tisdag, september 07, 2010

Ett helgrecept från Djupvik

Man tar en Älskling som fått ett upplevelsepresentkort i födelsedagspresent. Sen säger man att man vill åka till Sandhamn (för man får ju följa med liksom) och fattar att det kommer ju inte att hända eftersom vi är där på somrarna. Man känner ju "sina löss" och vet att då kommer man hamna lite tvärtemot. På Gotland till exempel.
Sen fixar och trixar man med ungarna så att bagaget verkligen bara består av röda och blå resväskan och ja. Sen följer man med. Till hotellet på Gotland som Älsklingen har valt.
Man oroar sig lite för färjeturen för det blåste ju så väldigt men det visade sig vara helt i onödan, det gick hur bra som helst. Filmvisning minsann. Med norsk text.
GPS.n ställs in på Djupvik. När man är på ön alltså. Man lär sig också att följa med på kartan, för damen som pratar på GPS.n har då helt säkert inte varit på Gotland. Men med säker kartläsare vid sin sida rattade Älsklingen rätt. Vilken himla tur! För vilket ställe vi kom till!
Ernst kommer falla gråtande ned om han får se detta! Jag såg det först!!!??

Djupvik hotell ligger mot havet. Känns som man är i havet faktiskt. Stora fönsterrutor släpper in ljus, ljus, ljus. Det är stramt inrett med mörka träslag, stål och svarta stenplattor, det finns inget att störa sig på, man kan bara vara och njuta. Och det gjorde vi! Rummen ligger lite vid sidan av, lika vackra och sköna, på vägen dit fladdrar vackert tyg i vinden, poolen speglar de höga tallarna och vågornas brus hörs hela tiden. Magiskt!
På kvällarna tändes facklor och ljuslyktor på området, det kändes som vi var utomlands. Och maten! Vilken mat! Vi har ätit lamm i dagarna tre. Hotellkocken är känd för sina lammkunskaper och ja, det ska han vara! Det var längesedan vi åt något så gott. Att middagen intogs vid fönsterbord i solnedgång med Lilla Karlsö som dramatisk silhuett mot sprakande himmel och så Älsklingen mitt i mot, ja, det gjorde ju inte saken sämre. Om jag säger så.

Om man sen vill mixa upplevelsen så tar man en biltur mot södra Gotland. Åker fina kustvägen mot Hoburgsudden, stannar och pussas på vägen, man behöver hålla i varandra för det blåser väldigt! Sen klättrar man runt Hoburgsgubben lite, lyssnar på Älsklingen som står och skriker en bit bort, höjdrädda människa, innan man tar sitt förnuft tillfånga och kravlar tillbaka i hans trygga famn.
Tillbaka till hotellet åker man en annan väg och förundras över hur lugnt och tyst det är på ön så här på hösten. Man lånar sen cyklar på hotellet och cyklar iväg en bit bortåt kusten. Sen orkar man inte mer utan sitter bara på altanen inlindad i filtar och lyssnar på havet. Ja, man somnar gott sen!
Sista dagen åker man mot Visby. Fotar lite. Går omkring lite. Sen åker man hem och känner: Vilken helg vi har haft! Dit vill vi igen. Ett helt ohemligt recept!

Hotell Djupvik. Solnedgången speglas i hotellrummens glas.
En underbar plats att finna vila och ro.



Hoburgsgubben. Högt, blåsigt och vackert att titta på.
Om man törs se sig omkring!



Septemberskyming i Visby.

8 kommentarer:

  1. Så härligt! Om det är någon plats jag vill åka till så är det Gotland. Alla som varit där verkar så nöjda.

    SvaraRadera
  2. Å vad jag blir glad för din och din älsklings skull! Det låter underbart.

    SvaraRadera
  3. ÅÅÅÅ tar med mig Esset dit, mest bara för att få rå om honom i lugn och ro. Man läser och känner! Och då är det ändå natur liksom...

    SvaraRadera
  4. Znogge: JA! Det är värt det!

    Maj Korner: Ja, det var det verkligen!

    D H T: Tack! En resa att minnas!

    Spader Madame: Natur absolut. Makalös sådan! Man står ut! ;)

    SvaraRadera
  5. Åh vad vackert det ser ut! Vad skönt att ni fick en så härlig helg!

    SvaraRadera
  6. Vilket härligt ställe. En perfekt plats att ladda sina batterier på :)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Ezter: Helt perfekt! Allting!

    Carina: Helt rätt!

    SvaraRadera