Kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot det. Igår tittade jag på Sofias änglar, återföreningen. Sofia träffar familjer som de hjälpt tidigare säsonger. Jag reagerade och kände igen mig i vad hustrun i programmet sa apropå hur hon orkat stå upp genom åren.
”Ett jobb går ju att sjukskriva sig ifrån men man kan ju inte sjukskriva sig från livet”.
Nej. Man kan ju inte det. Life goes on oavsett. Men, om man har möjlighet, känner igen signaler att det är dags att dra i handbromsen, så pausa!
Genom åren har jag inte haft den möjligheten, det var inte valbart helt enkelt. Genom terapin har jag lärt mig att inse skillnaden och hantera det. Jag blir alltid väldigt provocerad när någon säger att man alltid har ett val. Nej. Inte alltid. Inte just då och konsekvenserna av det behöver man ta hand om.
Så.
Stora Systern behöver flytthjälp, jag behöver vagga mig själv ett slag så off I go!
Rakt ut i soliga februari, fluffsnö, kyla och så bedövande vackert.
”Det går aldrig” sa Hjärtat när all packning stod utanför bilen. Hoppsan, det gjorde det visst det. Mästarinnan på att packa bilar skred till verket.
Har jag gjort det förr???? Eeeh. Ja. Det är ju t o m plats över.
Man får plats med mycket om man packar rätt!
SvaraRaderaHa några riktigt härliga dagar och krama Stora systern från mig!