Sakletare och hundvalpsgos. På en lördag.

I en vecka har jag irrat runt efter de dahliaknölar och gladioluslökar jag bestämt visste jag tog reda på i höstas. Jag packade dem i silkespapper i papperskassar men sen? 

Jo, jag hade ställt dem i en av kattvindarna innanför vårt sovrum. Otippat ställe, hade dem i källaren förra vintern. Men. Hittade. Nu ska de i jorden ”bara”, diskade krukor står och väntar i uterummet.

Även min jobbmobil är upphittad som varit på vift ett år ungefär. Jag minns när jag packade ihop mina jobbsaker från matrumsbordet en eftermiddag när kids och barnbarn kom, sen hittade jag aldrig telefonen igen. Mycket skumt. Denna gång var det Hjärtat som skannade huset efter ett särskilt kvitto och tänka sig, i en låda i en bokhylla på övervåningen låg både kvitto och …. min jobbmobil. Så. Hittad. Nu på laddning och jag kan lämna tillbaka min lånemobil. DET känns väldigt skönt. 

Så haver vi varit och hälsat på en ny liten familjemedlem. Det är sonen med sambo som blivit med hundvalp, en liten golden retriver-kille på åtta veckor. Det är ju som att få en bebis, mycket passning dygnet runt men så go’ liten kille. Jag är så glad för deras skull då sonen alltid önskat sig en hund. Nu gick den drömmen i lås.