En ledig fredag

Idag sov jag till nio, det var skönt. Lallade sen runt och gjorde mest ingenting förutom att hänga tvätt och sticka. Tränar på lite olika mönster. Min sjal blev färdig igår kväll och jag blockade den över natten. Säger jag lite så där världsvant, jag hade inte en aning om vad ”blocka” var. Jag fick googla och lärde mig då att lägga sjalen i blöt en stund, krama ur vattnet med hjälp av en frottéhandduk och sedan spänna upp den i önskad storlek. Så skulle den torka.

När jag höll på strax efter midnatt kom jag plötsligt ihåg att mamma gjorde så där när vi var barn. Ibland fick vi hjälpa till att gå på de nystickade, blöta plaggen inlindande i frottéhanddukar och sen nålade hon fast dem på en särskild skiva. Jisses. Det minnet har då säkert legat i sitt arkiv i 50 år och så svosooosch, kom jag ihåg. I morse messade jag mamma om det och hon ringde upp direkt. Jo då.

”Små stickade bebisplagg nålade jag fast på strykbrädan tills de torkat. Du nådde knappt med näsan över kanten så du såg vad det var”.

Va? Det här med lagrade minnen. Häftigt när det är bra minnen. De andra kan gärna vara kvar i arkivet. 

På eftermiddagen fick jag för mig att åka till en garnaffär och köpa garn till en baby-filt. När vi kom dit hade de stängt tidigare just idag och modet sjönk. Jag orkar inte med motvalls, även om just att köpa garn är en ytterst världslig sak och egentligen inte viktigt alls. Men, fem-åringen i mig vaknade och jag HÖLL på att bli tjurig ända tills Hjärtat sa:

”Jag vet en garnaffär vi kan åka till”?

Mitt förvånade ansiktsuttryck gick inte att ta miste på.

”Vet DU var det finns en garnaffär???? Du som knappt  hittar i köket hemma”??? 

(Det var ju lite elakt sagt egentligen men vi har haft lite diskussioner angående hemarbete när en jobbar och en jobbar inte. Om jag uttrycker mig milt)

Han tog, tack och lov, inte den sur-passningen utan bara nickade och log.

”Japp. Kent på jobbet skulle köpa garn till sin fru så vi åkte dit en lunch ... han köpte halva affären”.

Jag fick ju bilder i mitt huvud av ett gäng grovjobbargubbar stövlar in i en garnaffär och pekar på vad de vill ha. 

Men tack Kent! och så guidade Hjärtat mig till affären och jag köpte garn.

Ungefär då fick jag ett sms att jag hade paket att hämta på lokala ICA. Och då kom jag ju ihåg att jag skickat efter ..... garn.

Så glad i hågen meddelade jag Hjärtat att ett paket skulle hämtas. Garn.

Han sa väl inget just då men muttrade något om lagom.

Lagom. Jag behöver nog googla det också.

Tänker att jag gör så gott jag kan för att hålla mig ur den svarta gropen. Just nu stickar jag. Avkopplande och roligt. 

På tork. 

”råkat garn” ....

... ska göra en sån här! Filten alltså. Bebisar får andra göra.