm.
Hur ska man kunna vara annat än arg och ledsen? Egentligen?!
Nej, det var verkligen en hel del att vara ledsen över. Och arg!
SvaraRaderaHoppas behandlingen hjälper din mamma, även om hon blir trött precis efter.
Jag har idag haft samtal med läkaren. Hon hade skrivit så dumt i journalen att jag blev både ledsen och förbannad. Ringde och sa det till f-kassemänniskan som var den som signalerat till läkaren att jag ljugit. Hon slingrande sig, jag stortjöt. Idag ringde då doktorn som svar på mitt meddelande. Det var bra gjort av henne, men jag är ledsen ändå.
Så tråkigt när man inte blir lyssnad och trodd på. Just så som du också skriver. Det är bara bra för dem. Inte oss.
Tur vi är så himla bra ändå🙄😬
Var rädd om dig!