Ytligt

Tänk vad lite shopping kan göra! Plånboken blir tunnare men jag blir gladare. Ja, dagen har ägnats åt något så ytligt som shopping. For me only! Eller, för att inte familjen ska försmäkta alldeles och känna sig bortglömda när jag provar kappan, stövlarna, jeansen, topparna och annat köpte jag lite glödlampor och värmeljus åt dom. Så att de har något att syssla med när jag speglar mig, sjunger en truddelutt och alldeles glömmer bort att laga middag. Hungriga? Idag igen?! Same, same. Fast i finare kläder!

Det städas i radhuset på blanka lördagsförmiddagen. Tråkigt. Skittråkigt. (Jag behöver i alla fall inte undra längre varför tandkrämen tagit slut så fort, den har jag hittat utspottat på badrumsspeglarna....)

Men,
Spotify muntrar upp, minsann har jag fått fart på "städlistan", lite Seal, lite Gary More och så Vaya con dios. Städningen går som en dans, humdidumtrallala.... hum... lalala.... tjo.... humdidum.....
Tills jag beklagar mig att det är väldigt trångt och fullt i min klädkammare. Bara för att jag behöver få undan lite smått och gott. Igen.

"Du får väl slänga några gamla skor du har där inne" hojtar Stora Syster.
Då avstannar allt en stund.
"Slänga skor"?!
"Är du från vettet precis unga dam"!
"Här slängs inga skor" och så säger jag till de 48 paren i klädkammaren att de inte behöver vara oroliga, de sitter säkert!
Slänga skor! Har jag närt en skoslängare vid min barm?! Hemska tanke.

Raka vägen!

När min mamma sa
"Nu kommer du raka vägen hem"
anade jag alltid oråd. Nåt var på gång. Eller, JAG hade gjort något som inte passade, kanske skolkat och någon lärare skvallrat,  lämnat smöret framme hela dagen, missat att hämta lillebror på fritids (vanligt förekommande periodvis) eller nåt annat knas.
På den tiden fanns ju inga mobiler utan det ringdes runt till kompisars hemtelefoner tills hon fick napp. Mig.
Och så dröp jag hem. Raka vägen!

Igår skulle Älsklingen komma hem till mig. En torsdag! Fantastiskt!
Han åkte INTE raka vägen hem.
Det har byggts nån ny slinga av motorväg där vid Enköping någonstans som nu tagits i bruk. Det är ju himla bra för det går fortare mellan Enköping och Västerås nu. Bra för pendlare. Till saken hör att han ju inte alls skulle till Västerås utan till en helt annan trevlig stad, visserligen nära men DEN avfarten svischade han förbi. I omkörningsfilen. Vilket för övrigt är den fil han mest befinner sig i. Sen fanns det inga fler avfartsvägar. Jo, nån till Orresta. Men vem vill dit en torsdagskväll i oktober bara så där hipp som happ när fästmön väntar med fisksoppa i en helt annan stad?
Så han åkte vackert till Västerås och skickade mess att han passerade IKEA. Fast han hade inte lust att stanna och fylla på värmeljusförrådet, kinkiga karl.
Till slut kom han ju hem då. Lite försenad. Han kunde konstatera att jo, det går ju snabbt mellan Enköping och Västerås men det förefaller ju vara värdelöst vetande när det är till Eskilstuna man ska. Typ.
Nu har jag sagt åt honom, att ikväll, då kommer han RAKA vägen hem! Basta!

Filosofiskt babbel

Minsann skulle det inte målas stilleben på målarkursen igår kväll? Alltså. Man går ju på kurs för att lära sig. Då skulle man ju kunna tro att tips, tricks och idéer mottages tacksamt?
Men nej. Ibland blir det bara tvärstopp.
Jag är av den fasta övertygelsen att kan man följa sin egen rytm i livet så mår man ganska bra. Nu störs den egna rytmen ideligen av andras rytmer hit och dit, måsten och åtaganden. Det som skulle kunna vara följsamt och vackert blir då mest stret och spret. Lite som att jag dansar foxtrot fast det spelas jenka? Eller polka? Inte följsamt alls.
Men,
(eftersom jag nu är så väldigt filosofisk här på förmiddagskvisten)
jag tror OCKSÅ att man kan samsas och må bra om man bara hittar en gemensam grundtakt bara man håller reda på sig själv.

Då ska man INTE måla stilleben med mig.
Jag känner att jag ger blanka den i pärons och citroners förhållande till varandra och hur skuggorna faller hit och dit, horisontlinjer som lutar eller är raka. Vi lägger en handduk över hela klabbet så är skuggfrågan löst! Ju.
PRESTATIONEN slog till. Min citron såg ju inte ut som någon citron utan mer som en brungulfärgad squasch och så kunde man ju inte ha det? Och så var det helt plötsligt inte kul att måla längre.
Jag fullföljde ändå uppgiften och hör ju att alla säger att det är "så nyttigt att lära sig stilleben". Jag känner mig överkörd. I otakt helt enkelt. Men jag lärde mig något i alla fall: Man måste lyssna! Man måste lyssna på sig själv!
Nu har jag lyssnat ett slag till och min inre röst säger att det är dags för 11-kaffe innan jobbet i pralinaffären tar vid. Jag lyssnar, jag gör!
Önskar er alla en trevlig dag, i takt!

Fångat på bild

Idag har jag lena och rosiga fötter efter behandlingen igår kväll. Kommer helt enkelt att studsa fram som på rosa moln hela dagen där i pralinbutiken. Inte en endaste liten "fotfobi-aning" gav sig till känna så jag får väl betrakta mig som botad. Och tacka Store Bror för det som med jämna mellanrum slänger upp sina 48.or i knät på mig och vill ha fotmassage. Kruskaveln har vi gömt!

När jag åkte till det där partyt igår låg Älsklingen dubbelvikt under diskbänken. Vi har mössinvasion och fällorna skulle ställas i ordning igen, musbajs tas bort......... Åh, det där stället man har sopor, återvinning, gamla krukor och ja, allt som man får plats med. Stort jobb! Som jag är tacksam över att han tog tag i.
Vi hann inte träffas mer utan i morse hade jag ett mess på mobilen. Från Älsklingen.
"Åh, han är så gullig" tänkte jag och väntade mig det vanliga godmorgon-älskling-mys-messet.
Nehädå!
08.37 öppnar jag ett emmemms med ...... en bild på döda musen som sprang i fällan inatt.
Vad är det med män och "deras" jaktbyten?

På stor fot?

Bästa Mamma ringde härförleden och bjöd in mig till ett "fotparty".
"Ja tack" sa jag utan omsvep och det var inte förrän jag lagt på luren som jag ju kom ihåg att jag har fotfobi. Nu är den inte så allvarlig med tanke på att jag först kom på det efter samtalet men likväl, den finns där.
Nu förmodar jag att jag inte behöver hålla på med andras fötter ikväll och ska tassarna blottas får väl jag diskret titta åt ett annat håll eller helt enkelt gömma mig lite. Det är ju ingen som undrar något om jag plötsligt sitter med en handduk över huvudet eller så?! Och vi har ju världens bästa uttryck i vår familj: "Var och en skäms för sig". Så är det bra med det. I morgon får ni en "fotrapport"! Ha en bra dag!

Måleri, målera!

Nu har jag tinat upp så pass att jag kan berätta lite mer om kursen. Det var inte bara en målarkurs, utan också en helt sanslöst härlig kreativ upplevelse. Vi fick härja lite fritt bland material, färger, dukar, papper m m. Det är skönt att släppa loss, inte vara styrd av prestation utan bara göra för att det är kul. Som det ju är meningen att det alltid ska vara. Då kan det bli så här:

Eller så här:

Eller varför inte så här?

Gissa om jag redan längtar till nästa kurshelg!

Bilpool sökes!

Måndag. Möte i Store Brors skola. Igen. Femtielfte gången.
"Jag tar cykeln till skolan" tänkte jag och kände mig lite duktig. Cykla är inte min huvudsakliga sysselsättning och kommer inte så vara i fortsättningen heller. För Stora Syster hann lagom iväg med bilen när jag gick ut till min cykel och hittade ..... en ICEBIKE! Att det var kallt, det kände jag ju, men att cykeln som ju alltid står ute skulle vara helt täckt med is, DET hade jag inte kunnat räkna ut. Solen sken ju!? Den tinar väl?
Kanske den gör. Till våren. Först var det himla svårt att få upp låset. Fick elda lite på nyckeln innan låset gick upp med ett "tjoff". Det enda som tinade sen var isen under rumpan. Växeln tinade inte. Därför cyklade jag 5 kilometer på tvåans växel. Himla lättrampat skulle man kunna säga fast det kändes ju inte som jag kom någonstans. Sen behövde jag undvika att cykla på ett bortsprunget dagisbarn och upptäckte att handbromsen inte tinat. Den heller. Med min enorma reaktionsförmåga styrde jag därför rakt ut i en liten träddunge, undvek ett träd precis och så försökte jag se ut som om det var meningen med den lilla extrasvängen.
Hemfärden gick väl ungefär likadant. Med undantag för extrasvängen. Nu sitter jag på en fårfäll och blir väl sittande resten av dagen. Somliga delar behöver tinas upp. Jag funderar på det där med att låna ut bilen. Är det en sån bra idé? Egentligen?

Helgtaktik

Att åka på en kurs man nästan glömt bort visade sig vara bästa grejen. Inte bara för att jag fått måla mycket, haft kaffepaus, lunchpaus och trevligt sällskap utan också för att det är himla trevligt att komma hem och upptäcka att sjumeterstornet med tvätt är tvättat, Cinabilen har fått vinterdäck, ungarnas rum är dammsugade, soporna har gått till återvinningen, råttfällorna är vittjade och lite annat smått och gott har hänt.
Att det sedan står framdukat kaffe och kanelbulle på köksbordet när jag kommer hem gör ju inte helgen sämre. Funderar på om jag ska förvarna om nästa målarhelg, den där i november eller om jag ska köra samma stil som inför denna? "Glömma bort", komma på, försvinna hastigt och lustigt för att komma hem till, förhoppningsvis, lugnt och städat hus?
Tål att tänka på.

Helgmålning

Om man nu HAR en stor almanacka där familjens alla aktiviteter skrivs upp, så är det ju trevligt om man checkar av den själv då och då. Har liksom trimmat ungarna så till den milda grad att de får själva hålla reda på sitt och helt enkelt meddela mamman var de ska vara och när. Ungefär. Funkar. Ganska bra faktiskt.
I går eftermiddag, precis innan svettorkartimmarna, hände det sig att jag kollade min rad på almanackan. Och där stod det att jag skulle måla hela helgen. Målarkurs.
"VVVVAAAAA"?????
HUR kan man bara glömma en sån sak? Obegripligt. Eller inte. Det är mycket nu. Så, ett andningshål bara öppnade sig. Måla, måla, måla...........
Förvånad familj fick se helgens planer lite ändrade. Hastigt och lustigt. Men de överlever.
Hejdå!