På västfronten intet nytt del XVXX ....

Dagarna flyter ihop. Måhända är det den annalkande våren trots vinterlik omgivning, som drar mig mot det svarta hålet? Jag är ju inte någon vår-människa på något vis. Det är alltid två-tre veckor innan det är ”på riktigt” vår och försommar som jag tycker är ur-jobbiga.

Då andra yvas och strösslar lovord om sol, takdropp och fika på iskalla, knappt tinade altaner, som blir glada över rullgrus och dammtråkiga gator i väntan på: våren.

Lite tidigt om den här dippen är ett tecken på det.

Jobb, middag, promenad och lite stickning. En annan sjukhusserie. Den här rutinen kan jag.

Fel färgåtergivning men sticket går framåt. Har för första gången i mitt liv stickat spets ..... en meter återstår.