tisdag, januari 12, 2010

Mitt i verkligheten del X

Att högljutt undra i lärarrummet om det är en merit att vara "blind och döv" för att jobba som lärare på Lilla Systers skola är väl kanske inte det mest genialiska uttalandet den här mamman har gjort. Men idag rann sinnet på mig så till den milda grad att jag ett tag trodde att jag skulle spricka. Eller svimma. Eller slåss. På riktigt!
Lilla Syster ringde på lunchen och var alldeles uppriven efter att åter igen ha åkt i golvet i skolan ett antal gånger under förmiddagen med "hjälp" av några killar i klassen. Det hårda klimatet fortsätter alltså även i nämnda skola. Det känns nu totalt omöjligt, hopplöst och utsiktslöst att få till en vettig skolgång för Lilla Syster så ett skolbyte ligger närmast till hands. Vilket inte är helt enkelt då det är många som önskar detsamma. Hård verklighet är det!
"Upp till kamp" för en dräglig skolgång är då ett uttryck som är på tapeten i det här radhuset idag.

10 kommentarer:

  1. Ibland kan man undra om det inte vore bättre att inte ha skolplikt. Då skulle Svensk skola behöva bli en skola som eleverna vill gå till...

    Har själv haft mina duster med mina barns skolor och det är inte kul. Man kan känna sig väldigt liten i de sammanhangen.

    SvaraRadera
  2. Fy tusan för ungar som håller på, men mest, fy tusan för vuxna som låter dem hållas.

    Markattan, hoppas det ordnar sig snart

    SvaraRadera
  3. Fy för de vuxna som väljer att inte se eller höra.

    Hoppas att det snart löser sig.
    Stackars liten!

    SvaraRadera
  4. Ibland kan man faktiskt undra om det där med blindhet och dövhet är en merit. Det tragiska är att upptäcka att det är ingen skillnad idag mot för hur det var när mina barn gick i skolan för ca 20 år sedan. Man tycker att mycket borde ha bättrat sig. Numera finns det ju mobbningsplaner, handlingsplaner och fan och hans moster. Det verkar inte hjälpa. Tyvärr!

    SvaraRadera
  5. Skit! Vad ledsen jag blir! Stor kram!!!

    SvaraRadera
  6. Nilla: Pytteliten!

    Markattan: "Fy tusan" är verkligen ordet för dagen!

    Stort och Smått: Vi jobbar på en lösning!

    Cicki: NÄ, precis! Inga planer i världen hjälper ju om man inte tillämpar dem! Men det ser ju bra ut i dokumentationen att ha dem.......

    Spader Madame: Jag är också ledsen idag efter att ha blåst på alla hennes blåmärken! Tack för din kram!

    SvaraRadera
  7. Tänker tillbaka och kommer ihåg hur min bildlärare (på högstadiet) tog mig hårt i armen och lyfte ut både mig, bänk och stol ut i korridoren. Han sade att det var ett privilegium för mig att få sitta där. Mitt brott? Pojkarna samlades runt min bänk och fick därför inget gjort.

    Mycket är sig tydligen likt i skolvärlden. Men bra att ha förälder som stöttar då...

    Hoppas verkligen att det ordnar upp sig. Stå på er!

    SvaraRadera
  8. Att slåss för en dräglig skolmiljö är jobbigt. Det ska vara roligt att gå till skolan och inte en plats för hårda tag från andra barn! När äldsta gick i tredje klass hade dom hörselskydd?? som kunde användas av dom som ville när ljudnivån blev för hög!!!? Läraren tyckte inte det var konstigt med hörselskydd. Äldsta fick ingen arbetsro och vi undrade om det det var oss det var fel på. Frågade rektorn, till slut, om det var vanligt att det delades ut hörselskydd till dom klasser där en del barn hade svårt att ge resterande elever arbetsro!? Nej, självklart inte, sa han. Hörselkåporna försvann och en extra personlig assistent sattes in till de barn som inte kunde sluta prata eller göra andra aktiviteter under lektionstid. Jag är tacksam för att han hörde vad jag sa och dottern fick arbetsro.

    SvaraRadera
  9. AnnaBellan: ... man hoppas ju på en bättring, helt klart!

    Gafflan: Det är skönt när man känner att det man säger tas på allvar! Jorå´, det används hörselkåpor i den här skolan också..... Bah!

    SvaraRadera
  10. Stå på dig och ställ krav! Så får det inte gå till och det vet skolledningen. Eller ska i alla fall veta...

    SvaraRadera