Lyckligare nu!

Lördag. Skönt. Det regnar. Den här donnan behöver en themesong idag. Det får bli den här! Spelas lämpligen så högt det går.

Ljuva september

September är snart slut och när jag tänker på den här månaden blir man ju nästan yr. En händelserik månad, minsann:

En radhusinnehaverska, denna här, tog i med stora renoveringshandskarna och rev halva övervåningen. (liiiite oklart när själva ihopsättningen är klar men klart blir det. Sen).
Stora Syster flyttade hemifrån.
Största Systern hade semester och var hemma i radhuset i en vecka. En härlig, mysig vecka!
Jag fyllde 50.
Vi hade, för att jag fyllde just 50, kalas i radhuset med tjo och tjim.
Största Systern stack till USA för tre månaders äventyrsresa.
Jag har varit på en väninnas 50-årsfest, första festen som singel. Gick finfint!
En överlevnadskurs startade. Man får hemläxa!
Jag fick ett nytt uppdrag på jobbet. Ett jag längtat efter och jobbat för. Hårt och målmedvetet.
Mamman, moi, fick ett eget rum!
Mamman, moi, jobbade 75% men från 1 oktober är det ändring på det. Heltid hägrar.
Så.
Än är det septemberdagar kvar. Vad månde hända mer?
Har jag sagt att jag älskar hösten? Bäst. Om någon frågar mig!
Trevlig helg!

Inget grus i dojjan, tack!

Att orka hålla humöret uppe hela tiden ter sig som stört omöjligt. Det fixar väl ingen??? Det vet jag ju. Egentligen. Men ibland slår det där TVIVLET klorna i mig och gör mig alldeles vilsen. Mitt nya liv. Bara att gilla läget. Då är det skönt att ta ut ny riktning igen. Kolla av kompassen så att det blir åt rätt håll som är framåt! Härifrån och nu.
Det görs alldeles ypperligt med en fika tillsammans med Stora och Lilla Syster. Skriva mail till Största Systern och Store Broren figurerar i kulisserna, borta men helt nära ändå. Ett och annat telefonsamtal med en väninna, en natts skön sömn i nya sängen, en träff med "Överlevnadskursen" och sen börjar det kännas ok. Helt plötsligt sjunger jag i bilen igen. Högt. Och på fötterna nya skor. Hurra!

Hej John Blund!

Det är lite si och så med sömnen. Tröttsamt i längden. Ett av symtomen på Kroniskt Trötthetssyndrom är just .......... sömnproblem. Knasigt. Ständigt trött men svårt att sova och känslan av att vara utvilad infinner sig aldrig. Man lär sig leva med det. Men längtar så klart efter att vakna pigg och full av energi. Nopes. Funkar inte så. Snigeltakt är mer min melodi.
Kanske från och med idag det kan bli bättre ändå??????
S.Ä.N.G.E.N har kommit. Min säng. I mitt egna rum. När hade jag eget rum senast??? 19 år tror jag visst att jag var...... eller nåt.
Här har tvättats täcke, kuddar och bäddats med finaste påslakanet. Här ska sovas. Om jag inte hörs av på ett tag, så zzzzzzzzzzzzzsover jag väl än............

Hej måndag!!!!!

En ny jobbvecka står i startgroparna och jag är...... fortfarande förkyld. Fast bättre. Så jag tar mig till jobbet alldeles om en strax. Orkar inte vara hemma längre, mellan fyra väggar grubblas det alltför mycket så jag behöver vidga mina vyer. Känna att jag finns på riktigt. Ja. Det gör jag ju hela tiden, förvisso, men de här orospökena. Njae. Jag gillar dem inte. De ligger på lur, de rackarna och passar på när jag inte är på topp och orkar schasa på dem.

Jag gör ändå mitt bästa för att mota dem. Igår lyfte jag mig i håret och tapetserade för första gången i mitt liv. Två garderobsdörrar. Blev riktigt bra om jag får säga det själv. Stilpolisen nr II i familjen, Lilla Syster, stod bredvid och kanske, kanske var det nära att det hettade till lite grand när den unga damen hade synpunkter. 

Hoppla hej, det är lätt att ha det va? Synpunkter. När man står bredvid och inte haver deltagit i hela projektet. Det ska planeras, inhandlas grejer, tas fram andra grejer, blandas tapetklister, mätas, rollas...... Ja. Lite fix är det. Och så blir de ju hungriga, de små liven....

Men jag fick godkänt! Och hur stort är inte det? Av en snart femtonåring! Hamnade visst lite överst på en lista. Ytterst tillfälligt skulle jag tro men det gäller att passa på och njuta av framgången............

Nu kaffe. Ständigt detta kaffe och sen väntar jobbet. Ha en bra måndag!

Detaljbild av garderobstapeten.......

En söndag med Astrid Lindgren

Igår kväll blev det filmkväll med Lilla Syster och hennes kompis. Avatar visades på TV och det är en av mina favoritfilmer. Den är ju väldigt lång och jag orkade inte se hela. Nu vet ju jag hur den slutar så jag lämnade tjejerna i soffan och la mig i sängen i stället. Lite skönt att somna där faktiskt och inte i soffan........ vilket är väldigt vanligt att jag gör och så är det nackspärr som på beställning.
Dagen idag blir en lugn dag. Fortfarande förkyld och jag tittar mellan fingrarna på altandynor som ska upp på vinden, altanmöblemang som behöver tvättas och ställas undan. Funderar på att ha det möblerat över vintern för en gångs skull. Så är det ju liksom klappat och klart till våren?!
Ska i alla fall ta mig i kragen och plantera en ros. Fick en Astrid Lindgren-ros när jag fyllde år och nu har jag flyttat runt den på tomten tills jag hittat en perfekt plats. Så hjälp nu till och håll tummarna att rosen överlever vintern och glädjer den här radhusinnehaverskan nästa sommar!

Astrid Lindgren-ros. Bild lånad från Odla.nu.

Att chocka en tonåring

Förkylningen vägrar släppa sitt grepp men det känns som "the show must go on". Lilla Syster behövde en vinterjacka, stövlar, nya jeans och gu´  vet vad. Nu. Pronto.
Jag behöver mest lugn, ro, honungsvatten, nässpray och alvedon. In masse.
Ok.
Vi tog i alla fall en sväng till stan tidigare idag och jackjakten tog slut omedelbart när hon fick den hon ville ha utan tjat, frågor eller undringar från mig. Jag bara betalade och ungen såg chockad ut. Den var aningens dyr, det var den, men jag orkade inte tjafsa. Inte kändes den särskilt varm (med mammamått mätt) men jag tjafsade inte om det heller. Det hela avlöpte så väl sedan att de undanlagda, också mycket dyra stövlarna, frivilligt raskt byttes ut mot ett billigare par. De var dessutom mer anpassade för vinterväderlek som vi ju ändå har här i Svedala. Alldeles strax lär det bli svinkallt. Och hon kommer frysa i sin nya jacka. Men inte om fötterna! Tada!
Sen bjöd jag på MacDonalds (och lovade mig själv för 58.e gången att aldrig mer äta där....) innan vi for hemåt igen. Ungen mätt och nöjd men aningens misstänksam plockade sen ur diskmaskinen utan att bli ombedd till det.
Visserligen ett dyrt pris för en diskmaskinsurplockning om man räknar ihop alltihop.....
Själv intar ännu en dos alvedon, nässpray och förser mig med fler pappersnäsdukar och dyker ned i soffan. Där stannar jag resten av dagen!

Dumpad

I arla morgonstund, för det tycker jag 06.30 är, lämnade jag i morse av Store Bror på en parkeringsplats för vidare avfärd mot Norge. (hav tröst, han blev upplockad som uppgjort av annan förälder.......). Det vankas handbollscup. I Norge. Vinkelivink och lycka till!

Det betyder att det är tjejhelg i radhuset. Lilla Syster och mamman. Ända tills jag får höra att Lilla Syster har helt andra planer än att umgås med sin ömma moder. Det var visst något om kompisar, nån kille i klassen och nåt café på Ungdomens Hus.

Hmpffff.

Vad är väl en kompiskväll mot en kväll i soffan med mamman????

Förmodligen rena himmelriket när man är 15 år.

Hej Skavlan!

Ska vi umgås i kväll??????

Tio i topp

Mitt i natten kom ett sms. Största Systern var framme i Los Angeles och mamman kunde somna om lugn i själen. Ungen var på plats.
Annars blir det lite oro just i själen så här av att bara vara hemma. Det blir så mycket tid till att fundera och grubbla även om jag försöker låta bli. Nu är jag ju sjuk, förkyld, så jag kunde ju fundera på att lösa virusgåtan i världen, bli rik som ett troll och ........ Men tankarna far åt annat håll. Dumt. Men mänskligt.
Nä. Jag koncentrerar mig på trevligheter istället. Som att om några dagar kommer det en ny säng. Till bara mig. Härligt! Hejdå gummimadrass! Att jag har en träff inbokad med Spader i oktober, en målarkurs väntar i samma månad och att jag äntligen, äntligen kunnat koncentrerar mig och läst ut en bok. DET var länge sedan jag klarade det! Läst ut en bok = check. Jag har många bra-saker på min lista, jag! Because I´m worth it!

Från ett soffperspektiv

Förkylningen from hell har kopplat sitt grepp. Soffnötardagar, slitautnäsanmedsnyt-dagar. Trist. Mitt i alltihop kan jag tycka att jag har lite "tur". Två 50-årsdagar hann firas utan sjukdom och 1 oktober blir jag utförsäkrad från FK, vilket betyder att jag inte får någon sjukpenning om jag blir sjuk under en period. Jag har då en "karens" på tre månader. Så det var väl bra att jag blev sjuk nu??? Om jag nu nödvändigtvis skulle behöva bli sjuk. Överhuvudtaget. (vad jag tycker om utförsäkring överhuvudtaget orkar jag inte ens tänka på idag).
Det gäller att hitta det positiva i allt.
Annars har jag vinkelivinkat (i måndags kväll) till Största Systern och pratade/kraxade med henne i morse då hon befann sig på Arlanda för en sväng ut i stora världen. Los Angeles är målet igen och den här gången utan mamman och syskonen. Kommer gå finfint och prisat är skype! Lagom till jul ses vi igen och då blir det kramkalas! Det kan jag lova!

Snart, snart är Största Systern på plats. Äventyr, sol, bad, och hav. Lovely!