lördag, september 15, 2018

Berg och dalbana

Gårdagen har jag lagt till handlingarna som en skrutt-dag, framåt kvällningen gick jag i baklås och blev fem år. Jobbigt faktiskt. Kanske värst för Hjärtat som försökte förstå och hänga med i svängarna. Vilket var helt meningslöst med en orationell och förvirrad 56-åring. Vafalls??? Jag känner verkligen inte igen mig själv! 
Simmade på morgonen vilket som vanligt var väldigt skönt och den efterföljande frukosten likaså. Flera skypemöten senare på jobbet var jag rätt mör men vid gott mod, när jag kom hem gick en säkring eller nåt för jag kunde inte bestämma mig för nåt endaste något och så blev jag varm, ledsen, arg och ännu varmare. Tårarna sprutade och svetten lackade. Fy säger jag bara. Åkte hem till Hjärtat till slut, tog med hämt-mat, åt och gick och la mig. Bäst för alla inblandade.
Sov som en krycka då jag vaknar femtielva gånger av på gränsen till värmeslag och det är en befrielse när klockan ringer. Ska det va’ så här??????
Idag har jag, Hjärtat, hans dotter med sambo varit på utflykt. Äppeldagar på Julita gård. Fint och mysigt. Jag kunde vara ”snäll” hela tiden men jag känner mig irriterad och illa till mods mest hela tiden. Det beror absolut inte på dem, alla är så rara och gulliga, det är i mig.
Nu är Hjärtat ute och övningskör mc med sin son och jag har tränat i trädgården. Utfallssteg runt tomten, skivstång och hantlar på altanen och jag är helt slut. Den bästa medicinen tror jag! Träna mig fysiskt trött. Det där som för några veckor sen var heeeeelt omöjligt när jag inte orkade lyfta armarna. Lever verkligen ett berg-och dalbaneliv.
Nu ska jag bada och se en serie i soffan. Njuta av ett tyst hus en stund. Because I’m worth it! 








1 kommentar: