måndag, januari 18, 2010

Hundlikt

Igår blev Lilla Syster och jag osams. Eller, båda två hade en jobbig vecka i ryggsäcken och igår orkade vi inte hålla masken längre. Någon av oss. Lilla Syster har ju en förmildrande omständighet, hon har just fyllt 12 och är alltså ett barn. Hennes mamma är 47 och kan man tycka ju ska ha lite mer kontroll över sig själv. Men icke. Mamman blev bara sju och bråket var ett faktum.
Efter att mamman legat i badet 1 timme och blivit mer skrynklig än vanligt, var humöret någorlunda kontrollerbart igen och Lilla Syster och jag låg på min säng och pratade ut.
"Jag brukar ju faktiskt inte gräla och skälla på er" sa jag i något taffligt försök att låta som världsbästa mamman. Vilket jag i och för sig är, men inte just igår.
"Nä, du är ju ingen hund" förtydligade Lilla Syster med ett flin.
"Undrar" funderade jag då, som gärna och ofta fladdrar iväg i tankarna,
"vilken sorts hund jag hade varit"?
"Pittbull" svarade Lilla Syster med blixtens hastighet.
"Du hade varit en Pittbull".
Asch då. Undrar om det är bra eller dåligt?

19 kommentarer:

  1. Virrig som en höna är jag. Inlägget jag skrev skulle ju stå här.....
    Underbar tavla du målat, kan man beställa en...

    SvaraRadera
  2. Jag tänker så här när vi är osams hemma:
    Yngsta är 12 och hormonstinn som ett ägg. Ibland kan hon ta skäll, ibland grinar hon av ilska och ibland skäller hon tillbaka...att vara 12 är nog lika jobbigt som att vara hennes (44 år) medelålders hormonstinna mamma.
    Så är det hos oss!
    Spelar ingen roll egentligen för det är aldrig roligt att vara osams.
    Skönt att ni är sams :)

    SvaraRadera
  3. Haha, vilket härligt skrivet inlägg. Pittbull, tror faktiskt det är bra. Då håller du envist fast vid dina barn vad som än händer ;)

    SvaraRadera
  4. Pitbull? Kanske inte min drömras, men hade det varit bättre om hon sagt Cocker spaniel?

    SvaraRadera
  5. Pitbull...ja kanske? Bra svar av henne tycker jag. Det är så hemskt när man kommer i bråk, det är ju inget man vill och man vet att man är vuxen...men inte när man bråkar!
    Men som du ju vet, så är du världens bästa mamma åt dina barn och ett bråk då och då ingår ju...
    Jag vet hur mycket dina barn tycker om dig :)

    SvaraRadera
  6. Det är skönt när man kan bli vänner och prata ut efteråt. De kära drar många gånger ibland igång våra värsta sidor. Just för att de är oss så kära och vi vill de så väl.

    SvaraRadera
  7. Just i det avseendet tror jag du ska ta det som en komplimang att bli liknad vid en Pitbull. Skulle jag göra iaf. :)

    Jag älskar din tulpantavla!

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Pitbull. Tulpantavlan. På export. Hit. NU!

    SvaraRadera
  9. Klimatflyktingen: Tack för omdömet om tavlan. Beställningar har jag aldrig vågat ta. Än! ;)

    Gafflan: Visst är det jobbigt att vara 12! Men som sagt, skönt när man blir sams!

    Speja: Ha! SÅ ska jag ju välja att se på saken! Så klart! TACK!

    Pillargontanten: Nä. Hellre en pittbull faktiskt.

    Ezter: Ja, det är visst en ingrediens i "familje-paketet". Tack! Kram!

    Cicki: Visst är det så!

    Anbam: En komplimang får det bli! Och jag får ju en av dig också! Tack!

    Osloskånskan: Ok då! ;)

    SvaraRadera
  10. Det är naturligtvis jobbigt när man hamnar i bråk med sina barn (har själv varit med om det många gånger) men man får försöka se det som en form av kommunikation. Det bästa är naturligtvis när man kan prata lugnt och sansat. Men det allra värsta är när det inte finns någon kommunikation alls, bara tystnad.

    SvaraRadera
  11. Per-Anders: Tystnad är helt klart mycket värre. Leder ju ingenstans alls!

    SvaraRadera
  12. Visst mår man dåligt när man blivit ovänner med barnen, men det är skönt när det går att prata med varandra efteråt.. Att liknas vid en pitbull är nog rätt talande! ;o) Men jag undrar vilken ras du blivit i ditt o-ilskna tillstånd?!
    Snygg bild du har i headern! :o)
    Kram!

    SvaraRadera
  13. Vilken härlig tulpanmålning!

    När det gäller pittbull vet jag inte.... En av mina elever sa att jag var som en boaorm... Man får fundera på vissa saker!

    SvaraRadera
  14. Tor pitbull är bra.
    Tänk att ha en cocker spaniel till mor..eh..en som bara ser på en med fina ögon..men..SEDAN?

    SvaraRadera
  15. Hhahahahhaa Pittbull !
    De är ju rara tills de får Blint raseri :))
    Så jhhaa hur ska det tolkas ?:))
    ndrar vad mina barn skulle tycka jag var för en ras ?
    Måste nästan fråga någon gång :))

    Fin tavla du målat .
    Jag skulle behöva gå kurs i att lära mig fixa tonårs svarta och vita beteeden för det är en gåta just nu !
    Jag tror vissa har adhd eller autism :(
    Orka säger jag bara !!!
    Min far har det och bror :(

    SvaraRadera
  16. Här är en till som ibland blir sju år. *vinkar*

    Men, jag tror att barnen uppskattar att vi kommer ner på deras nivå ibland. Om vi klarar av att ta det, be om ursäkt och prata med barnen efteråt.
    Jag inbillar mig iaf att de uppskattar det...

    SvaraRadera
  17. Pia: Att kunna prata efteråt är jätteskönt och visar ju att det viktigt att kunna prata med varandra.
    Tack! Kram!

    Znogge: Tack! Eeeeh. Ja! Vissa saker tål att fundera på!

    Ännelaij: Inte alls min stil. Inte alls! ;)

    Jenny: Tonåren är inte lätta. Varken för barnen eller föräldrarna, det är då ett som är sant!

    Stort och Smått: Jag inbillar mig precis samma sak!

    SvaraRadera
  18. Ler... har varit ledsen, så ledsen, det håller på att vända och jag blir så glad att läsa här hos dig! Pitbull är skitbra!

    SvaraRadera
  19. Spader Madame: Det glädjer mig att jag kan göra dig lite glad! Pitbull är skitbra har jag bestämt! Kramen!

    SvaraRadera