torsdag, december 30, 2010

Biokväll

Igår kväll håvade vi in våra julklappar som Stora Systern förärade den kvinnliga delen av la familia: Biljetter till Änglagård! Som vi väntat och längtat! Så bra den var! Stundom har jag hört lite dålig kritik men med såna öron lyssnar inte vi, o nej då. Andäktigt satt vi där och väntade på den där vägen, de där gesterna, de där replikerna. Vi tillhör den skara som är Änglagårdsfrälsta. Totally och för alltid.

Kanske beror det på att byn där det hela utspelar sig inte är helt olik de små samhällen där mina föräldrar och jag kommer ifrån. Det lilla. Det kända. Rollerna. Manskaintetroattmanärnågot. Längtansdrömmar. Typ. Eller så är det helt enkelt naturbilderna. Vi är som sagt födda mitt i spenaten och det ser ut så där. Sen fick vi asfalt under fötterna men det är en helt annan historia.
Min pappa, Morfar, älskade de två första filmerna. Han spelade dem för barnen så ofta han kom åt. Han instruerade dem om sången "Där rosor aldrig dör" som Rut sjunger i en sekvens, den skulle minsann spelas på hans begravning. Och det gjorde vi. Kantorn som sjöng, hon sjöng så illa att det onda lättade en stund för vi alla var så säkra på att Morfar skrattade i sin himmel åt "Rut-kopian". Sån var han.
Jag gillar att gå på bio. Jag gillar att gilla filmer, att ryckas med. Jag älskar Änglagård!

10 kommentarer:

  1. Ängalagårdsfilmerna räknas ju till det där feel-good. De är speciella. Jag gillar dem också. Har ju också bott på ett sånt ställe även om jag inte växte upp där. Mina barn gjorde det.

    SvaraRadera
  2. Gillar också Änglagård och framför allt bio, men tyvärr har vi ingen :-(

    SvaraRadera
  3. Jag längtar tills jag ska se den och det ska ske snart. Gott Nytt År på dig.

    SvaraRadera
  4. Å så fint du skrivit om hur din pappa log åt Rossången! Jag är helt säker på att han var nöjd med att få ha sången med, och kanske lite extra nöjd med att den inte var lika väl sjungen som i filmen...!

    SvaraRadera
  5. Så fint att kunna samlas runt något som ni alla känner är något särskilt. Inte för att andra säger att ni ska göra det, utan för att ni själva känner för det. Jag är övertygad om att din pappa log i sin himmel.

    SvaraRadera
  6. Jag har aldrig förstått mig på Svensk film.

    SvaraRadera
  7. Cicki: Feel-good är ordet!

    Fru Venus: Att det ska finnas bio känns ju som ngt självklart men så är det ju så klart inte!

    Ethel: God filmstund önskar jag dig och ett Gott Nytt år!

    Anne: Den lilla detaljen är han särskilt nöjd med. Det perfekta, fina, väntade var inte helt hans grej....

    Cici: Precis så är det!

    Conny: Så synd. Det finns pärlor.

    SvaraRadera
  8. Gillar såväl ettan som tvåan, men mest gillar jag nog musiken. Och New York. Så klart!

    SvaraRadera
  9. Så läckert! Motorcykelfrälst som du vet att jag är, tycker jag Zack är så läcker i de här scenerna. Ja just jag, det var ju hojen jag skulle titta på.... :-))Ha det bäst!//NET

    SvaraRadera